Tisdagen den 7 september 2010

Skola i jämlikhetens namn

Och så stod de alla där igen framför kamerorna. Men nu var det en relativt politisk okunnig programledare som inte brydde sig mycket om floskelretoriken. Åter igen lyckades SVT vaska fram en personlighet som får dessa politiker att framstå som människor.

Natanael Derwinger lyckades även med konststycket att få dessa partiledare att svara ja eller nej på några frågor. En herculesprestation, som få debattledare gått iland med!

Denna debatt blev mycket underlig av enda orsak. Om man bortser från den dolda kommunisten Lars, som mest stod på sin kant och surade denna kväll, så var samtliga rörande överens om målen för en effektiv skola. Det framgick tydligt att endast smärre vägval mot dessa mål skiljde blocken åt. Betyg från sjätte eller sjunde klass samt hanteringen av friskolornas vinster var i stort sett de enda märkbara skillnaderna. Om man bortser från röde Lars, som givetvis vill förbjuda både betyg och friskolor!

Dessutom framkom det vikten av specialiserade friskolor, stöd för studiesvaga och vikten av kunskapskontroller. Alla var överens! Om man bortser från röde Lars som vill införa den totala kommunistiska jämlikheten, där alla får exakt samma utbildning i exakt likvärdiga kommunala skolor utan krav på prestationer och utan anpassning för individen!

Det märks att trängseln i den politiska mittfåran har ökat. Det återstår snart bara en löfteskarusell och skattehöjarhot, vars skillnader bara kommer att märkas i plånbokens myntfack! Om man bortser från röde Lars som har hur mycket som helst att dela ut till väljarna!

 

Måndagen den 6 september 2010

Röde Lars har talat

Söndagskvällen fokuserade på vänsteralternativet och Lars Ohly fick svara på närgångna frågor från SVT:s Mats Knutson och Anna Hedenmo. Det blev en avslöjande frågestund som avslöjade vad som väntar den svenske medborgaren med röde Lars i en ny regering. Klara indikationer gavs om återinförande av planekonomi, nya regelverk för medborgaren och en ospecad finansiering av ett flödande välfärdssamhälle, där en röd regering tar hand om medborgarna från födsel till död. Inga krav på medborgarna men gott om löften om ett livslångt omhändertagande. Till skillnad från det forna Sovjet utlovas fyraårsplaner i stället för den misslyckade femårsplanerna. Man kan undra hur denna utbudspolitik kan locka väljare? Inte ens de som tvingas leva på smulorna från bidragspolitiken lär köpa dessa löften som andra skattebetalare tvingas pröjsa med kraftigt ökade skatter. Tyvärr, Mona och Maria, denna röda planekonom fjärmar sig från marknadsekonomin och blir därmed kvarnstenen som sänker alla möjligheter till ett regeringsskifte!

 

Söndagen den 5 september 2010

Skogsarbete, en insats för miljön?

Jag har börjat fuska i ett fysiskt hårt arbete. Som snart pensionär har jag lärt mig hantera motorsågen och hjälper till med att hålla en liten olönsam gård fri från sly och oönskade träd. Denna skogsfastighet med några mindre åkrar håller på att försvinna från kartan, då det inte längre går att försörja en familj på de möjligheter denna mark ger. Den håller helt enkelt på att växa igen, när moder natur gör allt för att återerövra det som människan har skapat.

Att hålla på med skogsgallring och röjning längs uråldriga skogsvägar och urgamla stengärden är tufft arbete som ger värkande rygg och svettiga skjortor. Men resultatet är en fröjd att se. Stengärdena syns åter, utsikten över åkrarna återuppstår och naturens vilda liv kan åter studeras utan skymmande buskar. Ett kulturlandskap återuppstår i all sin skönhet!

Har vår svenska miljöpolitik helt dödat varje möjlighet till ett liv på landet, när varje lantbruk och skogsbruk behöver hundratals hektar med monokulturer och enorma maskiner för att kunna ge en acceptabel avkastning? Det var inte länge sedan våra två miljöpartier pratade om  en levande landsbygd. Numera är det vildsvinen som har tagit över dessa småbruk med åkrar och blandskog och Centerpartisterna och Miljöpartisterna har urbaniserats till oigenkännlighet, då de bara pratar om det globala miljöarbetet men glömmer totalt att miljöarbetet börjar med det småskaliga arbetet hos den enskilda människan. Varför ska det inte vara möjligt att försörja sig på det lilla? Varför blockeras det småskaliga och varför offras den enskilda människans arbete på tillväxtens imaginära altare?

Men för mig har det blivit en pånyttfödelse med massor av nödvändig motion och gratis ved till kakelugnen!

 

Valkolossen

Snart infaller den 19 september och temperaturen stiger. Media fylls av floskeljournalistik och Povel Ramels melodi "Har ni hört den förut?" får en ny betydelse när löftestsunamin spolar ut från tidningar, teve och radio. Kort sagt skattesänkarblocket höjer bidragen och bidragsblocket sänker skatterna för att vi villrådiga ska fastna i det grovmaskiga floskelnätet!

Val till riksdag, landsting och kommuner är vår demokratiska rättighet. En rätt att välja person eller parti, men även en rätt att välja bort.

Val är även vårt största och klumpigaste däggdjur som inte kan överleva på land, men kan dyka till otroliga djup. Ett djur som består till femtio procent späck eller fläsk som vi landbundna djur skulle säga. Ett jättedjur som de flesta svenskar bara sett på bild!

Nu gäller det bara att hitta de femtio procent som handlar om verkligheten!

 

Torsdagen den 2 september 2010

LO och Internationell solidaritet

Uppdrag Granskning djuplodade Lettlands svåra ekonomiska situation och de följder de hårt villkorade nödhjälpslånen fick för den lettiska befolkningen. Men snabbt rödtonades programmet! Mer än halva programmet blev en hyllning till LO:s ihåliga snack om den internationella solidariteten samtidigt som redaktionen indirekt hyllade det så av sossarna hatade RUT-avdraget som gav lettiska städerskor möjligheter till arbete långt ifrån barn och hem!

 

Men massor av frågor lämnades utan minsta kommentar som så ofta i detta illröda program!

Hur kan det komma sig att utländska bemanningsföretag har möjlighet att dränera den svenska arbetsmarknaden när så många svenskar lider av sin arbetslöshet? Redan fylls byggarbetsplatserna i Sverige med utländska hantverkare, skogarna med utländska bärplockare och nu de rikare hemmen med utländska städare. Och detta sker utan att minsta hänsyn tas till den halva miljon medborgare som inte vill något hellre än att få något arbete.

Här lyser Wanja Lundby Wedins avtalsmonopol igenom illrött. Först skriker hon på minimilöner och lönehöjningar, sedan skriker hon om gästarbetares rätt till dessa löneavtal, och till sist står hon som en fågelholk och undrar varför en halv miljon svenska medborgare står utan egen försörjning.

Är det bara jag som undrar? Har inte dessa frågor ett samband? Krav på höga löner och krav på hög levnadsstandard får svenska arbetare att fly många lediga arbeten och därmed öppnas dörren för utländska bemanningsföretag som tydligt är rena lycksökare och bedragare. Människor har blivit en internationell handelsvara utan minsta hänsyn till individen!

Denna ”nya” verksamhet får dessutom svåra följder för det svenska samhället då inte en krona beskattas i Sverige. RUT och ROT, som skulle hjälpa svenska arbetslösa blir till rena förluster för statens affärer, då dessa möjligheter till bidrag inte ger den ökade sysselsättning för svenska arbetslösa som avsikten en gång var.

Och givetvis står hela den röda redaktionen för Uppdrag Granskning och undrar hur man ska kunna undvika att ta i denna kärnfråga. Är dessa annars så modiga journalister rädda för att stöta sig med Mona och Wanja?

 

Bidragsfusk och register

Nu har det hänt igen. En kvinna har lurat våra bidragssystem på 600.000 svenska inflationskronor. Hon har både haft lön, a-kassa och pension i ett antal år.

Nyligen valsade en förslagen invandrarfamilj runt i pressen, där en var svårt handikappad och helt rullstolsbunden, vilket fick hela familjen att ställa upp som statligt avlönade personliga assistenter. Familjen, där samtliga var friska och arbetsföra, kostade samhället flera hundra tusen varje månad!

Hur kan detta vara möjligt i 20-hundratalets informationssamhälle?

Jo, datalagen har skapat vattentäta skott mellan samhällets olika system. Sjukt eller hur? Försäkringskassan har sitt datasystem och Arbetsförmedlingen har sitt. Skatteverket svarar för folkbokföringsregistret som ingen annan myndighet får titta i och hanterar dessutom skatteintäkterna till stat och kommun. Trafikverket håller sedan hårt i kopplingen mellan fordon och fordonsägarna.

Och alla dessa statliga system följer noggrant datalagens paragrafer för att inte stöta sig med den personliga integriteten.

Vems personliga integritet?

Helt tydligt och kristallklart är det fuskarna som gynnas av dessa vattentäta skott. Är det vad en personlig integritet handlar om? Att skydda snyltarna som tydligen tycker att medmänniskorna ska betala deras liv?

 

Det borde bara finnas ett folkbokföringsregister med mycket hög säkerhet med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket som självklara kunder. Här borde det finnas samtliga obligatoriska personuppgifter och dessutom vilken status jag har.

 

Om jag är bidragstagare, anställd lönearbetare eller pensionär kan ju inte vara någon hemlighet. Eller borde inte vara det i alla fall! Men alla fuskare kommer givetvis att skrika högt om att just deras personliga integritet kränks!

Med enkla larmsystem kan här alla snyltare sorteras ut för rättslig prövning och krav på återbetalning. Framför allt kan allt fusk stoppas i sin linda och inte orsaka oss skattebetalare alltför stora kostnader. Det är ju de ärliga skattebetalarna som försörjer dessa snyltare!

 

Förresten! Alliansen pratar om slutgränser och omställningsbidrag, men glömmer en väsentlig sak när statistiken förbättras genom att sjuka och arbetslösa flyttas till det kommunala försörjningsstödet. Ett ekonomiskt stöd som du bara får när alla personliga resurser sålts. Först när bil, villa sålts och bankkontona tömts kan du komma ifråga för socialbidrag eller kommunalt försörjningsstöd!

 

Onsdagen den 1 september 2010

Dresserade apor?

Jytte Guteland, ordförande i sossarnas ungdomsförbund, debatterade med en gråsosse om varför Socialdemokraterna backat från runt 50% av väljarkåren till omkring 30. En dramatisk reducering som ingen hittills vågat prata om.

I radions P1 Morgon uttalade Peter Akinder sin oro över att denna fråga inte vare sig internt eller offentligt väckts. Varför blev det så och vad beror det på?

Men Jytte ville inte lyssna med det örat. Varje fråga besvarade med politiska sossefloskler som inte hade det minsta med frågeställningen att göra.

– Varför går tiden så fort?

– Det beror på Alliansens aggressiva politik, Vi i socialdemokratin vill, vi rödgröna ska…

– Varför har det gått så snett?

– Det beror på Alliansens aggressiva politik, Vi i socialdemokratin vill, vi rödgröna ska…

 

Prata om skygglappar! För oss lyssnare kom aldrig några svar. Det var bara Akinder som hade en teori. Den traditionelle socialdemokraten känner inte längre igen sitt parti, när Lars Ohly lyckats tränga sig in i ett oheligt samarbete, där gamla heliga principer försvunnit som eftergifter till en totalt utslätad utbudspolitik. Men Jytte vägrade konsekvent att erkänna problemet och gömde sig bakom väl intränade floskler, som osade mediaträning lång väg.

Detta beteende orsakade min föga diplomatiska reflektion. Mediaträningen har skapat en mängd dresserade apor med inbyggda bandspelare. Så fort dessa apor från en fråga, så plockar de fram bandet med närmast liggande fasta budskap och låter floskeln rapas fram oavsett den besvarar frågan eller inte.

Stackars Jytte, som jag placerar i denna zoo-inhägnad tillsammans alla andra apor av olika arter med samma inbyggda bandspelare. Tydligt är att samtliga partiers ledningar hårdstyr sina valarbetare och talar om vad som ska sägas och får sägas. Detta har nu lett till en samhällsretorik där lögner och halvsanningar får råda för att befrämja den egna subjektiva sanningen!

Synd på så rar ärtor. Det skulle vara riktigt intressant att höra Socialdemokratin uppfattning om vad som orsakat detta otroliga tapp under Görans och Monas ledning!

 

Extremväljarnas ocensurerade forum?

Allt accelererar och valfläsksretoriken blir allt hätskare. Våra tidningar försöker fånga varje uns av dramatik i opinionssiffrorna som nu snart varje obskyrt institut säljer in till media. Varje vecka ser vi siffrorna som grundar sig på cirka tusen röster, vilket med självklarhet då svänger dramatiskt. Det enda som tycks vara genomgående är Alliansens ledning.

Att då följa valbevakningen i Expressen är extra omvälvande. Dels försöker denna tabloid bevaka båda sidor i redaktionell text och dels har tidningen en rad duktiga krönikörer som klart sympatiserar med både opposition och regeringen. Här har chefredaktören  Thomas Mattsson genom sin valstuga med de dagliga krönikörerna Lotta Gröning och Marie Söderqvist skapat en balanserad och kritisk bevakning av båda sidors obalanserade och ibland ofinansierade utspel.

Men Expressen har gjort ett enda stort fel, eller?

Varje politisk händelse hårdbevakas genom både neutrala referat och kritiska krönikor. Varje artikel är sedan öppen för läsarnas kommentarer, vilket har tydligt orsakat en tsunami av korta inlägg. Vissa blogginvändningar är mycket sakliga och intelligenta, men merparten består av hatiska och förnedrande kommentarer om alla etablerade politiker. Tyvärr har dessa läsarsidor blivit ett skyltfönster för Sverigedemokraternas fula svans. Islamofobin skapar här mindre intelligenta inlägg där snart varje politisk fråga vänds till en invandrarpolitisk fråga. Intelligensen hos många av dessa anonyma insändare är på en ärtas nivå, vilket får en tänkande människa att undra. Är det Jimmy Åkesson och hans närmaste anhängare som på detta sätt försöker bedriva valpropaganda genom att försöka slå undan benen på Mona och hennes allierade i hopp om att få del i en Alliansregering?

Åsiktsfriheten i Sverige ska vara okränkbar, men man måste fråga sig varför så många insändare isolerar varje politisk företeelse till dess påverkan från invandrare med islamsk bakgrund. Att ha en åsikt är en rättighet, men att ensidigt bryta ut sitt hat från en frågeställning utan att se det stora sammanhanget är på gränsen till brottslig verksamhet!

 

Måndagen den 30 augusti 2010

Sista meningen i lördagens reflektion blev ihålig. Konstsparkarnas fotbollsmatch på valfläskets gröna matta missade en sak. Bollpojkarna som samlar upp förlupna bollar! Visserligen har inte en enda boll lämnat mittfältet, men bakom målen står ivriga bollpojkar. Bakom det ena målet står Piratpartiets Falkvinge tillsammans med Jimmy Sverigedemokraten och bakom det andra står Gudrun Feministen och skriker att hon inte har något att göra. Och så har vi den röde Lars som inte kan bestämma sig. Han har inviterats till ena lagets backlinje, men står hela tiden utanför planen och väntar på något tillsammans med Gudrun.

