Onsdagen den 30 december 2009

Ett år är snart slut

I morgon är det nyårsafton och ett nytt år ska inledas! Vi alla sopar bort det gamla året med alla glädjestunder och alla sorger. Och skapar drömmar om det nya året!

Varför är det så? Varför inträffar nyårsafton precis nu? Varför har vi julafton precis den 24 december varje år? Lite googlande gav inga precisa svar men kanske en ingång till en delförklaring till de nya frågor som dök upp.

Gregorianska kalendern är den kalender som används i de flesta av jordens länder. Den föreslogs av Aloysius Lilius och antogs av påven Gregorius XIII 24 februari 1582, som en mindre ändring av den julianska kalendern. I Sverige infördes gregorianska kalendern år först 1753. Undrar om dröjsmålet berodde på det Lutheranska hatet i Sverige mot överhögheten i Rom?

I Sverige bestämdes det med andra ord att Jesus föddes år noll genom ett påvepåbud. Därför tecknar vi idag 2009. Man kan ju undra om Lilius och Påven Gregorius XIII räknade rätt, när de bestämde den nya kalendern. Det finns teologiska forskare som har vissa dubier mot räknesättet.

Som barn gnagde en fråga i mitt kunskapstörstande sinne. Hur visste Ramses den  förstes mor att han föddes 1270 år i Egypten innan en annan man vid namn Jesus skulle födas. Det dröjde många år innan jag förstod att detta var en efterkonstruktion liksom Lilius sätt att räkna tiden bakåt!

Men varför hänger vi små sekulariserade människor upp så mycket på tiden, om man nu bortser från forskarnas behov av tiden som en fysikalisk enhet. Är det så viktigt med julens enorma köpfest, som bara skapar fattigdom efter helgerna? Är det livsviktigt att skjuta in det nya året med vettskrämda hundar och en prydlig baksmällor på nyårsdagen som enda följd? Kan du bli mer än mätt på Påskaftonens frossande i ägg och sill? För att under nästa stora helg lägga till massor med snaps och åter få en präktigt huvudvärk under hela Midsommardagen.

Är detta bara en effekt av Gregorius placering av bibliska händelser och placering av solens höjd över havet som numera ersatts med detta sanslösa firande? Är det bara en markering av tidens ständiga tickande som gör att människan måste ha något att se fram emot?

Att se fram emot? Dra ut effekter av detta ”se fram mot?” Då har ingen mycket att vänta. En agnostiker som jag själv ser fatalistiskt på allt. Finns Gud, borde väl denne gentleman ta bättre hand om sina avbilder på jorden och inte låta dem ta kål på varandra genom krig och miljöförstörelse! För att till sist bara låta oss gräva ner varandra i hel eller till aska förbrända kroppar!

Två dagar bestämmer allt i vår tideräkning. Vårdagjämningen och höstdagjämningen är dessa två dagar när dag och natt är exakt tolv timmar. Det visste redan de visa stenåldersmänniskorna flera tusen år innan Jesus föddes.

Sedan placerades allt ut på lämpliga avstånd, Julen, Påsken och till och med nyårsafton fick sina påvliga datum när jordens rotation och solhöjd omsatts till en årskalender.

Men vad är tid egentligen? Det euforiska ögonblicket är så kort att klockans sekundvisare inte ens hinner hoppa ett steg medan tråkighetens och ångestens tidsflykt är så långsam att det verkar som om klockan fått påfyllning av bromsolja.

Därför finns det bara en sak att säga, Carpe Diem eller Fånga dagen. En sanslös motsägning till allt negativt som skrivits ovan. Njut av nuet! Tycker du om att smälla raketer för tusentals kronor, gör det om du har råd. Älskar du att dela med dig av ditt överflöd, så gör det hela året till dem som behöver, inte bara på julafton! Njuter du av sillbiten och snapsen årets längsta natt och vill se den livgivande solen stiga upp över horisonten, så missa inte möjligheten. Och alla andra dagar däremellan finns det alltid något för varje levande varelse att njuta av! Låt inte det där ögonblicket gå dig bara obemärkt förbi. Fäst det i stället på minnenas osynliga halsband, ett smycke som du alltid bär med dig och där finns det alltid plats för en pärla till! Dessa ögonblick kommer och går. Som den berömda pressfotografen en gång sade: Bilden med stort B är en avbildning av ett ögonblick som kommer med snigelns fart och försvinner med blixtens hastighet! Detta gäller även det glädjefulla ögonblicket!

Därför CARPE DIEM

Och Ett Gott Nytt År 2010

Söndagen den 27 december 2009

Och så var julen 2009 förbi

Köpfesten är slut och det återstår bara överfyllda kylskåp med matrester och drivor av julklappspapper. Och givetvis massor med tomma plånböcker och rensade bankkonton!

Hur har det blivit på dette viset?

Är julen konsumtionssamhällets gissel? Vi måste konsumera för att hålla de ekonomiska hjulen snurrande och hålla arbetslösheten stången! Allt som inte köps normalt ska nu köpas och skänkas till någon som garanterat inte behöver denna pryl.

62 miljarder har svenskarna skänkt till våra affärer bara för att äta för mycket och skänka vidare en massa paket med innehåll som mottagaren artigt tackar för men inte vill ha!

Låt oss titta närmare på en enda pryl. Den kostar 500 spänn! Det är kanske standardvärdet på tonårsjulklappen!

För att kunna köpa denna pryl som kostar 500 svenska inflationskronor, måste du tjäna 800 spänn. Det innebär att din arbetsgivare måste dra in nästan 2000 kronor i bruttovinst.

Sedan kan vi se vem som tjänade mest på den värdelösa prylen?

2000 minus semesterkostnad minus arbetsgivarförsäkringar minus övriga statspålagor ger dig 800 spänn, som sedan ska skattas och si nu har du 500 spänn att köpa för. Hoppas att det har varit värt pengarna för din arbetsgivare?

Vi drar av momsen direkt och kvar är 400 kronor!

Han som säljer prylen måste tjäna minst 30%, det är 120 kronor. Kanske är det inte mycket då många drar in betydligt mer i bruttovinst.

Kvar är nu nettovärdet på det du tänker skänka bort på julafton. 280 spänn. Inte mycket eller hur. Men när man tänker på att din arbetsgivare måste dra in omkring 2000 för att du ska kunna handla för femhundra och få något värt tvåhundraåttio spänn, kan man fråga sig om detta är den ekonomiska karusellens drivmotor, som underhåller företagare, arbetare, stat och kommun bara genom att öka priserna i varje led.

Slutsatsen är att julen driver på vår ekonomi, då köpkraften av din lönekostnad är bara 14 %. Resten av pengarna går till staten, till din kommun och till affärens bruttovinst.

Den verkliga vinnaren är tillverkaren av julklappspapper!

Lördagen den 26 december 2009

Det globala hotet

Julen sägs vara barnens högtid. Ljusets och önskningarnas helg. Därför tar jag idag ett steg tillbaka och kastar en sten i glashuset och svär i kyrkan. Via en korsbefruktning av minnet från Köpenhamnskonferensen och julen som barnens stora högtid fick mina tankar att vandra vidare med funderingar kring våra globala problem.

En moderat i Kristianstad blev utsatt för Wallrafferi under valet 2002. Det var en journalist som utgav sig för att vara främlingsfientlig och lyckades få moderaten att uttala den numera bevingade frasen om den islamska invandringen som ett hot: De är ju i alla fall bra på att föröka sig!

När Cecilia Uddén rapporterar i SR från Gaza och västbanken blir det ofta tyck-synd-mig-reportage med all rätt. Visserligen tycks inte den skickliga Cecilia vara Israelvän, men det förringar inte uppdagandet av Israels fientliga övergrepp med murar och ej proklamerade handelsblockader av grundläggande livsförnödenheter.

Men det är en annan sak som förundrar mig. Varför berättar alltid Cecilia i sina intressanta reportage hur många barn familjerna har. Det gränsar till det obetänkta uttalandet från moderaten i Kristianstad vid valet 2006. Och alltid är det minst sju barn som en Cecilia-signal till att väcka extra empati. Ibland berättar stolt mödrarna om sina 12 barn samtidigt som de talar om hur svårt det är att ge alla kläder och mat.

Jag vet! Sådant får man inte tala om! Det är inte politiskt korrekt i vår sexualliberala fria värld! Och i länder där det råder krigstillstånd föds det alltid många barn. Så var det i Sverige under fyrtiotalets bistra krigstider och så är det på Gaza-remsan trots brist på livsmedel och vatten och trots alla hjälpsändningar som hindrar svält och umbäranden. Nu kanske detta faktum orsakar en överbefolkningskatastrof om inte gränserna öppnas mot Egypten och Israel!

