Lukt eller doft?
Kvällssolen hänger likt en blodapelsin över radhusens takåsar.
Värmen dallrar fortfarande i luften trots att klockan är över åtta denna kväll i slutet av augusti.
Vi sitter på uteplatsen och vilar i trivsamheten av att vara tillsammans. Av att mötas för ännu en sensommarkvälls njutning.
De sista doftresterna av sommaräpplen smeker oss medan vi lystet tittar på nysilverfatet som just ställts fram på bordet. Fler dofter möter oss. Hav, dill.
Berget av lysande röda kräftor på fatet får oss att sörpla redan innan vi satt tänderna i de lockande delikatesserna.
Förväntansfulla tittar vi ömsint på varandra. Sju som träffats under lika många år. Sju goda vänner som finns för varandra i livets alla lägen. Och som en höstkväll varje år samlas för att sörpla, krafsa, knäcka skal och rada upp huvuden.
Klang!
Glasen möts i den första skålen. Det iskalla torra vinet finner sin väg ner i struparna.
Alla ska blunda nu. Ingen får fuska och leta de största klorna. Ta ett grepp i högen av rödkokta skaldjur och parkera resultatet på tallriken. Det rostade brödets dofter förhöjer känslan av det perfekta. Ostar – Västerbotten, Cheddar, Brie. Mmm. Detta är livet.
Vi bryter, breder och bejakar.
Pssschhhhhh…
Va? Vad är det som låter? Något pyser. En smygande explosion?
Vad är det som så abrupt stör vår fridsamma gemenskap. Vårt njutningsfyllda möte.
Pssschhhhh….
Ljudet får oss att tystna, stillna och undra.
Usch! Från de nyinflyttade grannarna kommer genom hagtornshäcken en äckligt motbjudande lukt krypande. Mitt i vår goda gemenskap bryter sig en inkräktare fram med bedövande styrka.
Skrål och en fnitterattack från grannens uteplats bryter vår tystnad.
Bestick skramlar mot porslin. Upphetsade tillrop skär genom vår tillfredsställelse.
Det luktar värmeangripen, jäst tång.
Vår finstämda samvaro runt de röda kräftorna får ett abrupt slut. Vi kan inte sitta kvar här.
Lukten får oss att må illa. Fatet med kräftor, vinglas, rostat bröd och ost – allt sliter vi med oss in i huset. Den sköna kvällen, solnedgången, dofterna från sena sommaräpplen måste vi lämna kvar därute.
Precis när vi stänger altandörren hör vi en röst från sällskapet på grannens uteplats utbringa en skål för öppnandet av årets första surströmmingsburk.
Eva Evedius 2006