 

Lördagen den 28 augusti 2010

Valets dimmiga lockrop

Jag är så trött. Jag är så trött att jag skulle kunna spy på alla dessa mediakåta politiker som gör vad som helst för att få sätta sig på maktens taburetter. Det är som att sitta framför teven och titta på fotboll. Tio matcher i följd för att som behållning få se ett enda mål!

Valrörelsen intensifieras och våra ledande politiker gör allt för att vinna de osäkra. Vi, som kallas för marginalväljare. Vi, som kommer att avgöra de närmast fyra årens politik.

Men har det någon betydelse egentligen? Spelar det någon roll vems makthunger jag stödjer?

Alla ska sänka skatten för pensionärer, men hur mycket mer kommer jag att få?

Alla kommer sannolikt att höja energiskatterna, vilket gör skattesänkningar helt oväsentliga när staten tar tillbaka hela sänkningen genom högre elräkningar och bränsleräkningar.

Några ska höja både arbetslöshetsersättningarna och sjukförsäkringarna, men vägrar att tala om hur mycket och när och vad det ska kosta de friska och arbetsföra?

En hatar allt som har med USA att göra och vill leda in Sverige på en kommunistisk linje! En vill beskatta landsbygden så hårt att alla svenskar kommer att flytta till storstäderna. En anser att merparten av världens friskaste folk vill leva på bidrag medan opponenten tycker att alla ska kunna ha denna möjlighet! En orerar om en misslyckad invandrarpolitik genom att demonisera en hel religion. En skryter om välfärdens kärna och motpolen skryter om sin breda välfärd.

Slagorden viner i luften och politiska slogans utan innehåll möter oss överallt i vårt affischerade samhälle.

Jag blir så trött på dessa dimmiga löften som ska locka mig att rösta just på detta obskyra parti som med vaga lockrop vill lura väljaren till sig.

Jag är så trött på dessa politiker som bara pratar och pratar och pratar men aldrig svarar på en enda rak fråga. Mediaträningen har gjort dessa politiska broilers till slagordsmaskiner med väl inövade svar på varje tänkbar fråga.

Jag är så trött på att ingen politiker svarar på mina frågor. De svarar ju hela tiden på något annat!

Jag är så trött på blockpolitiken som hotar vår demokrati genom partipiskor och åsiktsförtryck.

Det blir ett val för mig och många andra som bara handlar om vem som är olämplig att sitta i en regering. Valet kommet att handla mer om den demokratiska rätten att välja bort än att välja den jag vill ha i den kommande regeringen!

Men sannolikt kommer jag att sitta där och supa in varje konstspark i hopp om att någon ska göra ett mål i denna match som hittills knappast har lämnat mittfältet!

 

Fredagen den 27 augusti 2010

Mona Sahlin ”Jag kunde varit tydligare!”

Så sade Mona Sahlin, när SVT startade sin version av partiledarintervjuerna. SVT:s utfrågare Mats Knutson och Anna Hedenmo är som vanligt pålästa och vet vad de ska skjuta in sig på.

Nu har Mona trasslat in sig ordentligt. Mycket beror givetvis på den konsensuspolitik som präglat utformningen av den oheliga allians de rödgröna bildat. Utspelen har avlöst varandra från MP, V och S. Ekonomiska utspel, där inte framgått om det varit ett långsiktigt mål eller en omedelbar och ofinansierad åtgärd vid maktövertagande. Sociala drömmar som i praktiken är orealiserbara har sprutat ut såsom lag om rätt till heltid samtidigt som snacket om 6-timmars arbetsdag flödat, lagar om kvalitetsmål för skolan i form av underliga kvantitetsgränser.

 

Det värsta tecknet på otakt i denna oheliga allians är det gemensamma dokumentet om utrikespolitiken. Kort sagt ska i denna skrift USA lägga ner alla militära baser utanför sina egna gränser och samtidigt som Pentagon ska skrota samtliga sina kärnvapen. Men inte ett ord om Kinas stöd till diktaturer eller Rysslands enorma kärnvapenarsenal och Nordkoreas förtryck av sin befolkning nämns inte, bara USA nämns i denna politiska pamplett! Här har Mona uppenbarligen lämnat den linje som kännetecknat Sveriges utrikeslinje under åtskilliga decennier där S och M haft en gemensam neutral hållning som visat att lilla Sverige tar ställning i sakfrågorna men inte parti för endera sidan i en konflikt.

Detta luktar Lars Ohly lång väg och Mona Sahlin har gått med på ett ohållbart krav från Vänsterns kommunistiska ideal och driver Sverige in i den kommuniststyrda världen.

Och detta kallar Mona Sahlin brist på tydlighet!

Det är ynkligt, Mona, att skylla detta på bristande tydlighet. Det kan inte bli tydligare. Detta är en total omsvängning i den svenska utrikespolitiken och detta beror på en eftergift till Lars Ohly som vill närma sig den ryska och kubanska ideologin!

 

Torsdagen den 26 augusti 2010

Siste man släcker ljuset!

Och så var det dags för siste man på Skansen. Det var en kvinna, nämligen den retoriskt skickliga Mona Sahlin som fick avsluta Ettans partiledarutfrågningar.

Vad nytt under solen? I veckor har vi hört dessa plånbokslöften med den underförstådda reservationen att "det blir när vi får råd!" Givetvis följde Mona den inslagna linjen med löftet att alla klyftor ska bort och pensionärerna ska ha samma skatt som alla arbetande. Denna tronpretendent fortsätter med andra ord den av de röda så förhatliga skattesänkarpolitiken! En ekonomiskt förbättring för alla pensionärer som intecknar hela budgetutrymmet de närmaste två åren utlovar denna dam utan att löfteskarusellen från V och MP skulle påverkas. Undrar om detta är ett S-löfte som aldrig kommer att genomföras då de tilltänkta samarbetspartierna inte kommer att godkänna fler skattesänkningar? Det framgick aldrig om det var ett löfte från de röd-gröna eller om det var en sosse-garanti.

Sedan höll Mona tillbaka sina ultimata löften. Ingen höjd a-kassa och ingen höjd sjukförsäkring och inga höjda vårdbidrag! "Inte förrän vi har råd!" Bara ett ihåligt löfte om att arbetslösheten ska ner, men hur? Som vanligt genom att flytta registrerade arbetslösa till generat tomma åtgärdspaket och återuppliva det verkningslösa vuxendagiset?

I övrigt var det som vanligt från oppositionen, varje fråga besvarades med bedagade pajer som kastades mot Alliansen, varje svar lyste med frånvaro av reella planer om vad som måste göras, varje svar var retoriska under av icke-svar.

Men så är det i dagens politik, svara aldrig rakt på en fråga. I synnerhet om det kan stöta bort en väljargrupp eller till och med en enda väljare!

 

Onsdagen den 25 augusti 2010

Politikens Ekonomi

I går kväll var det dags för Sverker Olofsson Pengashow (Den stora ekonomiska debatten). Den bitske Sverker slog vilt omkring sig och var den enda friska fläkten, när han lyckades få politiker att tappa hakan.

Först åkte Kristdemokraten dit, han som lovade bensinskattesänkning innan förra valet för att sedan i Alliansens skepnad höja den!

Sedan var det dags för Kommunisten som nu lovar skattehöjning med 49 öre i samma fråga, samtidigt som det rödaste fästet i Västerbotten kräver sänkning med en krona!

Bra Sverker, det är riktigt underhållande att se politiker stå generat svarslösa!

I detta sammanhang kom Anders Borg med dagens retoriska poäng, när han sade att MP:s politik riktade sig numera bara till Södermalms Miljömuppar! Detta med pekpinnen att de rödgröna straffbeskattar den svenska landsbygden med sina förslag om nya energiskatter!

 

Men gav debatten någon ny information? Thomas Östros var den enda med lite balans i sina inlägg och en pragmatisk insikt om att beskattat arbete är det som finansierar en bra välfärd. De övriga röda pratade bara om alla nya och dyra reformer men hade tydligt ingen aning om hur det ska finansieras. De sköt vilt på pianisten Anders Borg men hade bara lös ammunition och trodde att alla sina löften om att bättre välfärd kan kombineras med tjockare plånböcker för väljarna.

Mot elden av lösa skott försvarade sig Alliansens deltagare bra. Som väntat sköt de röda in sig på två saker, nämligen den höjda premien för arbetslöshetsförsäkringen och den bortre stupstocksgränsen för sjukförsäkringen. Två nödvändiga omställningar med klara brister visserligen, men två tydliga pekpinnar till medborgaren att själv försöka klara av sina ekonomiska problem. Detta kallar de röda för nedmontering av den sociala välfärden, medan Alliansen kallar allt det övriga för Välfärdens kärna!

Som vanligt blev det floskelretorik när de röda gick runt frågan om hur alla löften ska finansieras eller vilka skatter som ska höjas och Alliansen inte svarade på hur A-kasseavgifterna ska göras rättvisa! Svarstekniken var den gamla vanliga! Svara med politiska slagord när frågan blir omöjlig!

Kort sagt, ingen blev klokare om man bortser från de redan frälsta!

En reflektion: Var Alliansen står, det vet vi genom snart fyra års regerande. Men var står Oppositionen som så gärna vill hamna i maktens elfenbenstorn? Att kritisera andra är lätt, men kom med något själv.

Mona Sahlin pratade igår om Alliansens luddighet i en fråga. Men hur är det själv, Mona, med oppositionens veligheter? Var är ditt regeringsunderlag, var är ditt valmanifest och hur ska du kunna styra ett land där hälften av regeringen vill tömma plånboken utan att fundera på inkomsterna? Och vad vill du själv göra med sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring?

Förresten, hörde ni Lars Ohlys intervju? Precis som jag förutsåg vill röde Lars bli utrikesminister och att Sveriges utrikespolitik ska göra en u-sväng 180 grader. Allt USA gör ska fördömas och Nordkorea, Kuba och Ryssland ska bli föredömen för den svenska hållningen till främmande makter. Hjälp!!!!

 

Måndagen den 23 augusti 2010

Hatmöte mellan extremer

I går sändes Agenda och Karin Hubinette presenterade ett riktigt hatmöte mellan Gudrun Schyman och Jimmy Åkesson om vad som bör göras för att minska antalet våldtäkter.

Det blev en huggsexa om väljarna, där den ena pratade genusvetenskap och den andra om invandring, den ena om kvinnors rätt och den andra om talibanernas kvinnosyn. Självklart möttes de aldrig och lika självklart skrämdes många tittare bort från dessa två militanta partier.

Efter debatten fortsatte ordkriget i SVT:s korridorer.
- Han är den okunnigaste debattmotståndaren jag mött, säger Gudrun Schyman till Expressen.

Ett underligt grepp från mångordiga Gudrun för att förringa en motståndare med många fanatiska tillbedjare, när hon själv representerar den andra ytterligheten med sin typiska enfråge-strategi!

Båda använde journalistgreppet att vinkla frågeställningen för att passa de egna syftena på ett synnerligt obehagligt sätt.

Gudrun vill att alla kvinnor ska få direktörslöner och alla män ska tvingas tillbaka enligt FI-dogmen att alla män är djur! Hon pratar och pratar och allt som kommer ut är att kvinnor ska bli jämlikare än män i sann Orwellsk anda.

Jimmy å andra sidan skyller merparten på alla kvinnoövergrepp på invandrarmännen som generellt har en härskarsyn på kvinnan och därmed rätt till kvinnans kropp.

Två vinklade halvsanningar har blivit politisk verklighet i deras personliga enögdhet. Den ena orerade om sitt Utopia i form av ett Amazonernas rike och den andra argumenterade för sin personliga monokultur, där inga främmande arter tillåts.

Karin Hubinette, fler Agenda med fler sådana inslag, så spolar dessa extremer ner sig själva i avloppssystemet som maktgalna ytterlighetspersoner långt innan vi kommer till valurnorna den 19 september! Och detta av helt egen kraft!

Ta gärna med herr Falkvinge och låt sedan väljarna själva diskvalificera dessa extrema enfrågepartier som FI, SD och P. Givetvis ska dessa få sina röster hörda så att vi kan ta till oss deras frågeställningar, som kanske kan leda till att de etablerade partierna kan göra en översyn av dessa budskap som verkligen behöver belysas. Men gud bevare mig för dessa partier i vår riksledning.

 

Söndagen den 22augusti 2010

Ett storstadsval stundar

Landsbygden har glömts, småstäder ignoreras och väljarna i våra tre storstäder prioriteras. Två miljoner väljare är så viktiga att de övriga fyra betraktas antingen som klara eller som oväsentliga.

Mona fiskar marginalväljare i Rinkeby, MUF tingar attraktiva affischplatser vid Plattan och Miljöpartiet koncentrerar sig helt på storstadsungdomens verklighetsfrämmande idealister. Verkligheten överges för att fånga upp de kanske så viktiga marginalväljarna i storstäderna.

Till och med media koncentrerar sig på storstadsväljaren genom att placera en väljarnas Friggebod i centrala Stockholm. Expressen har byggt en valbod i Stockholms centralaste plats för att kunna utsätta våra makthavare för allmänhetens frågor.

Debaclet med de rödgrönas ickeställningstagande om Förbifart-Stockholm har blivit en kvarnsten för oppositionsalliansen medan de regerande dras med sin tunga kvarnsten i form av skenande ungdomsarbetslöshet i storstäderna.

Sedan har sossarna bestämt att de rikas rut-avdrag ska bort, men föreslår i stället butlers i Stockholms tunnelbanesystem till allas nytta och nöje men inte ett ord om hur det ska betalas! Fokusering från riket till huvudstaden!

Allt i rikspolitiken tycks handla om Stockholms problem och lite om Göteborg och Malmö.

Samtliga partiledare lovar höjda bensinskatter, vilket kommer att i huvudsak drabba landsbygden som står utan andra kommunikationsmedel än bilen. Det gynnar storstäderna med sin utbyggda infrastruktur!

Alla partiledare ska satsa på infrastrukturerna, men satsningarna kommer att ske inom våra tre största tätorter. Om man bortser från Miljöpartiets löfte om en höghastighetslinje för tåg in the middle of nowhere!

Alla pratar om en värdig vårdsektor, men var? Jo, i storstäderna med fortsatt centraliseringsraseri! Precis som all annan samhällsservice sker en kontinuerlig flytt mot allt större tätorter.

Alla pratar om moder Sveas och fru Justitias rättsstat, men merparten av förbättringarna kommer att handla om de tre platser där huvuddelen av kriminaliteten har blivit bofast.

Alla pratar om miljöomställningen till ett hållbart samhälle, men satsningarna kommer att ske i storstäderna, om man bortser från den osäkra vindkraften, som står stilla när det är för kallt och när det inte blåser!

Alla pratar om integration av våra nya svenskar, men de har samlat detta problem i storstädernas invandrargetton för att slippa en landsomfattande lösning.

Kort sagt, jag känner mig inte hemma i valretoriken som så mycket fokuseras på storstadens problem i stället för att bygga möjligheter för en blommande svensk landsbygd!

Är vi bönder inte värda mer än smulorna från det redan rika och dignande politiska storstadsbordet med sin extravaganta meny, medan vi får nöja oss med falukorv och potatismos?