Så låt oss klargöra en gång för alla att ISLAM som religion är inget hot i en idealisk värld med religionsfrihet. Och ingen annan religion heller för den delen! Möjligtvis är religionernas extrema och våldsamma yttringar och deras jordiska företrädare ett stort hot mot världsfreden.

Däremot är klimathotet en verklighet för alla jordens innevånare. Den största orsaken till vår globala uppvärmning är helt tveklöst jordens överbefolkning. Därför borde varje land på jorden verka för barnbegränsningar om inte vi ska sätta vår tillit till ett tredje världskrig som kraftigt reducerar jordens befolkning. Och det vill väl ingen, även om detta hot lurar i horisonten, när klimatförsämringen börjar orsaka hudcancer, svält och färskvattenbrist med slagsmål om resurserna som en naturlig följd?

Varför vågar inte politikerna prata om detta? Varför får kineserna så mycket på tafsen för att de vågade ta i denna brännande fråga? Handlar det om det heliga altaret TILLVÄXT som hindrar att man börjar diskutera denna fråga på allvar, då befolkningstillväxt är en grundsten i den ekonomiska tillväxten?

Fredagen den 25 december 2009 Juldagen

I Sverige råder nu krigstillstånd?

Från och med den 27 januari 2010 införs svenskt undantagstillstånd. Det verbala kriget mellan Sveriges blockledare Fredrik och Mona startar då. Per Schlingmann och Ibrahim Baylan har nu träffats en första gång för att förhandla om form och innehåll i valets första anfall.

Är det inte skrämmande? De två största partiernas ledare tussar ihop sina partisekreterare för att komma överens om hur debatterna ska utföras? Det luktar illa i mediaträningens decennium.

De ska komma överens om vilka frågor som ska behandlas, de ska enas om formerna, de talar om för SR och SVT vilka frågor de kan acceptera, de styr programledarnas sätt att konfrontera. Kort sagt, det är en mediaskandal, där den tredje statsmaktens representanter förses med handbojor.

Vi medborgare luras, då korten som redan tycks vara okända och lagda upp och ner, är redan vid det första slaget granskade av de båda kombattanterna. De har fuskat genom att kika på varje kort och sorterat bort de oönskade lankorna.

Det osar propaganda, politisk censur och tillrättalagd egenreklam lång väg!

Det är hög tid att vi får fram en ny politikertyp. En som erkänner motståndarnas goda sidor och vågar prata om de egna problemen öppet inför väljarna. En sort som söker konsensus mellan blocken i de stora frågorna. En som kan diskutera sakfrågor utan att använda den oempatiska debattekniken med bara motfrågor och inga sanna svar.

Om man bortser från våra extrempartier, så ligger samtliga partier så nära varandra att en samförståndspolitik skulle vinna hos medborgarna och kanske även eliminera de extrema partiernas inflytande.

Så Fredrik och Mona, börja samarbeta i de möjliga frågorna och slå undan benen för V och SD! Och sluta med käbblet mot varandra! Och framför allt skrota den numera cementerade blockpolitiken, som bara hindrar arbetet i er verkstad. Ni stjäl ju ändå friskt gamla förslag från varandra!

Tänk på Gunnar Strängs (S) ord när han avtackade Gunnar Hedlund (C) från riksdagen en gång i tiden: Ingen annan politiker kan med sådan finess stjäla ett förslag och göra det till sitt eget!

Reflektion Juldags morgon

Klockan har precis passerat sex. Det är juldags morgon. Ute är det tyst, inne är det tyst. Hunden ligger i soffan och snusar. Det sprakar om den brinnande veden i kakelugnen. Plusgraderna ute har börjat tära på drivor och hopskottade snöhögar. Kollade SMHI:s prognos på nätet. Det ska bli ännu varmare någon dag innan åter kylan tar över vädret.

Runt om i Sverige börjar barnen att vakna. De letar efter sina nya leksaker bland drivor av omslagspapper. Här i huset är alla över sextio, till och med hunden om man räknar om till människoår, så det blev bara några småpaket som byttes. Här finns minsann just därför inga drivor av årets försäljningssucce. Även detta år ligger antagligen färgglatt omslagspapper på försäljningslistans nummer ett!

Kroppen känns tung. Som vanligt en juldagsmorgon. För mycket mat! Nästa år ska jag bromsa kaloriintaget, trots att det är så gott! Men det har jag sagt i fyrtio år!

Undrar hur det gick med julhandeln? All time high som vanligt trots finanskris och lågkonjuktur?

Är det inte konstigt? Vi pratar om miljöhot! Vi pratar om nyfattigdom! Vi pratar om frosserier som en dödssynd! Vi pratar om den kristna västvärldens överkonsumtion!

Men när julen kommer är allt glömt och excessernas köpfest går i gång!

Förresten, i går var jag lite orättvis mot Calle B. Jag läste några inslag  på hans bloggsida och konstaterade att denne grå eminens verkar i det tysta. Hans resekonto måste vara ett av de största inom den svenska makteliten. Undrar varför massmedia inte intresserar sig för det arbete han lägger ner på favoritbegreppet "den svenska tysta diplomatin"?

Med all respekt för Cecilia Malmström, varför försökte Rheinfeldt inte få in Carl Bildt i EU-kommissionen? Världens ledare bryr sig inte det minsta om Svensk utrikespolitik . Och denne man verkar ändå arbeta för de globala frågorna och för EU!

Torsdagen den 24 december 2009 Julaftons morgon

Julefrid i Riksdagen

Julaftons morgon glimmar och julefriden inleder ljusets högtid med massor av förväntningar.

Till och med i Riksdagshuset har en bedövande tystnad tagit över pajkastningen och media kan bara skriva om tomtens lögnaktiga retorik.

Det är bara Olofssons bilaffärer som vägrar att släppa sin makt över media. I varje artikel om Saab och Volvo lyckas denna kvinnliga minister nästla sig in i texterna. Hon måste ha en excellent mediatränare!

Om man skulle göra en Sahlinare och recensera våra statsråd för deras insatser under 2009.

Vi tänder ett ljus för var och en. Våra statsråd som nu går in på sina sista nio månader av maktberusning. Sedan lär vi medborgare trampa in i det politiska mörkret!

Statsrådsberedningen

Fredrik Reinfeldt, Statsminister, vår lyssnande högste chef blev genom FRA-lagen en avlyssnande rikschef i stället. FN-mötet i Köpenhamn och EU-ordförandeskapet rättade dock upp imagen. Han  visade till slut både pondus i den svenska regerings-hönsgården och ilska över världsledarnas dåliga arbetsdisciplin.

Sven Otto Littorin, Arbetsmarknadsminister eller Sven Stolpskott fortsätter oempatiskt att hävda arbetslinjen tillsammans med sin verkschef. En miljon arbetslösa svenskar ska arbeta, inte belasta statens kassa. 15000 lediga tjänster ska försörja denna miljon. Så är det med Sven Ottos grundskolematematik!

Finansdepartementet

Anders Borg, Finansminister och Mats Odell, Kommun- och finansmarknadsminister, våra kassaförvaltare gör inte mycket väsen mer än att flytta pengar mellan olika fack i börsen. Det måste betyda att de lyckats någorlunda att hålla vargarna borta, både rovdjuren från media och från kreditorerna.

Försvarsdepartementet

Sten Tolgfors, Försvarsminister eller Tomhylsan har inte gjort mycket åt sina domäner inom Försvardepartementet. Mer än sparat pengar! I sann socialdemokartisk anda har han lagt ner och lagt ner. Våra utlandsbaserade styrkor får väl snart ta med en egen bössa med ammunition för att kunna försvara sig. Tomhylsor hjälper inte mycket!

Integrations- och jämställdhetsdepartementet

Eskil Erlandsson, Jordbruksminister, har bara försvarat sina beslut. Om torsk, om grisuppfödning, om minkar, om ålen, om vargar. Men vad har han gjort mer än jamat med lobbyn i EU och släppt efter på elementära krav för att skydda vår jord. Har han pratat med Carlgren?

Justitiedepartementet

Kulturdepartementet

Andreas Carlgren, Miljöminister, har ett besvärligt år. Smilet försvann med svansen mellan benen efter debaclet i Köpenhamn och kunde inte ens visa upp en fingertutt. Inte ens innan klimatmötet kunde han visa upp något positivt för vår miljö. Men han pratade!

Näringsdepartementet

Utbildningsdepartementet

Carl Bildt, Utrikesminister, lyste med sin frånvaro. Är det någon som hört var han tog vägen? Har han tagit pappaledigt? Eller har den forne statsministern blivit ovän med den nuvarande?

Onsdagen den 23 december 2009

Väderomslag

Nu har vädret sakta gått mot varmare tider. För första gången på över en vecka har termometerns minussiffror reducerats till någon enstaka grad.

I går hade vi en mycket kall morgon.

Vinters älvor dansade i skogsbrynet. I köldrökens dans skymtade långt borta ryggen på ett rådjur. Kylan tjöt under frusna fötter. Den vintertrötta solen försökte klättra över grantopparna och skrämma bort de dansande älvorna.  

Horisontens svarta skyar bådade om ytterligare ett lager med vita kristaller. Kanske blir det lite varmare när molnen täckt min lilla plätt på jordklotet.

Marken var fylld med fotspår. Vildsvinens och rådjurens sökande av mat under naturens vita täcke fick snöavtrycken att vandra hit och dit. Några bofinkar och talgoxar skrek irriterat åt varandra i en bokkrona, där massor med ollon hängde kvar på trötta grenar. En rådjurshind skrämdes av mina skors knarrande mot kall snö och rusar iväg genom sly och buskar. Flykten var tyst i den halvmeterdjupa snön. På sommaren brakar det av brutna torra kvistar och prasslar om fjorårstorra löv. Men nu skedde flykten ljudlöst.

Det irriterande tjutandet från komprimeringen av svinkalla snökristaller har nu ersatts av det diskreta knarrandet från packningen av nollgradig snö. Men fortfarande halkar kängorna runt i gamla diffusa fotspår i skogens drivor längs de invanda promenadstigarna. Kylans torra luft har ersatts av den där välbekanta råa fukten som tränger igenom kläderna. Det verkar som vår fauna lider mindre nu. Till och med bokkronornas bofinkar och talgoxar låter lite gladare idag.

Det är Lille Julafton idag. Redan i morgon har vädergudarnas jordiska talesmän lovat fler minusgrader och hör och häpna lite solsken som följeslagare till den återkommande kylan. En stor sol dominerade Julaftons Skånekarta på SMHI:s hemsida!

Med andra ord kommer det halvmeterdjupa snötäcket att få stanna kvar över julhelgen till glädje för varje barn och övriga svenskar med lite barnasinne kvar.

Måndagen den 21 december 2009

Rödgröna röran

Var är ni, Mona, Maria, Lars och Peter? Numera stoltserar ni bara i media när nya opinionssiffror presenteras. På så sätt får ni era sekunder of fame.

Men var är er politik?

Att kritisera är ju lätt, men var finns era åtgärder mot allt ni kritiserar?

Att det är synd om många människor, det vet vi. Den numera hårdare linjen mot sjuka, arbetslösa och pensionärer har orsakat strömhoppen. Att då fly den borgerliga sidan och hoppa över till er rödgröna röra är faktiskt minsta motståndets väg. Att välja bort är enklare än att välja något som ingen vet vad det är! Att välja bort Rheinfeldt, Husmark och Littorin är ju att hoppa rakt ut i det okända mörkret!

Det enda ni har lovat är att ni inte kan lova något! Trots det hoppar de svenska fåren över det konstiga staket som markerar skiljelinjen mellan två politiska block som i grunden är helt eniga om den svenska välfärdspolitiken. Arbetslinjen, detta förhatliga begrepp för den late svensken, hyllar alla av nödvändighet. Alla ska i ett svenskt samhälle kunna försörja sig efter förmåga. De som bevisligen inte har möjlighet ska ha en grundförsörjning. Konstigt nog är alla rörande överens om detta från SD till den yttersta vänstern.

Därför skulle det vara mycket intressant att få se er alla åtta partiledare diskutera fram vad ni är överens om i stället för att hela tiden klanka på varandra.

Ni som representerar den nya rödgröna fyrklövern kan ju börja med att berätta om det som är bra i Alliansens politik! Sedan kan Fredrik bjuda in till en gränslöst politisk konferens där ni lägger grunden till en gemensam politik som reducerar kacklet i hönsgården Riksdagen till verklighetens politik.

Kanske får vi medborgare då se lite mer verkstad och lite mindre floskelretorik!

Söndagen den 20 december 2009

Miljökatastrofen

Nu kan alla skåda innehållet i Rydebergs fingertutt. Det enda som kom ut av den stora och massmediabevakade stora miljökonferensen i FN:s regi var en enighet om omöjligheten att komma överens. Samtliga världens ledare och deras tjänstemän uttryckte stora förhoppningar innan och under konferensdagarna. Samtliga spekulerade i specifika mål som de hoppades på.

Det var bara ett problem. Målen var så olika att inget gick att sätta på pränt.

Kina ville skydda sin tillväxt, så att de hade kvar möjligheten att nå västvärldens materiella standard. Omöjligt!

USA pratade mycket litet om utsläppen från världens största privatbilspark. Här skulle en inskränkning orsaka revolt från befolkningen!

Låglänta u-länder krävde mål som kunde säkerställa deras fattiga befolkningars överlevnad, men i stället kom pengar från de rika till miljöteknik! Och hur skulle det hjälpa dessa befolkningars risk för att dränkas? Gratis italienska räddningsvästar?

De afrikanska ländernas farhågor för ökenutbredning fick inte heller något gehör i fasta mål. Bara lite pengar för att bromsa deras egna miljöproblem! Gratis solparasoller?

Vad borde man gjort? Här är några problem som kunde gjort skillnad.

·         Bränsle för fordonsdrift och uppvärmning är en kärnfråga. Nettoeffekten av de fossila bränslena måste elimineras utan att vi eldar upp jordens växlighet. Utsläpp av koldioxid kommer framför allt från fordonsdriften oavsett hur de drivs. Jordens växlighet står dessutom för upptaget av luftens överskott av koldioxid. Därför måste politiska beslut tas för att minska användningen av bil och flyg och promovera en övergång till rälsbunden trafik.

Det går men inget hördes om detta från Köpenhamn!

·         Åtgärder för befolkningsbegränsning i stil med Kinas enbarnspolitik borde även diskuteras. En snabbt växande befolkning på klotet är den största miljöfaran, men frågan är otroligt kontroversiell. Att ha sex och föröka sig är ju en grundläggande rättighet trots följderna. Därför borde inte de svenska politikerna skjuta så skarpt på kineserna, som insett att föda en för snabbt växande befolkning skapar stora problem, inte bara för miljön. I Sverige kunde man till exempel ha inskränkt barnbidraget till de två först födda från och med idag!

Det går men inget hördes om detta från Köpenhamn!

·         Matproduktionen är en annan problemsektor där mycket kan göras. Metangasen från köttproduktionen är en synnerlig miljöförstörande gas som påskyndar den globala uppvärmningen tio gånger snabbare än koldioxiden. Därför borde även detta diskuterats. Kanske med straffskatter på kött och mindre skatt på vegetabilisk föda för att promovera ett ändrat konsumtionsmönster.

Det går men inget hördes om detta från Köpenhamn!

·         Bostäder och mat orsakar även en miljökonsekvens. Maten ska värmas överallt på jorden liksom våra bostäder. I industriländerna sker detta med elektricitet producerad med kärnbränslen, kol, vatten och vind. I u-länderna är den främsta värmekällan till bostäderna och matlagningen ved. Kol och ved måste bort från bränslefloran, men hur. U-länder skulle kunna få hjälp med solenergiteknik. Bestämmelserna för vindenergi måste lättas för alla småskaliga projekt. Hela klotets uppvärmningsbehov skulle kunna gå över till småskalig vindenergi om man tekniskt löste problemet med att spara energin från de blåsiga stunderna. Tekniken finns och är under stark utveckling, men den politiska viljan tycks saknas.

Det går men inget hördes om detta från Köpenhamn!

Kort sagt finns det mycket som de få pragmatiska politikerna skulle kunnat göra i Köpenhamn, men det blev viktigare att skydda sina omvalsmöjligheter. Väljarnas inställning om att detta får någon annan ta hand om, blev ättestupan för denna globala konferens med alla sina positiva mål.

Lördagen den 19 december 2009

Politikernas beslutsprocess

Osökt går tankarna dessa dagar till politikernas beslutsprocess. Både arbetslöshets-försäkringen och sjuk-försäkringen har reformerats av helt nödvändiga skäl. Det vet varje tänkande människa även en arbetslös som undertecknad. Men hur gick det till, när förändringarna beslutades.

Här följer en tolkning av hur det gick till enbart grundad på tidningarnas svarta rubriker och fackministrarnas egna uttalanden!

·         Det hela började med en vision grovt ritad med en ideologisk penna. Alliansen konstaterade att här har vi ett problem som undergräver landets dåliga finanser.

·         Visionen omformades till en utredning. Inte den vanliga utredningen som begraver obehagliga frågor i riksdagens utskott, utan en utredning som skulle leda till en proposition till riksdagen inom två månader. Knapptryckardiktaturen skulle ju godkänna den direkt.