 

Fredagen den 20 augusti 2010

Företagsklimat i världsklass?

http://www.newsmill.se/artikel/2010/08/19/l-gg-ner-den-svenska-verksamheten

Sossarna har uttalat sig igen om lönebildningen. Gästarbetare som plockar de bär, som svenskarna inte vill plocka, ska nu trixas in i den svenska lönemodellen. Precis som gästarbetarna på de svenska byggarbetsplatserna, där byggdrakarna förstärker med billiga snickare och murare från Polen och baltstaterna. LO ska nu enväldigt ta privilegiet att bestämma lönerna för dessa.

Bra för gästarbetarna och kanske till och med rättvist!

Men precis som mycket annat. Vill svensken betala ett par hundra kronor för en burk lingon eller en påse frystorkad blåbärssoppa? Eller är det någon mening med att bygga hus som ingen svensk har råd att betala hyran för?

Och varför godkänner LO import av varor från låglöneländerna men inte import av billigare arbetskraft?

 

Den svenska modellen har ett problem. LO kräver lönebildning som ska ge mer för den enskilde, vilket orsakar i förlängningen att ingen har råd att köpa vare sig svenska produkter eller de blågula tjänsterna. Svenskproducerat blir liktydigt med produkter och tjänster som ingen har råd med!

Varför vågar inte LO och Vanja diskutera förutsättningarna för ett svenskt näringsliv som har goda konkurrensmöjligheter med den alltmer dominerande importen. Alternativet blir så småningom att svensken står där arbetslös och utländska företag dominerar marknaden, medan svenska råvaror glöms och svenska behov tillgodoses av import om nu svensken har råd att köpa. Denna lönemodell som ska göra svensken jämlikt rik riskerar att driva den svenska välfärden ut i ett moras.

 

Det är hög tid att låta marknadskrafterna även styra lönebildningen. Finns inte ett marknadsbehov så försvinner möjligheterna till avlönat arbete. Vill ingen köpa för det är för dyrt, så innebär det inte att produktbehovet eller tjänstebehovet saknas. Det kan ju vara så enkelt att lönekostnaden är för dyr och då hjälper det inte att LO framtvingar kostnader som aldrig kan täckas.

LO har redan drivit ut massor med producerande industri. Konfektionsindustrin gick först till Portugal för att sedan landa i Korea och Indien. Allt fler av de mekaniska företagen beställer nu allt fler delar till sin produktion i baltstaterna och i Asien. Nästa steg är lätt att förutse. Underhållsföretagens material har allt oftare etiketten  ”Made in China”. Livsmedelssektorn skickar sina råvaror till låglöneländer för förädling, vilket drastiskt minskat antalet arbetstillfällen. Att jobben blir allt färre det vet varenda arbetslös och den sektor som minskar snabbast är industrisektorn med livsmedelssektorn trampande i hasorna.

Det är därför hög tid att tänka om!

Låt marknadskrafterna styra lönebildningen och förbjud LO:s dominans. Det kan rädda åtskilliga jobb och därmed en acceptabel grundförsörjning för fler svenskar. Låt gärna LO avtala om minimilöner, men förbjud dem att lockouta småföretag och förbjud dem att driva upp lönekostnaderna för svenska småföretag.

Det blir förmodligen billigare än att importera både varor, tjänster och arbetskraft medan svensken går arbetslös och är beroende av samhällets bidragssystem!

Förvirrat?

Tänk själv, mer industri flyttar till låglöneländerna och fler jobb bara går upp i rök samtidigt som löner i Sverige både drabbas av inflation och LO:s krav på höjningar? Den ekvationen går inte ihop. Med högre löner och ökad arbetslöshet! Större utgifter för både statsfinanserna och det överlevande näringslivet!

Inte konstigt att Alliansen hävdar sin arbetslinje även om den ekar ihåligt!

 

Torsdagen den 19 augusti 2010

Jan Björklund utbildningsminister

Han bestod grillningen! Radiojournalisternas frågor skakade inte honom, Ring P1:s lyssnare lyckades inte heller rubba hans övertygelse om riktigheten i hans partis politik och hans skolpolitik.

Av rena självklarheter handlade det mesta om skolan, vår främsta framtidsinvestering! Men nu handlade det om vad vi vill ha de närmaste decennierna. Den röda skolan med utpräglade lika rättigheter för alla eller en segregerad skola med elitklasser.

I sosseskolan ska alla ta studenten och alla gå några år på högskolan, även de elever som vill jobba med ett praktiskt yrke. Och de som släpar efter eller ligger före i grundskolans undervisning ignoreras, då de inte ligger inom den socialistiska ramen för standardeleven. De är inte intressanta för den grå sosseskolan! De studieobegåvade eleverna slussas därför automatiskt efter några få år i skolan in i ett skattefinansierat socialsystem och de riktigt begåvade predestineras till skoltrötthet av de röda för att aldrig kunna nå den möjliga kunskapsnivån! De har lyckats inrätta en flumskola utan krav, utan motivation, utan kunskapskontroller och utan möjligheter till varje elevs önskan om bekräftelse och självförverkligande!

Generalen Jan vill däremot att skolan ska fånga varje avvikande elev, de duktigaste ska få tillgång till elitklasser i sina favoritämnen och de med särskilda behov ska få tillgång till speciallärare. Givetvis ska enligt Jan dessa elever fångas upp så tidigt som möjligt genom de rödas så hatade utvärderingssystem. (Även om alla utom Lars Ohlys röda gäng har mött Jan på mer än halva vägen i betygsfrågan).

Konstigt nog höll de flesta med om Jan Björklunds inriktning. Helt klart behöver Alliansen en period till för att göra om skolan till den framtidsinvestering som Sveriges barn och ungdomar vill ha och behöver!

Vi är inte lika, vi människor, även om Mona, Maria och Lars tycker att alla borde vara lika utom dem själva förstås. Men vi ska alla ha likvärdiga rättigheter till en utbildning och ett liv efter förmåga, kunskap och drömmar!

 

Onsdagen den 18 augusti 2010

Okunnig vinkling

Idag förhördes Maud Olofsson. Hon klarade sin examen med klart godkänt! Men mot illvilliga kommentarer eller avsiktligt vinklad journalistik kan inte ens den skickligaste värja sig. Den vanligtvis mycket kunniga Inger Arnander fann det förvirrande att Maud tyckte att det var Vattenfalls styrelse skulle bestämma om de skulle sälja den miljöförstörande tysta brunkolskraften medan miljöministern Anders Carlgren tyckte att regeringen och därmed ansåg att Maud skulle tvinga Vattenfall till försäljning.

Men har inte Inger Arnander kunskap om statsrådens befogenheter? Ministerstyre av de statliga företagen har varit förbjudet i många år precis som alla andra former av ministerstyre. Olofsson svarar för industrifrågor, där alla praktiska frågor för de statligt ägda företagen lämnas till deras ledningsgrupper och styrelser, medan miljöpolitiken ska hanteras av Anders Carlgren som givetvis får ha åsikter även om de statliga företagens interna miljöpolitik.

 

Tisdagen den 17 augusti 2010

Partiledarintervjuer

Fifteen minutes of fame får varenda människa på jorden och när det inträffar gäller det att utnyttja sekunder maximalt. Så säger ett gammalt uttryck!

Men det är ren och skär lögn! Vissa döms och förvisas till ett liv i anonymitet medan andra får timmar varenda dag!

En grupp som får massor med tid i det upplysta skyltfönstret är våra partiledare. Så är det och så har det alltid varit när ett val närmar sig. De jagar själva tid i media dygnet runt om de nu behöver det? Media jagar som bekant varenda en av dessa personligheter varje sekund dygnet runt.

Idag har statsminister Fredrik Reinfeldt grillats av SR:s journalister för sin, Moderaternas och Alliansens politik och i går var det Göran Hägglund som halstrades för Kristdemokraternas och socialdepartementets politik. Båda intervjuerna följdes av en lyssnarnas frågestund.

 

Det var när de värsta enögda tokstollarna släpptes fram i direktsändning, som några tankar väcktes.

Våra partiledare förtjänar verkligen all uppmärksamhet de får för sin skicklighet. Det finns verkligen en anledning till att dessa har valts och skickats fram i rampljuset. Tänk bara på vilka krav de ska uppfylla.

Först ska en lång radda negativa egenskaper undvikas! Aldrig trampa i klaveret, aldrig kritisera den egna politiken trots uppenbara brister, aldrig chikanera en presumtiv väljare, aldrig kritisera en allierad politiker, aldrig låta en journalist få dig att tappa fattningen, aldrig säga något som kan utesluta en enda väljare!

Sedan kommer alla måste-egenskaper! Välklädd, kunnig om både egen och motståndarnas politik, verbal, allmänbildad, vältalig, pedagogisk, envis, konsekvent, förmåga att gå runt intriganta frågor.

 

När det sedan gäller problemet med att möta väljarna dyker ett annat problem upp för dessa samhällets ledare. Här möts den enskildes personliga ekonomiska problem och samhällets makroekonomiska styrning. En pensionär tyckte till exempel att en krona i pensionshöjning var onödigt. Hon ville givetvis ha ännu mer oavsett det skulle komma genom pensionshöjning eller skattesänkning. Då började Fredrik tala om pensionssystemets omläggning till direktfinansiering från det forna fondsystemet som en gång tömdes på medel. Och aldrig möttes de! Tragiskt för en fattigpensionär men nödvändigt för att förklara det ekonomiska systemet som alla politiker med ekonomiskt ansvar måste stödja!

I fall efter fall med lyssnarkontakter tvingas dessa ledare möta väljare som har bristande kunskaper eller en ideologiskt trångsynt inställning till både denne ledares person och hans eller hennes politiska inställning.

All respekt för dessa personer som valt att ha ett yrke, som skulle kräva både Prozac och Novalocol för nittionio procent av vår befolkning förutom alla andra uppräknade krav!

Även om jag inte håller med hälften av dessa dubbelvalda ledare i sak!

  

Måndagen den 16 augusti 2010

Dagens internettidningar och Newsmill angrep Mona för hennes pensionärslöfte. "Alla pensionärer ska skattebefrias, det lovar jag!", sade hon. Men få kommentarer berörde hennes Brasklapp. "Det ska ske när vi får råd."

På politikerspråk betyder det ALDRIG, då mängden löften som ska finansieras med höjda skatter är så många att detta inte kan ske under de närmaste tre mandatperioderna. Skulle olyckan vara framme och Monas gäng skulle få makten, är risken för återval 2014 minimal, då Sverige mer eller mindre kommer att vara bankrutt redan 2013 och vi kan sälla oss till socialistländerna Grekland och Spanien som bidragssökande hos EU-kommissionen!

 

Söndagen den 15 augusti 2010

Två linjer med udden mot din plånbok

I går sprutade Alliansens  centrala valbudskap ut över alla villrådiga medborgare med Fredrik Reinfeldt som megafon. Det handlade om pengar!

I dag ska maktövertagandet grundläggas av oppositionens ledande ordspruta Mona Sahlin. Finns det någon som tror att det kommer att handla om något annat än pengar?

Det står helt klart nu att det kommer att bli ett plånboksval och de storas strategi handlar om att köpa marginalrösterna.

Sedan är väljarens huvudfråga enkel. Ska jag rösta på minskade skatter eller ökade bidrag? Effekten på samhällsekonomin kan bli förödande i båda fallen. I alla fall om vallöftena genomförs utan hänsyn till statsfinanserna.

Tillhör du gruppen i utanförskap så är det givetvis lockande att rösta på Mona och hennes stödstrumpor. Någon enstaka krona kan ju falla på dig, men? Hur kommer de ökade skatterna att påverka Sveriges konkurrenskraft i världen genom en pånyttfödd kapitalflykt och ny inflation i expressfart som medför förlust av massor med arbetstillfällen. Men det bryr sig Mona inte om, när vännen Lars håller socialiseringsknappen intryckt i varje rödgrön intern omröstning!

Tillhör du den lyckliga gruppen med arbeten är risken stor för att du röstar borgerligt. Du vill inte bli av med alla kronor i minskade skatter du redan fått och du vill redan nu stå i kö för kommande skattesänkningar. Här går den personliga egoismen före empatin för dem som för evigt landat i de sociala försäkringssystemen. Men å andra sidan ökar din konsumtion och ger nya arbetstillfällen även om det belastar miljön. Det är häftigt att betala skatt, sade en gång Mona, men detta gäller bara medborgarna, inte de jämlikare sossarna, eller hur, Mona?

Tillhör du sedan den ökande gruppen av ålderspensionärer bör valet bli borgerligt. En utlovad sänkt skatt ska kompensera statens dåliga förvaltning av våra pensionsfonder. Gubbar och gummor kan nu reducera sina förluster till ett minskat  köpkraftsvärde av den krympande pension genom inflation, då skattesänkningen förhoppningsvis balanserar pensionssänkningarna.

Tillhör du den ökande gruppen av fåmansbolag, då kan du knappast om du har kvar din logik rösta rödgrönt. Pålagorna kommer att öka, skatterna kommer att öka, pengarna blir dyrare och LO kommer att driva på löneinflationen, vilket medför att en mindre andel av intäkterna kan gå till konsumerbara nettolöner!

Kort sagt! Valet står mellan minskade skatter eller ökade bidrag. Minskade skatter kan delvis kompenseras med ökad konsumtion men ökade bidrag kan bara finansieras genom ökade skatter!

Pest eller kolera? Eller ska man titta lite försiktigt bakom politikens dimridåer vilket samhälle som väntar.

För min del är svaret enkelt. Bara tanken på möjligheten att Lars Ohly blir utrikesminister gör att mina plånboksfrågor tycks mycket futtiga!

 

Lördagen den 14 augusti 2010

Driv för en oenig opposition

Nu börjar valtider fyllda med svulstiga valstrider! Intetsägande affischer presenteras som valvinnare av snart sagt vartenda parti. Allt har en enda avsikt. Man ska kunna läsa mellan raderna och förstå vart udden riktar sig och sedan lägga sig platt som en politikerpudel. Men framförallt ska varje människa som uttråkats till döds att alla otydliga budskap lockas till urnorna den 19 september!

Idag presenterades LO:s valpropaganda som ett slag under bältet på Alliansen. Deras syn på Alliansen är entydigt hatisk med ledorden Uppochner och Megafel. Man kan ju fråga sig om en organisation som borde vara en tydligt opolitisk sammanslutning ska ägna sig åt en sådan grov partsinlaga. Men som det nu är och alltid har varit, är LO-kollektivets medlemmar tvångsrekryterade till sossarna, vilket borde diskuteras mer öppet.

Vilka chanser har det röda blocket den nittonde september?

I uttalande efter uttalande kommer gnället på Alliansen, en hatisk propaganda om allt som är fel, en gnällig retorik som utlovar i stort sett bara högre utgifter för en kommande regering.

Men kommer de ha råd att infria alla löften om man inte ska tvingas slå hål i budgettaken? Är det kanske bara tomma tunnor som slås på för att vinna den åtråvärda makten?

Tyvärr tyder allt på att utan klagosången skulle inte det rödgröna blocket ha mycket att komma med.

Tack och lov har Alliansen stulit varenda fråga som handlar om ett ekonomiskt välgrundat välstånd och då återstår endast gnäll på detaljfrågor utan minsta betydelse. Enstaka tycksyndommig-reportage förhöjs till stora politiska frågor av de rödgröna utan minsta analys om verklighetens krav på en verksam välståndspolitik.

Om man sorterar bort all gnällretorik, så är de rödgrönas valplattform förunderligt tom precis som det grova sållet. Några få skönhetsfläckar fastnar mellan maskorna vilka snabbt elimineras av Alliansens ministrar.