·         Utredningen utformades som en proposition med målet snabba cash till rikets finanser och klubbades igenom utan minsta protest då ingen hade haft tid att se effekterna. Det är en seger för arbetslinjen sade man unisont i Alliansen. Vi går mot en framtid utan arbetslöshet och utan sjukskrivningar.

·         Ett regelverk utformades till FK och AF med definitiva och korta gränser för alla kunder, som i den interna verksretoriken nu ska behandlas som samhällets paria.

Solklart och skitenkelt, sade Bermudez och Lender, de båda generaldirektörerna. Och vi har själva tolkningsföreträdet för alla tveksamma fall. Nu minskar vi våra kostnader och belastar statskassan mindre.

·         Och så händer det. Massmedia upptäcker hålen, kunderna upptäcker empatilösheten och sin framtida otrygga fattigdom, Alliansministrarna upptäcker väljarflykten. Plötsligt har vi det empatilösa samhället där mängder med människor faller mellan stolarna och ser en otrygg framtid som svenska medborgare. Vi följer regelverket, sade nu Bermudez och Lender. Deras chefer sade däremot att deras generaldirektörer hade tolkat regelverket fel! Ministrar och generaldirektörer spelar Svarte Petter och sitter varannan dag med det oönskade kortet!

·         Nu startar politikernas plåsterverksamhet. Är du döende i sängen ska du inte behöva bli utan sjukersättning!  Går du över tiden som arbetslös får din kommun ta hand om dig, när du sålt varenda pryl du äger.

Det är tur att det privata näringslivet inte arbetar på detta sätt. Då hade alla aktiebolag med fler än femtio anställda konkat för länge sedan. Så skulle det gått om man beslutar om förändringar utan att analysera gränseffekterna! Näringslivet har inte råd att blöda utan att sätta plåster på såret Politikerna har däremot möjligheten att bara ta ut mer skatt innan man tillsätter en utredning med målet att inom några år införa helande åtgärder. Att man i detta schackparti under tiden offrar en och en annan bonde tillhör ju detta politiska spel!

Och i Köpenhamn bidde det en fingertutt! Alla var överens! Något måste göras, men vad? Alla sade precis som jag trodde, problemet tillhör någon annan. Inget får drabba min bakgård!

Fredagen den 18 december 2009

Skånsk vinter

Idag den 18 december har vi haft den ena sortens skånsk vinter i tre dagar och har enligt prognoserna mer att vänta.

Vilka är då de två huvudtyperna av vinter som vi urinnevånare så väl känner till?

Typ 1 av begreppet är den som fryser häcken av varje köldvan norrlänning. Temperaturen är runt nollan och en osynlig fukt tränger igenom både kläder och underhudsfett med hjälp av en aldrig upphörande vind av olika styrka.

Typ 2 är det vi har nu. Några minusgrader och en evig nederbörd i kristallform. Men det har ju även norrlänningen, eller hur? Ja visserligen, men i Skåne ligger inte snön kvar där den faller. Den åker runt i vinden och lägger sig med förkärlek i drivor över vägarna och givetvis på min garageuppfart och trottoaren som jag är skyldig att hålla ren från snö. Två centimeter snö finns kvar på åkrar och fält, medan meterhöga drivor lägger sig där vinden kan lägga de snabbt växande drivorna i lä. Plogbilarna kämpar, snöskottarna sliter och allt de åstadkommer är vallar som vinden sedan med förkärlek använder som grund för nya drivbyggen av kolossalformat. Det blir ett ständigt kämpande för att hålla vägar och stigar framkomliga och en ständig längtan efter töväder.

En annan tanke som dyker upp i snöstormen, är den om några av maktens herrar som i dessa dagar pungslår oss småfolk. Elmaffian har nu bestämt sig för att tjäna extra julpengar. Svensken måste ha värme som till stor del kommer från elektricitet, svensken måste ha juleljus i tusental som drivs enbart med elektricitet. Därför tycker denna oempatiska maffia att december är en lämplig månad för en dramatisk höjning. Man har höjt priset till omkring 2,60 per kilowattimme. En höjning med ofattbara 600%!! Staten håller tyst då detta innebär enorma skatteintäkter. Lyxskatt, energiskatt, elskatt, nätskatt och slutligen moms på grundbeloppet och moms på varje innovativ skatt gör att skatteintäkterna får Borg att stråla av rodnande julglädje! Inte bara det. Vattenfall lär även prestera en icke föraktlig nettovinst som till stor del går rakt in i statskassan.

Onsdagen den 16 december 2009

Björklunds Pedagogik

Nu har det verkligen hänt. Officiellt ställer man nu akademiska inbankade kunskaper mot erfarenhet och personlig lämplighet.

I dagens ledare i Expressen trampade man på Björklunds hals för de konstiga utrop han kastade ut i samband med sitt krav på att alla lärare ska vara behöriga enligt någon ny underlig certifiering. Ledarredaktionen på Expressen tryckte verkligen på regeringens ömma tår.

En bra lärare har en rad goda naturliga egenskaper och de kommer inte från universiteten om man bortser från de nödvändiga ämneskunskaperna. En uppskattad undervisare har en förmåga att fånga sina elevers uppmärksamhet och aktivera dem att söka kunskap.

De bästa lärare, jag själv haft, kom direkt från näringslivet och kunde med lärande berättelser skapa intresse för de fackämnen jag då läste.

Däremot var de mest värdelösa lärarna de som hade portföljen fylld med akademiska poäng i en massa ämnen inklusive pedagogik, men saknade förmågan totalt att förmedla allt som de så intensivt tryckt in på högskolan eller universitetet och sedan parkerat för gott i gömda filer i hjärnans bibliotek.

Därför, mr Björklund, det räcker inte att bara ställa militäriska krav på lärdomsbevis. Man måste även titta på lämpligheten för dem som ska ta hand om våra ungdomar!

Tisdagen den 15 december 2009

Gatans parlament

Anarki har vi, då antingen ingen styrande makt finnes, eller den styrande makten saknar nödig myndighet och icke kan upprätthålla lag eller ordning. Det kan även betyda regeringslöshet, laglöshet eller tygellös oordning.

Denna ordförklaring har hämtats från SAOL.

Nu har gatans parlament fått i radion uttrycka sin personliga åsikt. Det var i samband med demonstrationerna i Köpenhamn Ettans Luleå-redaktion sammanförde en demonstrant (David Johansson, anarkistsympasitör), Stellan Vinthagen (konflikt- och fredsforskare) och Cecilia Videgren (moderat riksdagspolitiker).

En spännande debatt där vännen Stellan fick massor med utrymme i frågan om berättigandet av civil olydnad. De anarkistiska strömningarna handlar om Civil olydnad, vilket är berättigat i ett demokratiskt samhälle oavsett det handlar om att knacka polis, visa plakat eller slå sönder andras egendom. Så hyllade freds- och konfliktforskaren Stellan Vinthagen den civila olydnaden i radions P1, då han menade att det gav publicitet åt en viktig fråga i media. Med lite vaga ord innefattade han även brukande av våld och förstörelse i begreppet Civil olydnad!

 Här pekades det med hela handen på den representativa demokratins brister, trots att Cecilia försökte tamt försvara demokratins grundvalar. Stellan berättade om rösträttsdemonstrationer, Ådalen, socialdemokratins upproriska uppstart för rättvisa som exempel på historiska händelser där den civila olydnaden lett till stora samhällsförändringar. Därför ska vi fortsätta att knacka polis var det underförstådda budskapet.

Men glömde inte denne lärde man  något, en akademiker som även skakat galler för sina åsikter? Stellan Vinthagen, har du tänkt på att media bara skildrar våldet, förstörelsen och ibland hur synd det är om alla små oskyldiga demonstranter som slåss och förstör. Ditt försvar handlade om en annan tids samhälle med andra värderingar och en annan mer inskränkt syn på Yttrande-friheten.

Inte någonstans, vare sig i tv eller papperstidningar, vare sig på löpsedlar eller på Internet, har jag under de senaste decennierna någonsin sett vad dessa naivister vill med sitt förstörande! I Göteborg, Malmö har vi sett anarkisternas framfart som förstärkts med maskerade våldsproffs. (Stellan försvarade maskering med behovet av integritetsskydd!)

Och vad rapporterades? Bara detaljerade rapporter om brutala poliser som fått gatstenar i huvudet och kraschade skyltfönster och förstörda gator och oskyldigt arresterade och brända bilar. Men inte ett ord om budskapet?? Det trollas bort, när media ska skildra anarkisternas våldsamma aktioner. Eller är det så att protestsättet har ett egenvärde, som jag inte förstår? En skrämsel-faktor för att sedan med maktmedel vilja trycka igenom det ni anser är den enda rätta vägen. Tankarna leder i så fall till Stalins Sovjet och Hitlers Tyskland, där trots vackra ord man hade ett klart underskott av demokrati!