Visserligen ska en opposition ha en granskande roll, men gnällretoriken inför det stundande valet är genomskådad av varje tänkande människa. Dessutom har denna oheliga röda allians hamnat i en omöjlig situation genom Monas strategiska val, när den gemensamma politiska plattformen lutar så starkt åt vänster att många frågor som majoriteten av svenskarna är överens om halkar bort från det röda folkhemsbygget. Frågor som varit självklara i decennier har blivit kontroversiella. Till exempel har den pragmatiska och neutrala utrikespolitiken med eniga moderater och sossar blivit i det rödgröna blocket något som kan betraktas som klart prokommunistisk! I övrigt handlar det bara om högre skatter och ökade bidrag.

 

Men detta är tydligen betraktat som det vinnande receptet och utgör drivet i valpropagandan. Man ska vinna genom att klaga, gnälla och angripa utan att ha torrt på fötterna. De få verkliga löftena kommer att bli mycket svåra att genomföra om man inte ska spränga budgettaket med stora hål, stora som ozonhålen i vår atmosfär!

Valans spådom är självklar! Allt blir som vanligt och mycket få av verklighetens människor skulle märka någon skillnad om nu mot förmodan gnället skulle leda till regeringsskifte! Alla vet att lika barn leker bäst! Det talar starkt emot ett regeringsskifte.

 

Fredagen den 13 augusti 2010

Syndafloden

En reflektion kring hjälpbehov och orsaker

Stephen Hawking varnar genom att bara se rymden som en överlevnadsplats för människan. Vissa religiösa grupper ser nu dagligen tecken på den förestående domedagen. Enorma översvämningar, flygtrafikdödande vulkanutbrott och tsunamis orsakade av jordbävningar på havsbotten ger dessa troende vatten på kvarnarna.

I Pakistan har 14 miljoner drabbats på olika sätt av enorma översvämningar och tusentals har omkommit genom drunkning eller jordras. I några av Kinas republiker har liknande katastrofer ägt rum. Allt har orsakats av de kraftigaste monsunregn som någonsin har registrerats. Hjälpbehovet för de överlevande är över de flesta människors fattningsförmåga!

Nu vaknar våra ideella hjälporganisationer och vädrar morgonluft. Den som blivit av med allt bohag och fått sin bostad bortspolad behöver min hjälp. En hundralapp skulle inte göra någon skillnad för mig men samma hundralapp skulle kanske hjälpa en hel familj till livet i Pakistan! Men den fattige bonden får aldrig min hundralapp. Denna lidande familj får bara kanske en tjugo till femtio kronor. Resten lägger hjälporganisationen vantarna på.

Inte ens FN:s biståndsorgan klarar av några hjälpinsatser utan donationer från stater och privata givare.

När dagen inträffar då jag vet att minst nittio procent av mina bidrag når den hjälpbehövande, då ska jag dela med mig av mitt välstånd!

 

En undran bara? Varför inträffar det så många katastrofer på vår jord med så många dödsoffer och drabbade? Det finns en rad tänkbara svar som aldrig diskuteras i media. En massa orsaker som kan sammanfattas i ett enda ord, överbefolkning!

·        Först har vi den globala uppvärmningen som leder till klotets häftiga reaktioner. Den orsakas av för många människor som vill leva för bra!

·        Sedan har vi människan som måste slå ner sina bopålar vid vatten eller på jordklotets förkastningssprickor. Vissa av nödvändighet för sin överlevnad intill strömmande vatten eller på bördiga låglänta områden där översvämningsrisken är stor, vissa måste sedan ha utsikt över vatten av sol-och-bad skäl eller bara kunna lyssna till vattnets rörelser på verandan med drajjan i hand. Sammantaget ökar ju risken för fler offer ju fler som fastnar i livet intill vattnets högriskområden eller ovanför jordytans bedrägliga sömmar.

·        Sist har vi överbefolkningens gissel med att fler människor ska överleva på allt knappare resurser, vilket orsakar att människan flockas i regioner där den enskildes drömmar om ett liv knappast går i takt med västvärldens drömmar om att utrota fattigdomen.

·        Till slut en reflektion: Detta är kanske inte en eskalering av katastrofer utan bara tjugohundratalets tekniska möjligheter till att detaljrapportera om varje ny katastrof. Kanske har dessa katastrofer alltid inträffat med några hundra års mellanrum. Vi kan aldrig veta, eller hur? Tyvärr kan man med logikens enkla lagar konstatera att antalet offer för varje katastrof ökar dramatiskt med den enorma befolkningsökning som vårt klot belastas med!

 

 

Torsdagen den 12 augusti 2010

Helgeandsholmens hösttermin startar

Sakta vaknar den svenska politiken till livs. En efter en återvänder sommardästa politiker till sina tjänsterum. Det har i stort sett bara varit partiledarna som envist försöker värva marginalväljare genom svulstiga tal om späckats med vallöften.

Samtidigt vaknar de politiska journalisterna och börjar fylla spalterna med den gamla vanliga drevjournalistiken.

Nu är det Margareta Winberg som hamnat i mediaskyltfönstret. Först för att ha smusslat undan sina arvoden för att kunna behålla sin feta statsrådspension och sedan för att låtit Svenska Spel betala sina privata utgifter. Ytterligare en representant för Maktens giriga ansikte har nu presenterats i form av ytterligare en i egna ögon oskyldig sosse. När ska paraden av giriga sossar som utnyttjar sitt ämbete för privat vinning ta slut?

Förresten läste jag någonstans att Lars Ohly får sina operationer på privata kliniker och har sina barn på privat skola. Det luktar riktigt illa med tanke på hans entydiga kommunistiska budskap om en total socialisering av vård och skola i sitt stora sommartal!

När ska dessa politruker börja leva efter sina höga etiska principer?

 

Ett annat tecken på ett sakta uppvaknande är presentationen av valaffischer. Valfläsk i bildform som fylls med subtila budskap. Sossarna kör en helt obegriplig reklam i tv, där en gammal dam vaknar och kontrollerar sin munprotes, medan en ung man tar på sig målaroverallen hemma??? Är det någon mer än jag som totalt missat budskapet som enligt förklaringen ska handla om ungdomsarbetslösheten?

KD tar till analogier från djurvärlden med bufflar, strutsar och sjakaler som stirrar på en ilsken Göran Hägglund. Humoristiska planscher visserligen, men sticker dessa ut i övrigt?

Alliansen gör dessutom en gemensam kampanj på temat ”välj mellan ett steg framåt och två steg tillbaka”. Ett slagord som vem som helst skulle kunna sätta på sin personliga valaffisch!

Är vi väljare så dumma att vi går på dessa enkla budskap, eller har vi förmågan att tänka själv? Men de direkta svaren på initierade frågor lyser med sin frånvaro! Det finns ju ingen politiker som vågar sticka ut hakan längre om man bortser från deras privata liv. Där råder girighet och väljarbedrägerier som skyms bakom floskelretoriken om det inte avslöjas i mediajakten på nyheter. Och då kommer den flata pudelretoriken fram.

Konsulter, talskrivare och mediaexperter tjänar multum i bakgrunden när tal och tryckta budskap ska delges väljarkåren. Men vad kommer ut? Utslätade budskap och en tsunami av vallöften som aldrig kommer att infrias!

Valaffischen har helt klart ett viktigt ändamål. Vi ska dagligen påminnas om söndagen den nittonde september, så att vi nedtryckta undersåtar unisont går till urnorna för att välja dem som ska sitta vid grytorna de närmaste fyra åren!

 

Lördagen den 7 augusti 2010

Religiösa kontraster

Det är stora kontraster mellan den syn på islam som svenska kvinnor som har konverterat till islam och den syn som blir officiell när kvinnor döms till döden i Iran. Undrar varför dessa kvinnor har en så högaktningsfull syn på denna kvinnoförnedrande religion, när de intervjuas i svenska media och pratar om religionens höga aktning för kvinnan.

Först ska kvinnan döljas för att inte fresta männen med lösa svarta kläder och burka eller niquab. Med andra ord är det kvinnans egen skuld om hon råkar bli våldtagen för att hon råkat visat en sexuellt upphetsande kroppsdel, som tydligen kan vara allt från en naken vad till en sexuellt upphetsande näsa. Och inga sexuella våldshandlingar är mannens fel. Han är tydligen alltid skuldfri.

Om sedan en islamsk kvinna råkar tända på en man, då inträffar det islamska helvetet. Är hon gift, så återstår bara döden genom statsreligionens försorg. Av någon underlig anledning tar man till det gammeltestamentliga dödssättet stening, medan mannen tycks åter vara helt fri från skuld. Han blev väl hetsad till lite knullande och är åter helt skuldfri. Är kvinnan sedan ogift och bjuder ut sin oskuld till en man som fått kroppsvätskorna att flöda, blir hon för evigt fördömd av sin religion och har för evigt förlorat allt värde på den fria äktenskapsmarknaden.

Det enda mannen förlorade var ståndet efter akten!

Kvinnan i Iran som dömts att stenas till döds för äktenskapsbrott har nu lyckats genom en enig världsopinion slippa undan det barbariska steningsstraffet, men är fortfarande fängslad i väntan på verkställighet av en dödsdom. Sakineh Mohammadi Ashtiani, vars avrättning tillfälligt skjutits upp, anklagar de iranska myndigheterna för att lögnaktigt påstå att hon befunnits skyldig till att ha planerat mordet på sin make för att kunna avrätta henne i hemlighet.

- I det här landet tror de att de kan göra vad som helst mot en kvinna, säger hon i en intervju i brittiska The Guardian, gjord via en mellanhand.

 

Var är ni nu, svenska islamska kvinnor som lämnat den svenska kyrkan med en nästan total likställighet mellan könen? Hur försvarar ni denna fruktansvärda skillnad mellan behandling av kvinnor och män?

Och jag som naivt nog trodde att alla religioner i grunden pratar om alla människors lika värde om man nu bortser från vissa extrema sekteristiska rörelser!

 

Nu vill Mats Alm ha nåd

Så stod det igår i Expressens nätupplaga!

”Han har lidit nog” förklarar Peter Althin och fortsätter: ”Han är ju oskyldigt dömd!” Men inte en enda kommentar om hur mycket Linda Chen led innan döden befriade henne!

Hela detta underliga fall visar på rättsstatens största problem. Mats Alm är oskyldig till mord i lagens mening, då skuld inte kunde påvisas. Polisen kunde inte ens visa att Chen, hans flickvän, hade mördats! Att Alms utsagor sedan är uppenbara lögner kan inte rätten ta ställning till mer än att dessa amsagor inte styrker brott mot Chen från Alms sida.

Det ska bli intressant att se skillnaden mellan juridisk rättvisa och det övriga samhällets rättvisa när herr Alm försöker få ut den livförsäkring på en miljon kronor som tecknades strax före Chens plötsliga död. Försäkringsbolaget kan ju på enbart misstanke om brott vägra utbetalning och sedan segdra behandlingen av detta livförsäkringsärende i decennier.

Rättstatens grundläggande problem är att vi inte vill oskyldiga ska straffas. Det medför per automatik att skyldiga går fria genom blånekande, då polis och vårt rättssystem inte kan belägga den åtalade med skuld.

Tyvärr är detta faktum beklagligt då det utnyttjas av våldsverkare i grupp, som skyller på varandra och det kan inte i domstol beläggas vem av våldsverkarna som utdelade det dödande slaget.

Rättsstaten har ett uppenbart problem, när grova våldsverkare frikänns trots att skuld är uppenbar. Rättstryggheten står i stark konflikt med samhällets krav på att skyldiga ska straffas.

 

Åklagare borde se till att alla våldsbrott får en rubricering där straff kan säkras. Gruppvåld till exempel kan åtal ske genom misshandelsrubricering, då ofta det finns möjligheter att fullfölja åtal till straff. Att den misshandlade har avlidit och att det borde leda till åtal för mord leder ju ingenstans om samtliga frikänns. Vid åtal för misshandel kunde man fällt samtliga som enligt samstämmiga uppgifter deltagit. Men tyvärr har våra domstolar ända sedan Lindome-fallet envisats med att åtala för mord och massor med våldsverkare har kunnat gå fria från åtal och i flera fall med fickorna fulla av skattebetalarnas pengar, då skadestånd för häktningstiden beviljats.

I Alms fall tyder mediarapporteringen på att en misshandel föregått Chens plötsliga död och enligt domen har denna man sedan försökt gömma liket.

 

Torsdagen den 5 augusti 2010

Vandringsfolk skickas vidare

Som barn lärde man sig att zigenare är svartmuskiga, bor i husvagn och stjäl. Men det får man inte säga längre även om det kanske i vissa delar är sant.

Och nu går Thomas Billström ut med att romer, som inte har för avsikt att försörja sig utan tigger sig fram, ska enligt EU-rätten om fri rörlighet utvisas. Detta luktar strutspolitik lång väg. Stoppa huvudet i sanden så finns inte problemet längre!

Är det inte samma fördomar om det är lögner? Eller om det finns ett uns av sanning, varför lever romerna på detta sätt.

Här skymtar ett annat problem fram.

Det handlar om det av Alliansen myntade begreppet Utanförskap! Arbetslösa ska tvingas bort från denna grupptillhörighet, långtidssjuka  beordras över till den arbetslösas skara, kriminella ska vårdas. Alla ska bli goda skattebetalande samhällsmedborgare även om det saknas försörjningsmöjligheter. Och så har vi de sexuellt avvikande som i århundranden tvingats dölja sin läggning för att skydda sina liv.

Nu kommer detta problem med romerna upp i dagen. Är de ett klassiskt vandringsfolk av tradition och hävd eller har de tvingats till detta liv genom att alltid vara på väg till ett annat ställe för att kunna överleva? Då skola saknas för deras barn, då arbete för försörjning saknas för vuxna romer, då utestängningen är total i vissa samhällen inom EU, då är det naturligt att flytta och då är det självklart att tiggeri och kriminalitet är det enda som återstår. Men detta tycks ingen diskutera någonstans inom EU:s länder.

Detta gäller i samtliga EU-länder. Dubbelmoralen är total, när man så vackert pratar om lagstiftning, där ingen ska tillåtas vara utanför. Men sedan tar det slut. Lyckosökande invandrare lurar in sig i EU i förhoppning om arbete och ett bekymmersfritt liv. Vissa tror till och med att dessa länder som klafsar av honung ska försörja dem genom sociala bidragssystem.

Men den krassa verkligheten kommer snabbt ifatt dessa drömmar. Inget land i EU har helt enkelt råd att försörja alla människor på jorden som svälter och lider under förtryck.

Och romerna är inget undantag, även om de levt i generationer inom EU:s gränser. De är utanför. De förvägras utbildning, de förvägras arbete, de skyfflas runt i Europa precis som avfallet skyfflas runt i varje europeiskt samhälle.

Därför måste EU omgående se till att varje barn som föds i Europa får rätten till utbildning tillgodosedd i sitt födelseland. I skolan grundlägger man i varje demokratiskt land möjligheterna till ett liv!

 

Söndagen den 1 augusti 2010

Författarnas dilemma

Bokhandlaren i Kabul eller åtminstone hans fru har fått sitt privatliv kränkt enligt Oslo tingsrätt. Varken mer eller mindre. För det får Åsne Seierstad och hennes förlag betala skadestånd. Om domen står fast bör den leda till att ge Liza Marklunds och Mias offer rätt till juridisk prövning i Sverige. Det är orimligt att kränkningen får fortgå trots att sanningen avslöjades redan 2008 i min bok "Mia – Sanningen om Gömda". Det skriver författaren och journalisten MONICA ANTONSSON.