Vi har idag ett underskott i vår demokrati! Riksdagens knapptryckardiktatur lämnar dörren öppen för aparta åsikter och minskar politikerförtroendet. Men trots detta är vårt lands styrelseskick det bästa alternativet, som ger alla möjligheten att jaga de folkvalda i riksdagen. De är ju trots allt medborgarnas representanter!

I Göteborg går ett gäng anarkister enligt en artikel på Internet ut nattetid för att prygla nazister enligt principen våld ska med våld fördrivas. Inte illa för en fredsforskare att hylla en sådan ideologi!

Måndagen den 14 december 2009

Köpenhamnsklimat ur balans

Så är det dags! Några få dagar kvar innan vår EU-ordförande Fredrik Rheinfeldt ska presentera sitt livs viktigaste papper.

I dolda danska rum sitter miljöpolitiker och deras tjänstemän och famlar i decembermörkret de sista dagarna innan slutdokumentet ska läggas fram inför världens massmedia. Politikerna säger nej då de riskerar att missa omval. Tjänstemännen lutar sig mot motsägelsefulla experter och säger antingen eller!

Och statsledarna pratar! Vi måste globalt göra det och det, men det kan inte göras i vårt land!

Utanför skriker miljönaivisterna på Lika för alla. Om de menar att västvärlden ska flytta tillbaka till grottstadiet eller att alla fattiga ska ha västvärldens överkonsumtionsmönster framgår inte av deras rop och plakat. Det kanske beror på att båda alternativen är lika utopiska.

Dessutom en liten undran. Hur mycket koldioxid har alla dessa tjänstemän, politiker och demonstranter släppt ut i miljön genom sina resor till den danska huvudstaden? 10000 tjänstemän, hundratals pendlande politiker och kanske 50000 demonstranter! Samtliga med massor av mil med tåg, flyg, bil eller buss i bagaget!

Det ska bli intressant att se vad världens ledare kommer fram till. Det blir säkert någon form av avtal. Men kommer alla att skriva på? Kommer innehållet att leda till verkliga minskningar av människans miljöbelastning och inte landa i politiska statistikför-bättringar? Hur kommer det att påverka den lilla människan? Blir resandet dyrare för alla? Och vem blir det som får betala för de nödvändiga åtgärderna?

En stilla förhoppning: Vi i västvärlden måste hjälpa till på individnivå, våra politiker måste göra det billigt att vara miljövänliga och dyrt att släppa ut skiten i luften. Dessutom hoppas jag på billig miljöteknik som kan säljas eller skänkas till de mest utsatta länderna. Här, Gunilla Carlsson och SIDA, kan ni göra en insats med pengarna som hittills hamnat i det svarta hålet.

Men som vanligt i politiska sammanhang blir det något mycket urvattnat, då världens så olika ledare ska bli överens.

Tankarna går osökt till Georg Rydebergs slutreplik i den minnesvärda sketchen om kostymskräddaren: Det bidde en fingertutt!

Fredagen den 11 december 2009

Blockpolitikens demokrati

Svensken har ett kort minne! I synnerhet när det gäller den egna plånboken och politik i samma andetag.

SCB har nu presenterat katastrofsiffror för Helgeandsholmens taburettinnehavare och Mona med sitt band av följeslagare myser stilla i bakgrunden.

Sverige har sakta glidit över till en knapptryckardiktatur, vilket underlättar för den tredje statsmaktens spekulationer inför nästa val. I realiteten har vi två block att välja mellan, inte åtta partier om man ska räkna med SD.

Hur är det egentligen med minnet? Hur var det i förra valet? Att ha rösträtt innebär givetvis att rösta på en person eller ett parti som stämmer bra överens med dina egna åsikter. Men att ha rösträtt innebär även att ha möjlighet att rösta bort det misshagliga. Alliansen vann inte 2006 för sina åsikters skull. De vann för att så många ville ha bort Göran Persson!

Nu börjar varningstecknen dyka upp för Alliansregeringen. Historien verkar som vanligt upprepa sig och de röstberättigade fåren idkar strömhopp över staketet till den andra lite rödare sidan. Vad är det som har orsakat denna kraftiga vindkantring?

De har lyckats med den ekonomiska politiken och kan nästan utropa sig som världsmästare i nationalekonomi.

Utrikespolitiken har skötts med den äran, så bra att till och med Mona har uttryckt sin beundran. Men då måste man glömma Gunilla Carlssons bristande kontroll över ett SIDA som läcker pengar som sållet utan silduk. Generaldirektören säger att han vet var pengarna har gått, men Riksrevisionen tycks ha åsikter om detta vetande! Och Gunilla hukar bakom en isande tystnad!

Industripolitiken har trots finanskrisen skötts rakryggat och man har inte gett efter för de rödas krav på en ofinansierad utbudspolitik i Nils Åslings varvskrisanda.

Men ?????

Stolpskottet Cristina Husmark-Persson och självmålsskytten Göran Hägglund har tryckt igenom ett vallöfte av ideologiska skäl utan att ha torrt på fötterna. Ett hafsverk av Socialförsäkringsreformen har nu lett till indignationens protestvindar. Inte ens deras verkschef Adriana Lender verkar ha fattat vad det handlar om och en spricka, nej, ett gap stort som Helvetesgapet mellan Mattisborgen och Borkarövarnas borg har uppstått mellan regering och Försäkringskassan. Och där landar alla som är för sjuka för att arbeta men friska tillräckligt för arbeta enligt regelverket. Ett regelverk där Lenders tjänstemäns bedömning är riktigare än de sjukas läkare! Snacka om att välja tolkningsföreträde!

Den ofelbare Sven Otto Littorin var tvungen att hitta på ett nytt ord för att täcka sin inställning. Han uppfann ordet utanförskap. Ett bra ord då det kan användas empatiskt i den officiella retoriken, medan man i direkt tilltal visar öppet förakt för de arbetslösa. Arbetsförmedlingens general-direktör Angeles Bermudez-Svankvist hyllar sin chefs inställning genom att i varje brev och varje förordning skuldbelägga varje arbetslös. Det är den arbetslöses fel att vi har 690000 arbetslösa som slåss om 15000 lediga tjänster.

Två verk, som misskötts under röda decennier, försökte Alliansen rädda och renovera. Misslyckandet står nu skrivet i neon, då man inte kontrollerade alla gränseffekter. En svart amatörrenovering där nu konsulterna står med fickorna fulla av pengar och blicken fylld med skam. Principerna är riktiga, men att av ideologiska skäl genomföra stora förändringar utan att kontrollera hur det slår i verkligheten är inget annat än ett stort tjänstefel.

Tänk på det, Alliansbröder och systrar, när nu valet nästa år verkar gå åt pipan och de röda gnuggar händerna utan ha minsta torrt på fötterna. Och glöm aldrig att svensken röstar med plånboken!

Onsdagen den 9 december 2009

Jaktsäsong på Helgeandsholmen

(med anledning av Expressens artikel om Cristina Husmarks egna sjukersättning den 9 december 2009)

Vår empatiska regering har gjort jakten på självutnämnda villebråd lovlig. Redan någon månad efter valresultatet kom ändringarna i jaktlagstiftningen och ivriga, dreglande hundar sattes på doftspåren.

Riesenschnauzern Arbetsförmedlingen började direkt att jaga arbetslösa med Sven Otto Littorin som jägare utan koppel och med skarp ammunition i bössan. Dock trycker Sven Otto aldrig av några skott utan försöker i stället med den skällande AF:s hjälp trötta ut sina villebråd till döds. Konstigt nog lyckas inte Sven Otto med sitt uppsåt. Hans parasitiska villebråd bara ökar i antal. Hans viltvård har misslyckats kapitalt och hans jakt har bara resulterat i massvält.

Taxen Försäkringskassan har också börjat utnyttja sin jakträtt. I kopplet hänger det såta paret Hägglund och Husmark som med gemensamma krafter försöker hålla grythunden i schack. Denna tax  är nämligen mycket kåt på villebrådens lyor och gryt om det finns någon hemma som inte kan gå ut. Därför måste Göran och Cristina hålla hårt i kopplet. Jaktledaren Fredrik har ju sagt att döende djur får inte tvingas ut för att leta mat. Tyvärr är dessa jägare otroligt skjutglada. Skotten ekar mot varje gryt och lya med innevånare under arbetstid, men träffsäkerheten är det sämre med. Är det retoriska blindskott? Eller siktar man inte? Eller är det bara verkningslösa varningsskott?