 

Så ser ingressen ut till Monica Antonssons inlägg på Newsmill i en mycket infekterad debatt om skillnaden mellan fiktion i romanens förklädnad och det dokumentära reportaget om samhällets avigsidor. Både Åsne Seierstad och Liza Marklund har tydligen svårt att definiera denna skillnad för både sig själva och för media. Och för detta ska de hårt kritiseras!

Den litterära historien är full av exempel på detta författardilemma, då ingen författare, levande eller död, kan med gott samvete säga att de inte rört sig i detta gränsland mellan fantasi och diskbänksrealismen. (Läs gärna Thomas Vegesacks Iakttagelser vid gränsen!)

Alla författare hämtar inspiration från sin närmaste omvärld oavsett det handlar om egna erfarenheter eller det handlar om irritation över samhällets tillkortakommanden. Och vi alla omges av en verklighet som alltid överträffar den fria fantasins fabuleringar. Men detta ska alltid markeras.

”Denna roman är en komplett fiktion även om inspiration till enstaka händelser hämtats från verkligheten.”

Eller "detta är min syn på det som skett!"

Att skriva en roman med påhittad dialog och påhittad dramatik om en verklig händelse med levande människor och sedan påstå att innehållet är dokumentärt, borde vara brottsligt! Eller hur Liza?

Det är författarens rättighet att fritt fabulera och den ska man utnyttja så långt det går. Men då har ju dokumentären försvunnet i ett dimmoln och blivit fiktion och då är ju inte steget vare sig långt eller svårt till att anonymisera verklighetens karaktärer och placera dessa i en helt ny miljö.

Men detta hindrar inte att varje författare som publicerar sina skrifter måste visa hänsyn till de människor som inspirerat till litterära stordåd, oavsett dessa Hercules-verk står på egen stabil grund eller har blåsts upp av författarnas säljgeniala egenskaper som vida överträffar den egna litterära prestationen.

Därför, alla författare, fortsätt att nagelfara vår omvärlds brister men gör det med fantasins verktyg och sätt inte ut verklighetens medmänniskor i skyltfönstret i någon roman. De som förtjänat offentlighetens obarmhärtig strålkastare har antagligen redan tvingats schavottera genom mediadrevens journalistik!

Och vådan med att skriva om levande varelser kommer alltid att finnas! Skriver du något om den enbenta storken så finns alltid risken för att någon kortväxt sjöman med träben kommer att känna sig förolämpad!

 

Fredagen den 30 juli 2010

Den fyllda tystnaden

I radion filosoferar en dam om tystnaden. I myriader av ord lägger denna ordrika kvinna ut texten om framför allt mäns tystnad eller fåordighet. Sammanvävda anekdoter får åskådliggöra mäns och barns fåordiga svar på direkta och flödande detaljerade frågor och kvinnan bara fortsätter att raljera över fåordighetens gissel!

Detta verbala flöde väcker en stilla undran! Har denna kvinna över huvudtaget varit tyst någon gång så länge att det funnit utrymme för att lyssna?

 

Hatbrottens lagstiftning

Vi har speciella lagar som ska skydda minoritetsgrupper mot så kallade hatbrott. Denna lag kallas diskrimineringslagen. En onödig lagstiftning enligt Sakine Madon, som är journalist i Expressen och har en islamsk bakgrund. Folkpartiet anser dock att lagen bör skärpas och tydliggöras. Transpersoner nämns nämligen inte i lagtexten när de utsatta grupperna ska definieras. Det sorglustiga i sammanhanget är ju att vem som helst kan drabbas av ett hatbrott och inte bara de definierade grupperna!

Just därför  håller jag med Sabine. Hatbrottslagstiftningen behövs inte! Vi har under åtskilliga decennier haft lagstiftning som täcker dessa typer av brottslighet. Missfirmelser och förolämpningar kan och ska leda till åtal. Misshandel har varit olaglig i över hundra år. Mord har sedan landskapslagarna instiftades straffats med döden ända in på nittonhundratalet.. Anledningen till att dessa brott begås tar inte lagtexten hänsyn till, bara att dessa brott ska bestraffas. Är det hatbrott så finns ju redan alla nödvändiga redskap för polis och domstolar, vilket gör hatbrottslagstiftningen helt överflödig.

 

Men våra domstolar har ett annat problem! Våra jurister tvingas dagligen att försvara och anklaga enligt en lagbok som är fylld med paragrafer som bara är eftergifter till politikernas krav på politisk korrekthet. Lagar som bara har en symbolisk verkan, då ett stort antal laglydiga medborgare råkar känna till paragrafen och lyder den (ibland!). Så är det med förbudet mot nyårsraketer och smällare i tättbebyggt samhälle, så är det med hastighetsbegränsningar på ödsliga raksträckor om natten när polisen sover, så är det med nedvärderande kommentarer om kända personer på Internet, så är det med våld mot kvinnor. Lagar finns, men de tillämpas inte. Lagar är instiftade, men ingen domstol orkar med lagsökning. Ibland för det är omöjligt att bevisa skuld och ibland för att straffvärdet är för lågt!

Finns det lagar i vår strafflagstiftning ska inte en målsägare behöva betala för ett rättsligt förfarande enligt civilrättslig lagstiftning för att få tillerkänt sin personliga rättvisa!

Och så är det även med dessa avskyvärda hatbrott. När en grupp hatiska missfoster misshandlar sitt hatobjekt till döds, står kändisadvokaterna i kö för att tjäna storkovan och bakom hörnet står nu ett massmedialt frikännande på lur. Domstolen kunde inte klargöra vem som utdelade det dödande slaget eller den sista sparken. Resultatet blir då självklart att hånleende rasister lämnar domstolen helt fria från misstankar om brott och kändisadvokaten lämnar lokalen med fickorna fulla för att lämna sitt reklambudskap till alla brottslingar till pressen. ”Det kunde inte styrkas att de åtalade var skyldiga till brott!” Och det trots att den kollektiva skulden var fastställd långt bortom allt tvivel! Vem i vårt rättssystem talade då för offret?

Så är det i lag efter lag. En rättstats dilemma är att skuld ska vara fastlagd innan straff kan utmätas. Och vår hatbrottslagstiftning är i detta hänseende inget undantag.

Så vitt jag vet har denna lagstiftning tillämpats bara några få gånger. Vid några tillfällen har diskrimineringslagen testats genom att mörkhyade män under bevakning av dold kamera försökt få tillträde till erkänt diskriminerande restauranger. Givetvis ledde det till böter, skadestånd och vitesföreläggande och en ändrad inställning av restaurangägarna. Men detta handlingssätt var ett brott, då det faktiskt är förbjudet att provocera fram ett brottslig beteende. Det glömdes sorgfälligt av domstolen, då målet handlade om hatbrott!

Tyvärr är denna lagstiftning bara ett slag i luften och ett onödigt verktyg för våra domstolar. Domstolarna och dess åklagare har redan verktygen för att döma rasister för deras brott mot minoritetsgrupperna. Men tydligen saknas resurser.

Därför sluta med dessa kostsamma förundersökningar i mål med lågt straffvärde och åtala direkt när brott har styrkts. Samhället både ska och måste direkt markera gränsen till vad som icke är acceptabelt,  precis vad föräldrarna borde göra i våra sociala ghetton när tolvåringar blir målvakter för brottlighet bara för att alla vet att dessa barn inte kan straffas!

Därför låt inte politikerna lägga sig i vår svenska lagstiftning för att vinna billiga retoriska poäng på politisk korrekthet utan börja i stället tillämpa den lagstiftning som redan finns! Vi behöver inte fler symbollagar som aldrig leder till åtal!

 

Torsdagen den 29 juli 2010

Att tro, är det att inte veta?

De religiösa extremisterna har tydligen inga problem med att finna anhängare. I Sverige har vi de bokstavstrogna bibelföljarna som hatar de homosexuella men av någon underlig anledning inte kan tänka sig det gammeltestamentliga straffet stening för dessa. I hela västvärlden frodas de kristna sekterna som fördömer varje kristen som kritiserar dem. Kritiker som då är otrogna och ska brinna i helvetet. De muslimska extremisterna går ett steg längre och försöker mörda varje otrogen hund, som inte dyrkar den Allah som förringar kvinnorna till välvårdade husdjur och tillåter dödandet av alla som inte följer ett regelverk som bara gynnar de manliga tillbedjarna.

 

Vad är det som får dessa människor att ha denna intensiva tro? Är det uppfostran som aldrig tillåtit kritik? Är det rädsla för det okända? Eller är det en blind lydnad av flertusenåriga regelverk, som en gång tecknats ner av gudarnas jordiska och manliga representanter?

Tro är ju i grunden att inte veta. Tro på en himmel, tro på en allmäktig Gud, tro på under och syndernas förlåtelse. Jag vet ju inte? Finns det en himmel för de döda, finns det en allmäktig Gud? Är under bara något som inte går att förklara, och varför begå synder om de enkelt ska förlåtas efteråt?

Om det finns en enda allmäktig Gud för alla människor, varför ska då  tillbedjarna av vissa trosinriktningar dömas av andra till döden och ett liv i helvetet medan mördaren belönas med himmelriket?

Att förringa en innerlig tro är helt fel. Jag tror ju att två gånger två är fyra, men kan jag bevisa det?

Jag tror inte att en Gud finns, men de grundregler som en gång tecknats ner i alla religioner har en självklar plats i våra hjärtan oavsett dessa tillskrivs Gud, Allah eller Buddha. Att sedan dessa har upphöjts till lagar i de sekulariserade länderna med religionsfrihet kan aldrig bli fel.

Jag vet ju att det är ett lagbrott att döda eller stjäla, men det är ju även för den troende en synd som inte kan förlåtas i någon religion om man bortser från vissa extrema trossamfund.

I det enorma gränslandet mellan tro och vetande är det respekt för medmänniskan som gäller. Allt kan inte förklaras! Då måste vi människobarn antingen välja tron eller helt enkelt förkasta allt som inte har enkla förklaringar.

Men respekten för varandra ska alltid finnas!

Människan tror ju på många halvsanningar och lögner i det dagliga livet, så varför inte tro på övernaturliga företeelser så länge det inte skadar en medmänniska.

 

Onsdagen den 28 juli 2010

Afghanistan och talibanerna

Flera partier i oppositionen kräver tillbakadragande av det svenska militära deltagandet i Afghanistan och givetvis hävdar Alliansen med Tolgfors i spetsen nödvändigheten av detta deltagande som en fredsinsats.

Vår svenska debatt har reducerats till en tunn och förenklad retorik, som om det skulle göra svensken mer informerad med detta bedagade valfläsk.

Som krig betraktad är detta en konflikt som inte löses med vapenmakt. Talibanernas dolda gerillakrigföring, där man blandar attacker mot civila och västmilitära styrkor med att gömma sig bland en gisslantagen befolkning går inte att bekämpa med traditionell vapenmakt. Det skulle medföra stora offer bland civila av vilka givetvis en del är talibanernas tillskyndare. Dock är talibanernas brist på respekt för andra människor ett problem som måste bekämpas, men hur. Utbildning och annan hjälp till människor som ser dessa extremister som enda utvägen till ett liv liksom odling av opium och andra narkotikaklassade växter. Visserligen lämnas hjälp till utbildning och produktiva odlingar, men är det tillräckligt för att civilbefolkningen ska kunna undvika talibanernas krigföring som tar civila som gisslan för att nå sina hemska mål.

Sedan är det ett land där den legitima regeringen låter befolkningen lida av den korrumption som är självklar för dem som lyckas nå samhällets högsta positioner. Detta medför självklart att mycken hjälp aldrig når de som bäst behöver den, vilket indirekt stödjer talibanerna. Att sedan säkerhetspolis tycks stödja talibanrörelsen gör denna fråga ännu mer komplicerad.

Men vad ska man göra? Ett fattigt land utan infrastruktur och utan utbildning och sjukvård för alla är ett lätt offer för den religiösa extremismen som med löften om ett himmelrike och med vapenmakt påtvingar befolkningen både medlemskap och ett religiöst beteende som både utesluter medmänniskor och tillåter dödande av dessa.

Tyvärr återstår det bara att bygga ett demokratiskt land med både bra utbyggd infrastruktur och god utbildning och bra sjukvård för alla. Och lika mycket tyvärr kan detta bara göras med militären som en säkerhetsgarant för att detta ska kunna genomföras.

En människa som är trygg med sitt liv hänger sig inte åt religiös och exkluderande extremism! Detta gäller många människor i de stater där den islamska extremismen har tvingat sig på denna tros tillbedjare.

 

Tisdagen den 27 juli 2010

Nya ekonomiska teorier mot gammal ekonomisk sund realism

http://www.dn.se/ledare/kolumner/ekonomernas-kris-1.1085335

Intressant med Lars Jonungs artikel om jakten på nya ekonomiska teorier! Men hjälper det? Bankväsendets uppfinningsrikedom är stor när det gäller att förstärka en vacklande likviditet. Den senaste bankkrisen handlade i starten om att sälja sina osäkra fordringar för att kunna låna ut ännu mer till icke betalningsvärdiga kunder. En karusell som bara snurrade allt fortare då hela bankvärldens tjänstemän tjänade multum på dessa dubiösa transaktioner. Precis som den svenska bankkrisen i början på nittiotalet med överutlåning så började denna med övertro på bostadsmarknadens inflation och därmed en mycket frikostig utlåning till icke betalningsvärdiga kunder. I Sverige började det med att lånetaket släpptes av den svenska regeringen 1986 och efter några år började dåvarande PK-banken att vackla efter en vansinnig utlåning till fastighetshajarna. I Usa var det utlåning till villaköp för låginkomsttagare utan betalningsförmåga till fantasivillkor som innefattade enorma inflationsvärdeökningar som till slut knäckte en rad Wall Street-banker.

Det var en karusell som till slut snurrade så fort att den kraschade till slut med ett brak som påverkade jordens alla ekonomiska system. Detta bara för att bankerna sålde sina skulder till andra aningslösa banker för att kunna fortsätta med sin bonusinbringande verksamhet.

Med statsstöd (skriv skattebetalarna!) har nu de flesta bankerna fått ordning på sina enorma kreditförluster och bonuskarusellen har åter börjat snurra.

 

Den gamla klassiska metoden för bankverksamhet var att tjäna pengar på ränteskillnaden mellan inlånings- och utlåningsräntor. Pengar som sedan avsattes för att öka likviditeten och därmed öka bankens tillväxt med både inlåning och utlåning.

Tyvärr har ekonomernas nya teorier skapat ännu fler möjligheter. Med hjälp av fiktion blåses bubblor upp genom att belåna eller sälja bankfordingarna för att kunna låna ut ännu mer. Stor utlåning likställs med stora intäkter och därmed ännu större bonusar till bankens ledning.

Tyvärr likställs en kundfordran med alla andra företagstillgångar om än mycket osäker. Detta medför per automatik att i bankernas värld är ränteintäkterna från en osäker kredit likställd med en realtillgång som i mina ögon är självklart fiktiv i högsta grad.

Är det inte konstigt att utlåning till företagens verksamhet aldrig orsakar kriser, bara enstaka kreditförluster genom konkurser? Däremot kan man undra varför regeringar inte ställer högre krav på dessa finansvalpar, som tjänar högvis med pengar när det går bra och sedan när katastrofen står vid dörren skriker på skattebetalarnas pengar!

 

 

Måndagen den 26 juli 2010

Våra grundfriheter och den personliga integriteten!

Vi har som svenska medborgare yttrandefrihet. Vi har även grundlagsskyddade friheter som föreningsfrihet, religionsfrihet och friheten att välja representanter till vår riksdag.

Samtidigt värnar våra lagstiftande instanser om den personliga integriteten.

Men under alla år har våra grundlagsskyddade friheter naggats i kanten av våra myndigheter. Säpo har registrerat och bevakat kommunister och registrerar säkert idag extrema islamistiska organisationer och dess medlemmar. Regeringen har infört lagar som ger möjligheter till att kontrollera vår internet-trafik med FRA-lagen och Ipred-lagen, visserligen med en ihålig försäkran om att dessa lagar bara ska gälla trafik över nationsgränsen. Kameraövervakning sprids, dock med Länsstyrelsernas begränsande tillstånd. Dataregister med detaljinformation om medborgarnas vanor sväller hos Skatteverket, Försäkringskassan, Polisen och Arbetsförmedlingen med flera. Alla dessa register står under ständig kontroll av Datainspektionen, som enligt löften ska vara opartisk och stå på medborgarens sida!

Alla dessa ingrepp i den personliga integriteten har sina orsaker.

Först och främst ska alla medborgare betala skatt och avgifter för att kunna utnyttja samhällets trygghetssystem och sedan kunna skydda dessa system mot överutnyttjande. Därför måste det stackars Skatteverket ständigt kräva nya uppgifter för att kunna kontrollera medborgaren utan minsta hänsyn till medborgarens personliga integritet!

Sedan ska de svenska medborgarna ha ett tryggt samhälle, varför ytterligare inskränkningar av den personliga integriteten sker för att skydda medborgaren mot brottslighet.

Men var går gränsen mellan preventivt brottsskydd och personligt integritet? Den otrogne vill inte fastna på bild med sin älskare eller älskarinna på Södra Förstadsgatan i Malmö. Och det vill inte heller bankrånaren eller klottraren, när han förbereder sin brottsliga gärning. Tjuvnerladdaren av den senaste hiten eller den senaste aktionrullen vill göra detta ostört på nätet, vilket knappast filmbolaget eller skivbolaget med alla sina dyra produktionskostnader kan acceptera, men jag vill inte att någon ska kunna läsa mina mejl eller kunna sno mina skrifter eller bilder. Fuskar någon sedan med a-kassan eller sjukförsäkringen är det knappast konstigt att våra myndigheter sätter sig på tvären om en fuskare hänvisar till den personliga integriteten!

 

Men var går gränsen? När är det legalt och naturligt med ingrepp i vår personliga anonymitet och när ska vi protestera mot storebrorskontrollen. Att alla brott mot vår lagstiftning ska med alla medel stävjas är självklart. Det gäller även arbetet med att förebygga och upptäcka all brottslig verksamhet. Detta innebär även att våra myndigheter tvingas ta rejäla bett i vår personliga integritet.

Många säger nu att jag har rent mjöl i alla mina påsar, så det är bara att kontrollera mig! Detta antyder att det är bara de som har dåligt samvete eller de som tycker att samhället har övergivit dem varför det bara återstår brott för att klara överlevnaden anser att samhällskontroll med kameror och datorer är ett brott mot våra grundlagsskyddade rättigheter.

Är det så enkelt?

Eller borde vi diskutera och sedan lagstifta om gränser mellan övervakningssamhällets möjligheter till att kontrollera medborgaren och den personliga integriteten? Myndigheter och politiker sätter gränser för att på samma gång skydda medborgaren mot brottslighet och skydda den personliga integriteten, men tyvärr döljs dessa för medborgaren. Dolda gränser som medför att vi inte vet när vi är kontrollerade av överhögheten!

Och kom inte och säg att det är enkelt!

 

Lördagen den 24 juli 2010

Religion och politik, en helvetets smältdegel?

Det vore naturligt att skilja dessa två begrepp. Precis som det officiella Sverige en gång gjorde, när man skiljde på stat och kyrka! Låt staten ta hand om människans pragmatiska tillstånd medan kyrkan tar hand om kommunikationerna i vertikal led. Detta enkla faktum var en självklar följd av den religionsfrihet vi har och alla andra länder borde ha.

Men sedan hände det något. Religionsfriheten följdes av nya utövare med för svensken främmande religioner. De nya underliga traditionerna gick ibland i direkt konflikt med svensk lagstiftning. En svensk lagstiftning med miljontals lagar som har sitt ursprung i en kristen tradition hamnade ofta i en rävsax då de stred mot de nya religionernas egna regler och lagar.

Och hur blev det? Politikerna kan inte låta bli att tafsa på alla religiösa föreställningar liksom de religiösa som ständigt utövar tryck på svaga politiker för att gynna sina egna traditioner och sitt religiösa regelverk.

Detta har lett till en lång rad av underligheter, som till exempel vår protestantiska kyrkas eftergift till den homosexuellas rätt till att ingå äktenskap framför altaret. Här blandas en kyrklig rättighet med en juridisk rättighet. Vilket som är det primära kan bara en homosexuell svara på. Men fakta kvarstår. Den homosexuelle invandraren skulle kanske ha avrättats i sitt forna hemland, medan i Sverige och några länder till har han eller hon fullständiga religiösa och juridiska rättigheter!

Den svenska lagstiftningen kring djurens rätt har dessutom blivit ställd, då inte alla religioner har samma tankesätt om djurens grundläggande rätt till ett liv och ett smärtfritt avslutande av detta. Även har den svenska familjerätten med allas lika rätt naggats i kanten då många religioner förordar en hierarkalisk familjebildning med familjeöverhuvudets egen rättighet att skipa rättvisa. I detta sammanhang kan man även skönja skillnader i rättsuppfattningen av våld inom familjen.

Till och med har röster höjts för att inom vissa grupperingar införa Sharia-lagar helt i strid med vår svenska rättsuppfattning.

Helt klart framstår nu skillnader mellan vår svenska rättsuppfattning, där juridiken är inget annat än en förlängning av kyrkans en gång så totala makt över den lilla människans rättigheter och skyldigheter och de nya religionernas regelverk, som ofta tar sig gammeltestamentliga uttryck.

Konflikterna flyter nu upp till ytan, då de politiska pragmatikerna försöker lagstifta för ett helt sekulariserat samhälle som skulle ha en total religionsfrihet. Att detta inte fungerar i en rättsstat återspeglas ofta i våra medier. Då tar våra politiker fram det politiskt korrekta för att gjuta olja på upprörda vågor! Under ytan jäser det ändå, då politikernas politiska korrekta icke-ord inte lugnar.

Vad är sant och vad är lögn i denna sedan generationer ärvda rättsuppfattning? Har den svenska kyrkan alltid rätt och därmed i förlängningen den svenska lagstiftningen? Eller finns det även sanningar i de andra stora världsreligionerna?

Genomgående för alla religioner är draget av humanism. Tyvärr befläckas många religioner av de jordiska ledarnas tolkningsföreträde, vilket automatiskt har lett till krig, våld och brist på hänsyn till medmänniskan.

Därför måste en förvirrad värld lägga en avgrund mellan religionens regelverk och samhällets strafflagstiftning. Här måste så långt det går sannolikhetens utrotas, här finns bara sanning eller lögn, rätt eller fel. Vi vill inte hamna i Tage Danielssons bryderier med orden sannolikhet och sanning. Vi vill inte ha en lagstiftning som hela tiden kan tolkas från olika religiösa ögon och ställa tvivel på mycket dubiösa grunder.

Sanningen är okränkbar och kan aldrig ur rättssynpunkt bli en sannolikhet. Har du dödat en medmänniska eller stulit från denne ska du straffas! Det ska inte finnas några ursäkter, vare sig religiösa eller juridiska!

 

Torsdagen den 22 juli 2010

Kjells Blogg har varit tyst

Jag har inte skrivit på några dagar. Datorn har varit stängd hela dagarna bortsett från en kort morgonstund med koll av mail och Internettidningarna. I ett formligt energianfall bestämde jag mig för att måla huset utvändigt. Denna lidnerska knäpp inträffade i mitten av förra veckan i den värsta sommarhettan. Det var nödvändigt, då åtgärden skjutits upp år efter år.

Men med bra väder, det dåliga samvetets enorma press och ett starkt beslut utan återvändo blev det äntligen av! Med ständiga färder till färgbutiken, med hjälp av en vän och massor med ställningar och stegar och en nyväckt energi har det mesta av femton liter färg landat på torr väggbeklädnad. Mycket färg finns numera på stenplattor, rosenbuskar och noggrant indränkta kläder, men övervikten av den stora färgåtgången sitter där den ska och träet har fått sitt skydd för minst fem år till.

Många målar av rena estetiska skäl, men det viktigaste var ju att skydda träet från väder och vind. Några träbitar har ju fått bytas ut, då trärötan har vunnit över min lättja. Det har  bitvis varit så murket att det inte ens gick att sätta färg på träbitarnas smulor som bara hängde samman av den nästan helt försvunna gamla färgen.

Men allt hade sitt pris. Inte bara en relativt måttlig dränering av plånboken utan även upptäckten av kontorsmusklernas förtvining. Träningsvärk i rygg, ben och fötter med mycket trötta kvällar som bra uppvägdes av den belåtenhet som ett gott dagsverke automatiskt ger.

Och idag var det färdigt bortsett från några få återstående skönhetsfläckar. Ställningarna är rivna och borttagna, stegarna har ställts tillbaka och alla verktyg är på sina platser. Och hemmansägaren Olsson bara njuter självbelåtet över sin insats.

 

Söndagen den 18 juli 2010

Idag kom svalkan och det efterlängtade stilla sommarregnet. Samtidigt kom ökentorkan på ett annat ställe! Samtliga nätupplagor av våra gammelmedia visade tydliga exempel på hur nyhetstorkan drabbat redaktionerna. De stackars journalisterna som inte har semester eller helgledigt tvingades koka soppa på den berömda spiken. Samtidigt fick annonsredaktören sitt lystmäte, då utrymmet för färgglada annonser ökades dramatiskt. Detta faktum har ändå fört något positivt med sig. Antalet undersökande reportage har ökat, då man plötsligt har resurser.

 

Fredagen den 16 juli 2010

Könsrasism

I Sverige har vi inte rasism! Och om den skulle mot förmodan finnas så är den förbjuden i lag. Så därför finns den inte och behöver därför aldrig leda till åtal med påföljd! Detta är logiken med ett politiskt korrekt samhälle, där likt strutsen huvudet stoppas djupt ner i sanden och vips så är ett problem borta!

I samband med Littorin-affären har sexköpslagen åter kommit upp på dagordningen i vår samhällsdebatt. Men aldrig definieras ordet prostitution. Gäller ordet enbart för affärer där sex byts mot kontanter? Eller är det även prostitution om jag träffar en söt flicka, bjuder på en brakmiddag och sedan avslutar vi kvällen i hennes säng för att vi båda vill?

I en rättsstat är det underligt att bara endera parten kan lagsökas för en händelse med två frivilliga deltagare. Säljaren har fullständig frihet att ägna sig åt sina affärer, som garanterat dessutom är svarta. Medan köparen ska sättas dit för sin ur FI:s synpunkt mycket grova brottslighet. Dessutom har Gudrun Schyman krävt ytterligare ett steg i denna lagstiftning med skärpning av straffet för köparen! Men säljaren då, Gudrun?

Konstigt egentligen? När det gäller knarkaffärer är det precis tvärtom. Här är det säljaren som trycks åt medan köparen klarar både sig själv och sitt beroende utan påföljder!

Världens äldsta yrke utrotas inte genom att bestraffa de få som åker dit. I synnerhet som handeln med största säkerhet sker allt mindre på gamla horstråk och har flyttat till mer skyddade lokaler där polis inte kan se verksamheten.

Denna könsrasism pågår med politikernas goda minne på allt fler områden.

Papporna ska tvingas att ta pappaledighet genom lagstiftad föräldraledighet, inte ges möjlighet att bli pappor av egen vilja och valfrihet.

Män ska genom lagstiftning kvoteras bort från jobb och deras kompetens ska inte räknas längre, då de har fel kön och den som fick jobbet satt på sin kompetens.

I vårdnadstvister talar män aldrig sanning medan kvinnan aldrig ljuger. I många fall av misstänkt sexuellt övervåld fälls män av målägaren som är en försmådd kvinna som naglar fast mannen vid fru Justitias skrank med rena lögner. I stort sett gynnas kvinnor av ny feministisk lagstiftning och rättsväsendets tolkning av dessa paragrafer. Visserligen kan det vara svårt att döma då ord står emot ord och inga fysiska bevis kan användas. Men tyvärr är det svaga könet överbeskyddat av vårt rättsväsende så långt att man kan börja undra. Vi har en tydlig könsrasism på flera områden och ingen som vågar ifrågasätta denna brist på likhet inför lagen! Detta är kanske politiskt inkorrekt och det skulle vara orsaken till att denna fråga aldrig diskuteras av våra politiker och dess rättsliga företrädare.

Det är enkelt att invända mot dessa ord, men generaliseringarna pekar på ett problem som vårt rättssamhälle och vår justitieminister borde lyfta fram samhällsdebatten om principen om allas likhet inför lagen ska följas! En konstruktiv debatt som diskuterar kvinnors och mäns lika rätt inför lagen!

Är det förbjudet att köpa något måste det även bli straffbart att sälja! Är det tvärtom förbjudet att sälja något måste straffet vara samma som för köparen!

 

Torsdagen den 15 juli 2010

Alkolåsets inlåsningseffekter

Morgonens kioskvältarnyhet har handlat om ett förslag från Alliansen att den som åker fast för rattfylla sak få välja mellan alkolås eller indragning av körkortet. Givetvis protesterar den röda sidan som inte kan acceptera bortval av straff.

Det blir underligt när den politiska retoriken tar över verklighetens problem. Det enda som diskuterades var om detta förslag ska införas eller inte. Inte ett ord om för och nackdelar, inte ett ord om de straff som ligger vid sidan om en eventuell körkortsindragning, bara två politiska representanter som käftade för eller mot förslaget att ersätta körkortsindragning med alkolås!

Varför diskuterade man inte den samhällsekonomiska vinsten med att den dömde för rattfylla kan fortsätta med sitt arbete? Något som både gynnar brottslingen och framför allt samhället med minskade kostnader för en individ som kanske kan fortsätta som skattebetalare i stället för att bli en ren belastning för samhället.

Varför diskuterade man inte det verkliga straffen med dryga böter eller i grövre fall fängelsestraff? Indragning av körkort är inget straff utan en skyddsåtgärd för trafiken! Alternativet med alkolås handlar ju om att tvinga bort farliga bilförare från trafiken!

Varför undanhåller man dessa självklara fakta för de väljare som lyssnade?

Det är skrämmande med denna typ av politisk retorik där man undanhåller verkligheten av rena väljarstrategiska skäl. Är det journalisterna som vinklar för att kunna kacka i eget bo eller är det politikerna som inte vågar kasta första stenen i sina glashus?