Det är något underligt med denna jakträtt. Här skapar jägarna sina egna lagar som tryggar dem om de skulle bli sjuka eller arbetslösa. Massor med pengar väntar på jägaren om den tunna jaktretoriken skulle sina. Och villebrådet får betala!

Vildsvin som  jagar vildsvin och de jagade vildsvinen får betala för jakträttigheten! Ändå blir grisarna bara fler! Undrar varför? Har man lagt ner viltvården men behåller sin egenmäktig tillskansade  jakträtt?

Nobelpris i miljö

Nobelveckan har medfört att alla mediakanaler fyller utbudet med intervjuer med året förhoppningsvis välförtjänta pristagare. Förutom Alfreds ättlingar, som har några gratisbiljetter, står kändissverige på tå och väntar på sin inbjudan till festligheterna och möjligheten att få frottera sig med andra kändisar och få sina sekunder i direktsänd teve.

Men det finns några smolk i glädjebägaren. Vi har ett ekonomipris ”till Alfred Nobels minne” som en bank ställer upp med. Ett pris som väldigt få förstår innebörden av om man bortser från den extra reklam banken får. Alfred Nobel har inrättat ett fredspris som delas ut med oförklarliga motivationer.

Går det att ändra statuterna lite grann? Jag har en önskan. En utopisk vädjan, som kanske kan sätta fokus på jordklotets välstånd!

Ändra Fredspriset till Alfred Nobels Freds- och Miljöpris, ett pris som ska gå till den person eller organisation som gjort betydande insatser för jordens miljö och därmed skapat förutsättningar för en bestående fred.

Fred och Miljö, hur går det ihop?

I Mellanöstern handlar konflikten i grunden om vattenbrist. Jordanfloden har blivit en rännil och den palestinska befolkningen med 8-10 personer i varje hushåll får otillräckligt med färskvatten i tankbilar, medan Israels befolkning konsumerar 10 gånger så mycket vatten per capita. Därför slåss man, även om det sker i religionens tecken.

Gulfstaternas klaner slåss sinsemellan och försöker dessutom mörda så många amerikaner som möjligt, medan amerikanerna försöker å sin sida skapa ett dolt herravälde över oljan genom sina krigiska insatser. Allt sker sedan i religionens tecken! Allah, Gud är högsta förevändningar när kontrollen över det svarta guldet ska erövras.

Nu kommer nästa anledning till krig och mördande. Öknar brer ut sig, urskogarna huggs ner och som följd av detta kommer jordens temperaturhöjning att bli nästa konfliktorsak mellan länder och antagligen kommer även detta krig att ske i religionens tecken!

Frisk vatten, bränsle och tillgång till jordens växlighet är med andra ord våra största konfliktorsaker, även om denna anledning inte omnämns i mediarapporteringen.

Därför, Nobelstiftelsen, skulle jag välkomna en kursändring för Ekonomipriset och Fredspriset. Gör en miljösatsning och se till att massor med pengar går till den eller de som arbetar för att jordens resurser fördelas ekonomiskt på ett rättvisare sätt. Som bonus ger det kanske oss en fredligare, resurssnålare och miljövänligare värld.

Och varför inte ge det första priset till det militanta världssamvetet Greenpeace, som kämpar för miljön och mot girgheten!

Måndagen den 7 december 2009

Miljötänk i politiken

Idag startar Köpenhamnskonferensen och en del av världens ledare samlas för att utröna vad man ska göra åt miljöförstörelsen. FN:s Klimatkonferens, som den mera officiellt heter, ska nu skapa Köpenhamnsprotokollet som ska ersätta Koyoto-protokollet.

En överenskommelse som många av de största länderna aldrig godtog!!!!

Man ska här komma överens om nya miljömål för koldioxidutsläppen och förhoppningsvis även diskutera alla de andra formerna av giriga miljöförstöringar. Ett femtiotal politiskt tillsatta världsledare ska bli eniga om mål och hur man leder sina länder fram mot dessa tidsatta klimatmål.

Det kommer antagligen inte bli mycket, så slutsentensen blir sannolikt i sanna diplomatiska floskler att: Konferensen har förts i en positiv anda och vi har nu kommit överens om att vi inte är överens.

Ett konsensus lär bli omöjligt då de nya industrinationerna aldrig godkände de mindre krävande målen en gång i Japan!

Varför denna negativa inställning?

Jo, ett gäng maktfullkomliga ska i de demokratiska länderna både genomföra något och dessutom behålla sina väljares förtroende så att de kan trygga sin maktposition vid nästa val om något år.

Så denna konferens kommer att bestå av ledarnas kortsiktiga mål som står i direkt konflikt med jordklotets långsiktiga överlevnad. Dessutom kommer de mest halsstarriga ledarna att bara delvis delta. De två viktigaste länderna Kina och Indien har redan deklarerat att de går med på alla klimatmål först när samtliga deras innevånare har samma per capita-utsläpp som en västeuropé. Detta är inget annat än en självisk utopi som givetvis grundar sig på en girig och självisk utsugarpolitik under tvåhundra år från västs sida!

USA däremot kan inte gå med på något överhuvudtaget, då deras infrastruktur skulle rasa liksom väljarunderlaget om Barack Obama skulle gå med på något som medför begränsningar för hela transportsektorn som nästan enbart består av fossildrivna fordon. Här drivs till och med järnvägarna med dieselolja! För att inte tala om att detta land är det biltätaste på jorden!

Och om de tre största länderna inte är med på båten, då rasar allt och det kommer att gå fort.

Sug på den, Fredrik Rheinfeldt!

Det finns dock några möjligheter som kan både bevara väljarnas förtroende och ge bra effekter.

1.      Öka växligheten genom subventioner, plantera skogar, låt djunglerna breda ut sig, öka grönytorna som både konsumerar koldioxid och ger mat åt en växande befolkning.

2.      Begränsa jordens befolkning genom utbildning och lagar. Det kan inte vara en rätt längre att det sexuella umgänget ska producera en katastrofal befolkningsökning. Vi är redan för många för detta klot!

3.      Subventionera energiproduktion och subventionera en infrastruktur som drivs med annat än fossila bränslen. Idag är det dyrare att köra en miljövänlig bil i Sverige och inte ens en tanke på subventionering har hittills hörts????

4.      Subventionera utbildning i utvecklingsländerna om vilken klimatpåverkan människan har åstadkommit under de sista tvåhundra åren. Det lär inte bli några fjädrar i västvärlden hattar, men sanningen kan inte döljas längre. Och kunskap om vad som väntar kanske får människan att inse vad som måste göras!

Mycket subventioneringar, eller hur? Högre skatter blir garanterat ett resultat om dessa förslag genomförs! Men har vi råd att inte ta ut skatt för att förhindra den globala katastrofen?

Förresten är det inte hög tid att skrota Nobels Ekonomipris eller som det heter Ekonomipriset till Alfred Nobels minne. En svensk bank har här skapat något helt meningslöst till sitt eget minne.

Plocka lite pengar från Nobels Fredpris och tillsammans med banken inrätta ett miljöpris till den som åstadkommer störst insatser på detta enorma område, en stor miljöuppfinning, en verkningsfull lagstiftning eller en personlig insats med stora effekter!  

Söndagen den 6 december 2009

2 advent

Två tända ljus ökar förväntningarna hos alla barn och alla de som fortfarande inte lämnat barnets längtan efter presenter och tron på att lyckan sitter i färggranna paket med röda snören. Är jag en sur gubbe som har tröttnat på konsumtionssamhällets köpfest när vårt klot håller på att dö av människans girighet? Ja, jag är en sur cyniker som ser tanklösheten när prestige och ha-galenskap tar över det mänskliga sinnet.

Hatar jag barnen och deras tindrande ögon fulla av längtan att riva upp paketen på julafton? Ögon som speglar ljusets högtid, ögon som blänker av tända ljus.

Nej, verkligen inte. Barnets spontana lycka är den vuxna världens belöning. En belöning som det gäller att ta vara på innan barnet sakta frigör sig från sina föräldrar för att gradvis inträda i vuxenlivets nödvändiga konsumtion, som föräldrarna måste betala många år för att undvika att barnet mobbas. En mobbning som glömmer alla hungriga barn som skulle varit nöjda med en tallrik gröt för att klara den första dagen på resten av sitt korta liv.

Och ute varde det mörker!

Fredagen den 4 december 2009

Då har december månad inletts detta år. som vanligt med nattfrost, väta, halka och brevlådan fylld med krämarsignaler inför julen. Trots att vi i Svedala har omkring en miljon nyfattiga så blir väl handlarna nöjda som vanligt med sitt all time high i julförsäljningen.