 

Tisdagen den 13 juli 2010

Ökentorka och åskskurar

Stackars kvällstidningar, stackars drakar i Stockholm, stackars nyhetsredaktioner hos våra teve-jättar. VM i fotboll är slut och efterdyningarna kunde reduceras till några stjärnors Eriksgator. BP:s oljekatastrof hade reducerats till att ett nytt lock läggs på idag! Politiken har gått i ide, det är bara en tyst Littorin som rör upp känslor i media.

Det är ökentorka på nyhetssidorna. Inte en sensation, inte ens en pytteliten skandal finns. Inga katastrofer och inga stora olyckor gudskelov.

De stjärnreportrar som inte fått semester måste nu hitta på något nytt. Och vilka nyheter det blev. Varning för åskskurar, varning för blixten, riskbedömningar för vädret med risker för stark hetta blandat med risker i samband med åskväder, som av någon underlig anledning alltid är kraftiga!

Bara varningar och bara risker i flödande texter med miniatyrkatastrofer i form av översvämningar och förstås bilder på någon enstaka villa som brunnit ner av antingen vårdslös grillning eller blixtnedslag!

Med andra ord har ökentorkan på nyheter tvingat fram sidfyllning med väderspekulationer om kraftiga nerfall av vätska. Torkan byts med väta på nyhetssidorna!

 

Måndagen den 12 juli 2010

Drevpolitik och klavertramp

Sedan Littorin meddelade på presskonferens sin avgång på grund av mediaförföljelse har det hänt mycket. Dels har via Aftonbladets spekulationer i klassisk drevjournalistik frågan väckts om Littorins verkligas orsaker till sin dramatiska avgång och dels har det väckts en debatt om drevjournalistikens villkor. Lena Melin på Aftonbladet har här visat sin totalt okritiska vilja att påverka valutgången. Men i realiteten har inget hänt. Lite damm virvlade upp och lade sig snabbt!

Det lustiga i situationen är Mona Sahlins utspel mot både Littorin och Reinfeldt helt med den uppenbara avsikten att vinna politiska popularitetspoäng. Med andra ord häller Mona fotogen på drevbrasan för att vinna över så många väljare som möjligt.

Detta blir en konstig markering, då Mona och hennes anhängare nyligen klagade på Mona-drevet, där hennes verkliga utnyttjande av riksdagskortet står i fokus. Då sade en ledande S-politiker att det är synd att inte sakpolitiken står i fokus! Därför kan man undra? Är drev accepterbart när det handlar om S-motståndarna och icke rumsrent när det handlar om de egna?

Konstigt, underligt och ambivalent!

Det tycks som allt ska vara tillåtet i politiken, när det gäller att sätta pinnar i hjulet för motståndarna! Men när de egna leden drabbas av dessa slag under bältet, då skriker politrukerna ut sin indignation!

Heder åt Fredrik R som i diplomatiska små ord försöker få dammet att försvinna genom att bagatellisera spekulationer om preskriberade brott, som ett statsråd har begått.

Annat var det när gråsossarna i Palmes regering avslöjades som storkonsumenter av sprit och köpt sex! Då hotades journalister med fängelse om de inte höll tyst och medialocket lades på!

 

Söndagen den 11 juli 2010

Sakta grillning och värmerekord

Dagen blir en av de varmaste i temperaturmätningens historia. I alla fall i de centrala delarna av Skåne. Prognosen säger 33 grader Celsius. I går eftermiddag steg kvicksilvret till 32 och varenda brännande skugga besöktes, fläktar startades och trots alla hjälpmedel rann svetten. Ingenstans hittades minsta svalka. Det var riktigt obehagligt att drabbas av något som det inte går att fly från!

Detta syndrom att inte kunna fly grillningen påverkade människan väldigt konstigt. Massor med skåningar åkte till havet, vilket medförde enorma köer och en och en annan kökrock. Och där satt familjerna i sina heta konservburkar och kunde bara ana havets svalka i sin fantasi.

Och vad ska man göra? Vira en kallvattendränkt handduk om huvudet och läsa en bok i skuggan. Kanske kan man drömma om det annalkande åskvädret som lär dra in över Skåne under sen eftermiddag! Eller drömma om att det är en bit kvicksilver kvar till fyrtiotalets rekord i Målilla med 38 heta plusgrader!

 

Lördagen den 10 juli 2010

Almedalsveckan slut

Så var årets mediahändelse slut. Scener rivs, partytälten packas ihop och tillfälliga partihögkvarter stängs. Göran Hägglund håller sitt tal och så var det slut. Inte ens lobbyisterna dröjer sig kvar i det sommarvackra Visby. Media kommer sannolikt att åter drabbas av sommartorka!

Och den initierade undrar: Hände det något? Eller var det som vanligt, inget hände och inte minsta efterdyning när allt damm lagt sig åter som en luddig och grå matta över det svenska folket!

Jo, en sak hände. Det allt hårdare spelet om maktinnehavet tog fart. Antagligen berodde detta på att valet närmar sig med blixthastighet. Allt handlade om att förstärka välfärden med samma typ av löften och allt som sades hade undertexten: Du väljare, lyssna på mig!

Påhittigheten var stor, när det gällde att hitta på nya benämningar. Det enda välfärdspartiet, kvinnoskatt, klassklyftor, relationslinjen var några uppseendeväckande termer på gamla företeelser. Och så dammade sossarna av de drygt tvåhundraåriga begreppen jämlikhet och solidaritet!

Allt handlade om ett intrigant spel om allt vi skattetyngda svenskar betalar i skatt. Hur ska alla dessa miljarder användas? Utspel efter utspel med överbud efter överbud. En krona mer till den svältande pensionären, en femtioöring mer till den arbetslöse, några kronor till varje elev i skolan och så alla dessa miljösatsningar och arbetslinjer som bara handlar om politisk retorik och mycket litet verkstad.

Höjda skatter stod mot sparsamma statsfinanser, sociala reformer för lånade pengar mot andra sociala reformer inom budgetutrymmet.

Det var ett högt spel om våra skattemedel, ett pokerspel med väljarna i potten och givetvis väljarna som betalar insatserna. Antingen genom direkt skatter eller genom räntor och amorteringar på statslån.

Egentligen hände det bara två saker, dels Littorins avgång och dels Schymans sedelgrillning. Så nu vet vi vad valet kommer att handla om! Inte många marginalväljare blev mycket klokare. Kanske några vet nu vem de inte vill se i vår nya oktoberregering. Som skrivits här många gånger tidigare, rättigheten att välja innefattar även rätten att välja bort!

 

Torsdagen den 8 juli 2010

Almedalsveckan dag fyra

Idag är det Monas dag. I skrivande stund är det en dryg timma innan hennes stora scenframträdande. Men hela dagen har varit full med media intervjuer. Bland annat höjs buden med utgifter inför nästa budgetår.

Mona ökar med 10 miljarder med Fredrik svarar med 3 miljarder.  I område efter område är det utgiftsökningar.

Mona kör med jämlikhet och rättvisa medan Fredrik svarar med att nu finns det budgetutrymme.

Men vad är de sysslar med? Poker om väljarnas gunst med väljarnas ofrivilliga insatser! Spel och dobbel om makten med våra surt förtjänade och genom skatter reducerade slantar.

Tänk vad bra ledande politiker har det! De kan ägna sig åt spel med andras pengar och i vinstpotten ha den ultimata makten.

 

Förresten, dagens replik är Monas definition på jämlikhet:

I mitt samhälle råder jämlikhet, kvinnor och män ska kunna föda barn, kvinnor och män ska kunna ha barn,,,,,,,,,?

10 miljarder är priset!

Jaha, likställdheten ska med andra ord leda till en total utslätning av alla skillnader, i sexlivet, under graviditeten och samtliga år efter födelsen. Vilken framtidsvision.

Annars handlade mycket denna dag om Lena Melins icke-artikel i Aftonbladet. Littorin har inte avgått för barnens skull, nej, han avgick för att slippa ytterligare frågor från Aftonbladet om en gammal försyndelse . Ett begånget brott skulle det vara, som skulle kunna leda till fängelse? Men vad? Inte ens en antydning, inget om att en polisanmälan skulle finnas och inte ett enda fakta, bara lösa antydningar om ett brott. Gud bevare oss från sådan journalistik som bara har till avsikt att misskreditera de politiska motståndarna. "Aftonbladet avslöjar" stod det överst! Sedan står det inte mer. Bara vackra anspelningar utan minsta faktabakgrund! Men inte minsta avslöjande!

Jag läser aldrig Aftonbladet, men om jag hade gjort det skulle jag definitivt sluta nu!

 

Onsdagen den 7 juli 2010

Littorin ger sig?

Och så kom äntligen beskedet! Sven Otto Littorin avgår! Mannen med Sveriges hopplösaste jobb ger upp. Inget har han gjort och inget kunde han göra!

·         Att tillåta Arbetsförmedlingen att anställa horder av jobbcoacher resulterade inte i några nya jobb mer än för jobbcoacherna!

·         Att sparka Bylund och anställa Bermudez kostade bara en jättelik pension i extra utgifter men har hittills inte skapat en enda pluspoäng!

·         Att blanda ihop ersättning från arbetslöshetsförsäkringen med begreppet omställningsbidrag ökade bara förvirringen hos alla arbetslösa. Är det en försäkringsersättning eller ett statligt överlevnadsbidrag?

·         Att strama upp regelverket med kraftigt höjda avgifter har bara orsakat att en massa tvingats att lämna detta trygghetssystem!

·         Att beordra sitt statliga verk att agera med hot om regelverkets empatilöshet har bara skapat rädsla för framtiden och inte ökat motivationen till att söka jobb som inte finns!

·         Att minska arbetslösheten går knappast om man inte ska trampa in på en sjuk socialiseringslinje! Det kändes väl mycket hopplöst, eller hur, Sven Otto?

Så ditt testamente med en ny minister som förmånstagare kan inte precis locka fram ett ess till denna tjänst!

Men det tragiska är orsakerna till att du valde att avgå. Återigen har kvällstidningsjournalisternas skvallermotiverade drev orsakat ett fall, då dessa journalister saknar totalt förmågan att skilja på en yrkesperson och en privatperson. Enda gången det kan motiveras att blanda in en makthavares privatliv är när den officiella personen utnyttjar sin ställning av privata skäl. Då kan och då ska drevet startas och media ska uppfylla sin skyldighet till att granska makthavare!

 

Lagens dödliga stenar

För snart tvåtusen år sedan sade en modig man: Den som är utan skuld kastar första stenen! Och en dödsdömd kvinna räddades tillbaka till livet.

Nu händer det igen i en annan religion! I Iran har en kvinna dömts till döden genom stening för otrohet. Det är skrämmande att se samhällen som fastnat i stenålderslagar där männens lagar styr och männens kvinnor räknas som ägodelar och tjänstehjon.

Men med denna dom kan man skymta en brygga mellan Kristendomens gammaltestamentliga lagar och Islams åttahundraåriga Koran. Om man bortser från tiden så är inte skillnaden så stor om man jämför Gamla Testamentet med Koranen. Öga för öga gäller och kvinnan i församlingen ska tiga och stå vid spisen och föda barn åt mannen!

Kristendomen började en plågsam väg mot likhet inför lagen för tvåtusen år sedan, medan Islam precis har börjat denna resa.

Kristendomens förändringar har under hela resan haft det största motståndet från de egna prelaterna. Det är bara att se hur katolska präster hanterar sitt självpåtagna celibat och sedan brandskattar sina församlingar genom hot om skärselden. Det sistnämnda gjorde även de Lutherska prästerna, men utan celibatet kunde de ägna sig åt frosseri genom tionden och sedan göra allt för att förhindra kvinnans rätt i samhället. Debatten om kvinnliga präster kommer ju alla ihåg!

Islam står nu inför samma resa och imanerna kanske så småningom måste både släppa in kvinnliga imaner till moskéernas talarstolar och tvingas att ge kvinnor lika rätt inför lagen.

Jag har egentligen i nuläget bara en fråga till alla som hyllar Islam. Varför straffas en otrogen kvinna med den oerhört plågsamma steningsdöden när mannen knappast får något straff över huvud taget? Var de inte två om själva akten?

 

Tisdagen den 6 juli 2010

Bollen är rund

Äntligen lider fotbolls-VM mot sitt slut och hatarna slipper Vovulozelakulissen som mest påminner om en svärmande biflock och kan återgå till att studera sina såpor. Och älskarna av den gröna mattans schack har med tårar i ögonen fått se favorit efter favorit försvinna från vägen mot den åtråvärda bucklan.

Men varför detta gnäll?

Av kanske omkring hundratjugo länder kvalificerade sig 32 till slutspelet i Sydafrika. Det lyckades inte stora fotbollsnationer som Irland, Skottland och Sverige med. Enstaka mål fick nationer att lämna med svansen mellan benen, till och med feldomslut gav vissa nationer respass från denna turnering. Alla med munnen full av gnäll glömmer lätt den spänning och den underhållning som då ledde till favoritens fall.

De ilskna kommentarerna har utsett syndabockar för samtliga som slagits ut från bolltrillandet. Stjärnorna med mest lyskraft har inte presterat, lagledarna har valt ut fel lag och givetvis använt sig av fel strategi. Eller så var det helt enkelt domarens fel! Eller den nya VM-bollen från Adidas!

När man sedan funderar över varför lag gick vidare och favoriterna åkte på pumpen, så ser man en annan bild. Konstiga domslut, missade straffar, turliga mål, underliga utvisningar och så dessa offside-mål. De trettiotvå lagen som gick till slutspelet är otroligt spelskickliga med eller utan dessa fotbollsdivor. Deras coacher har sedan gjort sitt bästa för att gå vidare med det spelarmaterial de hade till sitt förfogande. Men de kan inte råda över tillfälligheter och de kan inte styra spelarna så mycket att ingen gör minsta misstag.

Det är underhållning på högsta nivå med riktiga artister. Tyvärr händer det att dessa bollartister gör ett misstag. Ett enda felsteg kan då orsaka respass även om tillfälligheterna hjälper till.

Därför kan man undra varför press och till och med regeringar tar detta så allvarligt. Självklart vill jag att HIF eller svenska landslaget ska vinna alla sina matcher. Men det är lika självklart att det aldrig kommer att ske alltid och när det gick emot mina önskningar så har jag i alla fall fått en stunds underhållning med spänning och den självklara besvikelsen när mina förhoppningar inte infriades.

Alla har dock inte min accepterande fatalism. Eller som en engelsk fotbollskändis sade en gång: Fotboll är inte allt i livet, det är mycket viktigare än så! (Var det Bobby Moore?)

  

Almedalsveckan –dag 2

Och så var det Lars Ohlys dag även om Mauddan smög in till vänsteranhängarna och propagerade för sin hjärtefråga.

Det Enda Välfärdspartiet som numera Vänstern ska kalla sig enligt Lasses högbröstade toner, fick  sossarna att flyga i luften, även om det doldes i diplomatiska termer och utbrotten skedde bakom lyckta dörrar.

Sedan körde röde Lasse med elva punkters utbudspolitik, den ena punkten dyrare än den andra. Men det refererades inte en rad om hur allt detta till ett pris av hundra miljarder ska finansieras. Fri lokaltrafik, fler lärare, nästan gratis tandvård, rätt till heltidsarbete för alla, ja det handlade om detta och ytterligare några punkter som kanske är behövliga om vi har råd att betala för det.

Men tyvärr, Lars, det luktar misslyckade femårsplaner från öst alltihopa. Ideologiska drömmar utan minsta pragmatiska analys. Din kompis Lenin skulle varit stolt över ditt tal om han levat.

Men nu är vi i Sverige, där man aldrig tvingar någon till underkastelse och man alltid betalar sina räkningar. Så gör även en finansminister som måste få ihop debet och kredit för att kunna överleva till nästa val. 

Men det behövde man inte i forma Sovjet. Man slutade att betala för det som producerats enligt femårsplanen när pengarna tog slut, varför fem år blev tio år blev femton år. Och till slut tvingade fader Lenin sina medborgare till heltidsarbete. För säkerhets skull fick medborgarna sina arbeten i avlägsna produktionscentra som av historieforskare har kallats för arbetsläger långt ifrån släkt och vänner så att mycken övertid skulle kunna tas ut.

 

Dagens rubrik: Malmöpoliser beskjuta med luftvapen

Dagen rubrik hittades i Skånska dagbladet, en rubrik som berättar på gammelsvenska att Malmö-polisen gått över till luftvapen i stället för vapen med skarp ammunition. Eller har bara ett "n" fallit bort?

 

Måndagen den 5 juli 2010

Dagens rubrik: Personbild fastklämd under lastbild på E4:an

Så exakt står det  just nu på Expressens nätupplaga, GT-upplagan. Vad menas? Är det panik hos rubriksättarna eller har man tagit in illitterata sommarpraktikanter? Är det en tragisk olycka som blev fel i rubriken eller handlar det om Expressens fotograf som tappade en massa bilder på E4-an?

 

Kära villrådiga väljare

Nu accelererar valkampanjen i och med Almedalsveckans upptakt. Och alla vi villrådiga har en serie av två val. Våra kära partiledare kommer med största sannolikhet att rikta sig till oss under hela den kommande veckan och därefter varje dag fram till septembervalet. Frågan är bara vad vi ska tro av alla fagra ord, som reser dessa följande och obesvarade frågor.

Ska vi strunta i valet? Rösta eller inte rösta!

Ska vi välja rött eller blått block?

Ska vi stödrösta på det valda blockets svagaste partier eller efter moget övervägande rösta på det mest förtroendeingivande partiet?

Ska vi välja ett parti vars ledare vi vill se som statsråd eller välja bort blocket med det parti vi inte vill se i regeringsställning?

Ska vi rösta på det parti som lovar mig mest i plånboken eller det som tar störst samhällsansvar?

Det är inte lätt med så många frågor, som måste och bör besvaras om denna så viktiga samhällsrätt eller skyldighet ska kunna logiskt genomföras.

 

I går talade Moderaternas Reinfeldt inför en jättepublik med okritiska fans och en kritisk mediakår. Och nu på morgonen intervjuades Vänsterpartiets Ohly.

Det märktes tydligt att valet närmar sig. Det retoriska tonläget har ändrat sig. De politiska slagorden har ökat i antal, de sarkastiska angreppen på huvudmotståndarna har förstärkts. Allt som sägs mynnar ut i en enda sentens: Det är sinnessvagt att rösta på någon annan än oss!

Avsikten verkar vara tydlig. Nu ska alla osäkra röster vinnas över till det egna partiet. De trogna väljarna sväljer ju ändå vartenda ord och har inte förmågan att se kritiskt på sina egna idoler.

 

Inledningstalaren, vår statsminister, sköt in sig på de rödgrönas skattehöjarpolitik, men undvek noggrant att nämna varför dessa skatter ska höjas. Han påtalade planerna från motståndarblocket att höja förmögenhetsskatten, bensinskatten, fastighetsskatten  med flera. Ett starkt grepp, då sannolikt många av de osäkra röstar med plånboken! Inledningstalet fick dessutom extra skjuts genom presentation av moderaternas valaffisch, en parafras på Palmes yuppieaffisch från 85 med slagordet: Vi tar ansvar för nationens ekonomi! Att sedan ta i sin mun att benämna det egna partiet som Det Enda Arbetarpartiet är att ställa den hårt trängda Mona in i en hörna, där vår kvinnliga tronpretendent angrips från alla håll och kanter. Mona Sahlin står nu inför problemet att både försvara sitt block från Alliansens angrepp och försvara Socialdemokratin mot alla de eftergifter Sahlin tvingats gå med på.

 

Lars Ohly intervjuades nu på morgonen. Men vad sade han? I stort sätt handlade det bara om fler anställda till offentlig sektor. De gamla kommunistiska flosklerna lär inte frälsa många, då det faktiska innehållet i denna vänsterpolitik med ofinansierade utgiftshöjningar knappast lär skapa fler jobb i den sektor som ska genom skatter betala en offentlig sektor som redan lider svårt av elefantiasis!

 

Men nu har tonen satts av dessa två! Almedalsveckan blir en rivstart av årets valrörelse, som klart riktar sig mot dem som inte tagit ställning ännu. Blir det skattefrågorna som kommer att avgöra tidernas mest jämna val, där vi bara har två alternativ? Är svensken mer intresserad av att slippa ännu mer höjda skatter eller tycker svensken att skattehöjningar är berättigade och tror därmed att det kommer att ge en drägligare tillvaro?

Eller kommer valet mest att handla om vilka statsråd vi inte vill se i regeringen? Att välja bort är ju också en rättighet!

I vilket fall som helst ska det bli spännande med de kommande dagarnas retorik. Blir det några nya besked eller blir det bara floskelretorik utan verkligt innehåll?

För mig själv kommer det att bli det blåa blocket, då jag definitivt inte vill riskera att Lars Ohly blir en utrikesminister som ensidigt och okritiskt stödjer Ryssland, Kina och Nordkorea samtidigt som USA utses till den ultimata globala hotet!

 

 

Lördagen den 3 juli 2010

Sommarmorgon i juli

Vid midsommar kom sommaren med buller och bång. Ett högtryck parkerade över Skandinavien med intensiv värme och massor med sol. Värme och sol väcker kroppen redan timmen efter solens stigande över horisonten. Yrvaket konstaterar hjärnan att kroppen vill röra på sig. En längtan inträder varje morgon. Först frukost sedan skogen!

Så även den första lördagen i juli. En kopp kaffe med två marmeladsmörgåsar och givetvis min hemmagjorda svartvinbärsmarmelad. Och så Athos utfodring med torrfoder och någon godbit från gårdagens sparade matrester.

När sedan allt är avklarat med frukost och en snabb morgontoalett blir det rusning till bilen. Hund tvekar inte utan drar mig mot bilens baklucka. Hund och kamera stuvas in. Det gäller ju att hinna ut för att njuta av näktergalens sång och koltrasten irriterade tjatter när den samlar in mat till nykläckta ungar innan värmen och andra turister fyller skogen.

På plats dröjer det inte länge förrän upplevelserna hopar sig längs vårt gemensamma naturstråk. En ormvråk seglar spanande över inägan. Är det en snok eller kanske en liten skogsmus som förvirrat sig ut på den av islandshästarna avbetade gräsytan? En skogshare flyr bort till skogskantens stengärde. Är det ormvråken eller jag som satt fart på den betande haren? De nyfikna och sällskapliga hästarna lufsar sakta mot oss.

Genom bokarnas pastellgröna lövverk strilar den tidiga morgonsolen och bådar om en het dag. Jag ser att min skor blivit våta trots den varma solen. I skuggorna har daggen undvikit att torkas bort av sommarsolens tidigaste strålar. Det är bara en fråga om tid innan gräset inte längre kan njuta av morgondaggens friskhet. En liten sund så är denna miniskönhet borta för dagen! Just nu ser varje kvickrotsblad i skuggan ut som ett grönt armband som beströtts med ett oändligt antal små diamanter. Det gnistrar, glittrar och skiner, det utstrålar en skönhet som ingen juvelerare klarar av att kopiera.

Athos, hunden stelnar till och sniffar med fixerad nos ut i ett buskage. Jag stannar, står stilla och försöker se vad det är som får honom att bli så koncentrerad. Men tji får jag. Bara grön vegetation av hundloka, hassel och ungbok och inget avvikande. Men min trogna följeslagare står stilla och försöker se något. Det är bara nosvingarna som fladdrar när han försöker identifiera dofterna. Jag avfärdar beteendet som hjärnfnatt hos en gammal hund och drar med honom vidare på promenaden. Då händer det. Det brakar av knäckta fjorårskvistar när en råbock drar iväg. Hunden var inte så gammal, det är jag som inte uppfattar allt som händer i naturen! Undrar hur länge råbocken studerade oss innan den beslutade sig för att fly?

Vi sätter oss efter promenaden vid dammen på just det där stället som morgonsolen redan har torkat en sittbar yta av gräs. Trollsländorna är redan i full fart. Efter en kall vår ska allt klaras av på rekordtid. De fyrfläckiga slåss om honorna, parar sig i luften, äter i luften efter den våldsamma akten. Ibland till och med under akten! Allt sker på en meters höjd över deras personliga hav. De pastellblå flicksländorna nöjer sig med att sväva omkring i strandgräset medan en ensam brun jätteslända patrullerar över alltihopa på tre meters höjd. Det är bara de fyrfläckigas honor som beblandar sig med flicksländorna vid vattenytan när ägg ska läggas i vattnet. Annars verkar det som varje art av dessa fantastiska konstflygare har utsett sitt revir och det handlar inte om en speciell miljö utan om separerade flyghöjder precis som för människans flygmaskiner i det gemensamma lufthavet!

Jag studerar vattenytan med sina promenerande skräddare och jag får då syn på en vattensalamander som försiktigt rör sig på den enda solbelysta sandiga botten som finns i denna lilla damm. Runt om i skogen håller massor med fåglar morgonserenad. Synd att jag kan så lite om fåglarnas ljud, men jag kan i alla fall särskilja ljudet från omkring tio arter. Men vem det är som står för sången ar jag inte en aning om!

En cigarett njuts medan hunden Athos får lite hundgodis. Sedan är det dags att åka hem för påtår!

 

Fredagen den 2 juli 2010

Integrationsverkets etik

I dagens tidningar meddelas det om en kille på Integrationsverket som slant med tungan, när han skrev på sin Facebook-sida. Han skrev något som ”kan tolkas som rasistiska tankar”!

Efter att ha läst hans ordagranna formuleringar så undrar jag vad det politiskt korrekta Sverige tänker, när detta blir en frontnyhet i båda radio och i tryckta media. Mannen skrev följande som en kommentar till det katastrofala eldandet i Rinkeby: "Kan ingen ansvarig skicka dessa förstörande element från Rinkeby med rötterna i andra länder hem till sina mor- och farföräldrar för att lära sig lite ödmjukhet?"

Ryckt ur sitt sammanhang blir orden klart rasistiska, men ingen har ens berört bakgrunden till detta fatalistiska ordval. Alla medborgare oavsett de har kommit som gäster till ett nytt land eller de har bott i Sverige i generationer ska ha respekt för andra människor och andras människors egendom. Detta gäller självklart även det som vi äger gemensamt i form av skolor och alla annat som drabbas av meningslös förstörelse. När sedan invandrarungdomar erkänner i en radiointervju att det var ju deras egna skola de brände ner, riktas misstankarna givetvis för alla bränder av skolor, dagis och idrottshallar runt om i Sverige mot en mionritet av frustrerade invandrare som aldrig lärt sig respekt och ödmjukhet.

I fjor hände det något som belyser detta. En invandrarmamma stod en sen kväll i september vid min brevlåda tillsammans med tre eller fyra barn i lågskoleåldern. Givetvis undrade jag vad det handlade om och gick ut. Den lilla samlingen visade sig ha en enkel anledning till träffen vid min brevlåda. Mamman lärde sina barn att palla äpplen. Samtliga gick iväg med putande fickor utan att besvara mina frågor.

Då många i min bekantskapskrets är invandrare från både Afrika och Asien, betraktar jag mig själv inte som en invandrarhatare. När jag diskuterat brevlådehändelsen med några av dem kom vi snabbt in på frågan om respekt och ödmjukhet, som borde gälla alla. Och det ska även läras barnen. Men när en invandrarmamma lär sina barn att stjäla helt öppet, är det lätt att invandrarkritiska synpunkter övergår i rent generellt hat.

Hade det varit hennes barn som ensamma hade pallat några äpplen hade jag inte reagerat, men när en mamma står och visar vilka äpplen som ska plockas, då kunde jag inte hålla tillbaka ilskan.

Nu har denna händelse spolats bort från hjärnan, då jag hoppas att det bara handlar om en enda persons bristande förståelse för den svenska samhällsnormen med ärlighet, respekt och ödmjukhet som grundläggande värderingar.

Även en anställd på Integrationsverket måste få ha rättigheten att ha en åsikt om den meningslösa förstörelse som inträffade i Rinkeby!

Förresten mina äpplen var omogna och mycket sura, vilket lätt kunde konstateras dagen efter då spåren efter snatteriet lätt kunde ses på flyktvägen!

 

Rea på offentlig verksamhet

Staten säljer snart allt. Allt som vi medborgare äger! För det är väl inte Mauddan och Fredrik som äger de statliga företagen.

Apotekskakan har splittrats och hälften av smulorna har sålts liksom konkurrensen har tillåtits att öppna med garanterat dyrare priser för de sjuka! Bilprovningen har släppt sitt monopol och detta kommer att medföra brist på möjligheter i glesbygderna att lyda regeringspåbudet att kontrollera bilen en gång om året liksom väsentligt dyrare priser. Gamla stolta SJ har delats och blivit en ny koloss på lerfötter när de ska dra in pengar på de lönsamma linjerna som de fortfarande har ett underligt monopol på. Vin & Sprit såldes till fransmännen. Telia skulle bli folkägt genom folkaktier och se hur det gick för dem som lurades att köpa denna katastrofaktie.

Och stollerierna bara fortsätter oavsett färgen på industriministern.

De lokala betongpolitikerna är inte sämre. De säljer sjukhus, vårdcentraler och dagis till reapriser om inte verksamheten bara läggs ner i tysthet och en genomgripande centralisering drivs igenom i tysthet.

Sluta nu! Vattenfalls signaler om att sälja sina nät till en utländsk investerare blev för mig höjden av dessa tokerier. Trots allt är det medborgarnas egendom även om politikerna bevisligen inte klarar av att driva företag. Se bara på Posten! Direktörerna plockar ut miljonbonusar för vad? För att de lyckats banta verksamheten och göra tjänsterna ännu mer svåråtkomliga och därmed skrämma bort de få kvarvarande kunderna?

 

Men snälla regeringen, stoppa nu detta rearaseri. Förbjud Vattenfall att sälja sin infrastruktur, förbjud Telia att sälja sitt nät oavsett trafiken går på tråd eller i luften, förbjud SJ (=Banverket) att sälja eller lägga ner en enda järnvägslinje, förbjud de lokala elverken att betrakta sin elnät som en belåningsbar tillgång och förbjud kommuner att sälja sina vatten och avloppsnät. Och gud bevare mig om Vägverket funderar på att sälja sina vägar.

Detta handlar om medborgarnas infrastrukturer och det har vi alla betalt. Detta är en svensk tillgång som ska vara svenskägd. Detta är något som är ett måste för det svenska samhällets fortlevnad i fred och en enorm tillgång i kristider. Det får inte lämnas i händerna på utländska aktieklippare och det får inte ens misstänkas att risken för en nerstängning finns på grund av en investerares förestående konkurs.