Mat handlas till vansinne så att massor måste kastas efter helgerna, värdelösa julklappar köps och tas emot med artiga leenden, prydnader köps för att fylla på redan överfulla förråd med julprydnader, julbelysningar köps och sätts upp ute och inne till följd att elräkningar blir obetalbara och miljön får sig ytterligare en örfil, massor med koldioxidslukande unggranar huggs ner för att flyttas inomhus och dö utklädda till oigenkännlighet.

Och ute varde det mörker!

Måndagen den 30 november 2009

Måndagstankar

Det blev ett starkt nej till ekande minareter mellan alptopparna och regeringen uttalar sin förvåning, sitt oförstående och kritik mot sina väljares ställningstagande. Ett bevis på det oändliga avståndet mellan regerande politiker och deras fotfolk? Det är tydligen glapp mellan det politiskt korrekta och verklighetens åsikter!  Var det folkets nej till religionen eller nej till förstörande av ljudmiljön? Den frågan berördes inte när schweizarnas ställningstagande diskuterades i vår publika radiokanal.

Sjukförsäkringsdebatten fortsätter. Nu är den fokuserad på glappet mellan de som vill ha arbete trots sjukdom och det berömda regelverket som helt utan nyanser hävdar arbetslinjen. Grundidén är ju bra precis som idén bakom de hårda arbetsmarknads-reglerna. Men ack så fyrkantiga. Släng ut alla som faller för regelverkets skarpa linje, de vill ju inte arbeta! Att det sedan inte finns arbeten att söka, det har man glömt.

Mauddan och hennes handgångne Hägglund arbetar vidare med debaclet SAAB. Nu med dold agenda, då sportbilsproducenten Koenigsegger inte orkade kämpa längre mot byråkratin. Är det dags att förhandla om en nerläggning med ytterligare tiotusen arbetslösa som på något sätt ska döljas från Littorins arbetslöshetsstatistik?

Biståndsministern Gunilla Carlsson blev intervjuad i lördags av Thomas Ramberg i Lördagsintervjun. Snälla Thomas; varför så tama frågor? SIDA:s slöseri snackades det inte om! SwedMilks debacle i Makedonien talades det inte om. Swedfund slapp all granskning om man bortser från den mycket tysta Riksdagsrevisionen. Och biståndet till Mogabes Zimbabve berördes inte!

Här är en makthavare som sluppit massor med granskning även om ursäkten skulle varit "mina verkschefer sköter sitt arbete alldeles utmärkt och jag ska inte lägga mig i deras arbete!"

Och Fredrik lär sig mandarin som EU-chef på toppmötet mellan Kina och Europeiska Unionen. Undrar om det lyckas med förhandlingarna till bra förutsättningar till Köpenhamnsmötet. Kina har ju redan den bästa miljölagen genom förbudet mot att föda fler än två barn. Människan är ju självklart den största orsaken (kanske helt klart den enda!) till miljöförstöringen av vår gröna planet. Människans inneboende egenskaper i form av girighet, brist på empati och det inneboende behovet av sex i alla former gör faktiskt allt värre dag för dag! Och vi är redan för många!!!!!!  Sug på den, Fredrik!

Och röda Mona var tyst idag också!

Fredagen den 27 november 2009

Hur står det med journalisternas språkutbildning?

Det är tur att våra datorer har ett rättstavningsprogram. Allt fler av dem som tagit både en riktig realexamen och studentexamen i skolan som ställde krav på eleverna under femtio-, sextio- och sjuttiotalen ser nu hur det blev med skolan efter dessa decennier. Inte ens journalisterna lär sig hur man skriver en slagkraftig rubrik eller använder det svenska språket. Därför blir det ofta tokigt. Det positiva är underhållningsvärdet i följande kortisar som saxats ur radio och tidningar under den senaste tiden.

Sydsvenska Dagbladet:

Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv.

(Fy f-n för att tvingas tillbringa 2 år i Eslöv!!)

Örebrokuriren:

Gynekolog hittade knarkgömma.

(Var?!)

Svenska Dagbladet:

Färre gökar i södra Sverige.

(Hur vet man det...?)

 Expressen:

Ingen av de omkomna hade livshotande skador.

(Istället dog de av...??)

Uppsala Nya Tidning:

Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse.

(Tur att man inte är anställd där...)

Bergslagsposten:

Inga spår efter skidåkare.

(Skidflygning?)

SR-Radio Malmöhus

Huset som brann ned till grunden, blev totalförstört.

(Helt säkert?)

Ölandsbladet:

Mindre poliser till Borgholm.

(Vad är maxlängden?)

Helsingborgs Dagblad:

Vi skriver alt dåligare.

(Det jör vi vel inte!)

Dagens Nyheter:

Audis dieselversion av A8 imponerar med sin låga bensinförbrukning.

(Inte undra på att bensinförbrukningen är låg...det är ju en diesel!!)

Expressen:

Svältdöd blir vardagsmat

(Oavsiktlig vits?)

 Kvällsposten:

Mord överklagas i hovrätten

(Kan man förmoda att det var straffet som skulle överklagas, eller?)

Dagens Nyheter 

En intervjuad DN-journalist om sin blogg: Jag träffar höga ministrar och direktörer och sådana saker.

(Vad är sådana saker?)

 Avannonsering i SR P1: 

Vi hörde NN från socialdemokraterna och före detta Fredrik Rheinfeldt.

(Menade avannonsören före det?)

 Nyhet i Radio Malmöhus:

Eftersom byggnaderna i Ystad var övertända när brandkåren kom, så blev de totalskadade.

(Totalskada betyder det totalförstört? Och en övertänd byggnad, är den inte redan totalskadad?)

 Rapport:

Intervjuad dam på Rapport: Vi var många frivilliga volontärer på plats.

(Var hittar man andra volontärer och i så fall är de beordrade och avlönade?)

 SR P1:

Lena Sommerstad i radion om Forsmarksdebaclet den 24/8 2006

Det är mycket allvarligt och jag kommer att ta upp det. Det måste bli en utredning eller andra åtgärder.

(Sedan när blev makteliten medveten om att en utredning är en åtgärd. Jag som trodde att det var ett sätt att begrava en fråga)

 Kvällsposten:

Misshandlade handikappad – sparkades

(det var väl rättvist?!)

 SVT Rapport den 14 januari 2007

Vid ett skottdrama i Helsingborg dödades en man. Polisen betecknar det som mord.

(jaha, vad annars, nödvärnsrätten kanske kan åberopas?)

 P4 Sportradion söndagen den 26 augusti 2007

”Bollen passas till NN nyopererad på egen planhalva”

(har vår förkrympta vårdsektor börjat med uppsökande verksamhet?)

 P1 nyhetssändning i snabb följd i samma sändning:

”USA har utökat sin styrka med 30000 trupper, men det tycks inte ha någon verkan!”

(Hur många soldater är det? Tänk om varje trupp skulle vara 100 man?)

”De behöver utöka styrkan med tre personal.”

(Återigen svarar varje personalgrupp x antal anställda, hur många blir det då totalt?)

”Flygplatserna har fått problem med den utökade säkerhetskontrollen. Detta har medfört att flera bagage försvinner eller försenas.”

( återigen, när skall våra utbildare lära journalisterna att det finns fortfarande ord som bara hanteras i singularis eller ska det betraktas som den allom närvarande glidande språkförändringen?)

Torsdagen den 26 november 2009

Nationalsymbolen dör

Nu hände det! När en äkta entreprenör har kämpat i ett halvt år utan att något hände, gav han upp. Att kämpa mot statsöverhögheter och jättekoncerner och dessutom försöka få något att hända var till slut för Christian von Koenigsegg och hans norske partner helt omöjligt.

Enligt löpsedlarna har SAAB nu mindre än två månader kvar till nerläggningen. En tidning vrickade till löpet riktigt. I krigsstorlek stod det  "Sex dagar kvar" på denna köpmig-signal.

Under tiden som företaget blöder och lever på lånad tid, så har tydligen byråkratiska invändningar styrt övertagandeprocessen.  Enligt SAAB-direktören har redan 89 kontrakt på fler än fyrtio fullsketna sidor undertecknats. Men inget avslut har man lyckats med för att rädda den svenska nationalsymbolen. Det låter som om den sega byråkratin vann på walkover, när entreprenörens handlingskraft stod emot lånevillkor och köparvillkor och säljarvillkor.

Och våra folkvalda tog sig brösttoner. Koenigseggs fel sade Mauddan och hennes chef. Eller ordagrant "Koenigsegg kan nu räkna med kritik!" Det skulle vara intressant att få veta vad den kritiken skulle innehålla och vad den besvikne presumtive köparen skulle ha svarat!

Andra var lite mer diplomatiska.

För komplicerat sade SAABs vd. För lite pengar och för dåliga säljsiffror sade experterna. Och ingen funderar över ägaren GM:s tystnad.

Det är bara oppositionen som vet allt. Det är regeringens fel sade både Ohly och Östros!

Men ingen tänkte på de anställda och underleverantörerna, som står där med skägget i brevlådan. Och ingen har ens tänkt tanken på varför SAAB i många år utvecklat och tillverkat bilar som ingen vill ha.

Var tog den lilla miljövänliga bilen vägen, den som kunderna vill ha i dessa klimatförstörande tider?

Christian von Koenigsegg, ta det bara lugnt. Snart kan du köpa skalet för en spottstyver och flytta dit produktionen av dina egna bilar och som bonus starta produktion av nästa decenniers SAAB-bilar som klarar transport av fä och folk på en flaska skattefri rapsolja.

Lördagen den 15 november 2009

Öppna dörrens politik

Jimmy Åkesson jublar idag. Enligt tidningsrubrikerna är som vanligt Sverigedemokraternas följeslagare och tillskyndare så många att partiet skulle kommit in i riksdagen om det varit val idag.

Men ingen av de redan invalda reflekterar ens över detta faktum. Har de somnat på sittfläsket?

Eller har de kanske redan börjat så smått att fundera på vad som måste göras innan valet nästa höst?

Att detta programlösa parti har så många väljare är ju inte så konstigt. Som vanligt och precis som när sossarna förlorade 2006 kan det handla om att välja bort något, inte att välja något!

Då, 2006 alltså, tog varje borgerligt parti chansen och proklamerade högtidligt att det var deras eminenta politik som vunnit väljare och den åtråvärda makten. Man glömde sorgfälligt att sossarna förlorade bara för att så många ville ha bort Göran Perssons självgoda ansikte från maktens elfenbenstorn och tv-rutorna!

Nu börjar historien att upprepa sig igen. Regeringens taburettinnehavare gör den ena tavlan efter den andra. Maud Olofsson har missat verkligheten i sitt personliga drottningdöme och låter sina undersåtar verkscheferna sko sig med hutlösa bonusar och fallskärmar utan att prestera något vettigt. Moderaterna bråkar internt om invandrarpolitiken. Anders Borg fortsätter med att pungslå medborgarna med dolda skatter och ger det tillbaka till dem som uppfyller hans definition på en god svensk och låter bonusraseriet fortsätta. Fredrik R ägnar sig åt att vara den store statsmannen som ska gå till historien som den som var EU-ordförande i sex månader. Och Gunilla Carlsson gömmer sig bakom tystnaden i Swedfunds kostsamma misstag och Sven-Otto Littorin skyfflar in miljarder till verkningslösa coacher, vilket minskat arbetslösheten med tusentals personer som fått arbete i 950 företag i denna låtsasbransch. Och alla i gruppen Utanförskap möts av personligt förakt samtidigt som de möts av den falska retoriken fylld med empati!

Kort sagt, den brända jordens taktik har öppnat dörren för väljarflykt till andra sidan!

Men hur är det ställt med andra sidan?

En vattnig och tunn gröt står där och väntar på väljarna. Grön av mögel, röd av skam och utan minsta näringsvärde står den där längst inne i skafferiet. Ohly, Sahlin och Maria med följeslagaren Peter hostar lite diskret i bakgrunden. De är ju knappast överens om något, så därför nöjer de sig med lite ihålig kritik över de regeringsfullkomliga.

Det är ynkligt att höra löss hosta runt den bedagade vällingen!

Och alla river sig i perukerna och undrar vad de ska göra för att stoppa de programlösa Sverigedemokraterna?

Är det någon som undrat över varför alla förlorar så mycket av det förtroende de borde haft?

Är det inte hög tid att plocka fram verklighetens sanningar i stället för att gömma sig bakom retorikens tunna floskelsoppa?

Vi behöver politiker som säger sanningen även om den inte är politiskt korrekt!

Fredagen den 13 november 2009

Vattenfall

Det brusar kraftigt från ett vattenfall i media. Mediadrevet efter en självsäker direktör lämnar inte något till fantasin. Direktören Lars G Josefsson ska bort tycks det entydiga budskapet vara.

Men varför granskar inte media hela bilden av detta parasitiska företag. Ett statligt ägt företag som ägnar sig åt att ta ut övervinster från medborgaren med den statliga ägarens minne och medverkan för att sedan investera vinsterna i tyska kolkraftverk och kärnkraftverk. Och som lök på laxen köpte man en gång även den största europeiska brunkolsgruvan med en enorm miljöförstöring som följd.

Maud Olofsson och hennes sosseföreträdare har inte ens hostat i media om denna parasitiska verksamhet. Det enda Olofsson har sagt är att vinsterna är inte så stora som förväntat! Och förstås att Vattenfall inte ägnat sig åt att utveckla den olönsamma miljöelen!

Varför ägnar sig media åt att försöka fälla en dålig direktör? Borde inte media i stället ägna massor med energi åt att försöka granska det statsstödda skandinaviska privatmonopolet, som elmarknaden utgör.

Det är omkring tio år sedan regleringen av elmarknaden släpptes fri med den uttalade förklaringen att det skulle genom konkurrens ge billigare elenergi till konsumenten. Vad som detta ledde till vet alla. Flera hundra procents ökning av elpriserna blev resultatet! Förutom att Sydkraft fick stänga sina reaktorer och fick massor med miljarder av staten för detta, pengar som landade i Sydkrafts nya tyska ägare, EON. Och Vattenfall gick till Tyskland för att handla fler energibolag.

Och nu ska skåningen betala mer än norrlänningen för elen om två år. Bara för att ledningarna till Skåne är så dyra, de ledningar som Vattenfall ville sälja! Detta innebär att i logikens namn all export av elenergi måste bli så dyr att ingen nationell importör inte kommer att ha råd att köpa el från Sverige!

Men det kommer givetvis inte att ske, då det är den svenska konsumenten som ska klämmas åt genom ständigt höjda energipriser.

Därför borde våra media hårdgranska Industriminister Maud Olofssons dolda agenda för energipolitiken i stället för att fälla en stackars direktör som förlorat förtroendet. Josefsson lär avgå med en mångmiljonpension nöjd och belåten, medan våra chefsideologer lär fortsätta med den omöjliga retoriken att skinna medborgarna, då krav på vinster står i omöjlig konflikt med miljömål och konsumentlöften.

Onsdagen den 11 november 2009

Uppfinnarjockes mössa

I Laholm händer det saker. Kommunalordförande har verkligen läst sin Kalle Anka och tagit till sig uppfinnarjockes tänkarmössa. Fast i Laholm blev det hattar i stället.

Man refererar till en engelsman, som satte färger på olika sätt att tänka. Och det ska resultera i bättre sätt att hantera problem i fortsättningen genom att cheferna i kommunen nu får sätta sig med olika färger på hatten.

Det vittnar lite om vilken tilltro man sätter till chefernas förmåga och deras kompetens att analysera ett problem från olika synvinklar.

Så Grattis Laholmsbor! Nu ska kommunens chefer börja tänka, eller i alla fall fokusera på tänkandet! Det sitter tydligen i hatten!

Allt leder till en eftertanke. Hur tänkte man innan, när man inte hade tillgång till en färgad hatt?

Stöld av skattemedel del 4

Ytterligare en snutt kom idag från SR om debaclet i Makedonien. En anhörig till den svenske VD:n Roger Oscarsson har erhållit 80 000 Euro för ett som det hette kvalificerat konsultuppdrag. Denne är bosatt utomlands och har varit pensionerad i tio år enligt egen utsago när reportern ringer upp och känner givetvis inte till denna generösa ersättning från sin släkting.

Detta leder till en massa frågor. Hur stor del i förlusterna har den svenska ledningen för SwedMilk? Hur mycket av detta kände ledningen för Swedfund till? Var har de övriga pengarna tagit vägen?

Och när kommer presskonferensen som reder ut allt, en presskonferens där jag förutsätter att VD:n för SwedMilk Roger Oscarsson, VD:n för Swedfund Björn Blomberg och hans chef styrelseordförande Lars Gårdö svara på alla frågor tillsammans med biståndsministern Maria Larsson.

Med det vore väl att drömma om detta skulle ske? 

Tisdagen den 10 november 2009

Stöld av skattemedel del 3

(Tidigare inlägg se nedan)

Idag kom nyheten. SwedMilks konkurs i Makedonien får följder för de svenska medborgarna. Det hjälpte inte att sälja ägarandelen för en Euro efter en insats av hundratals miljoner skattekronor. Tydligen räcker det inte med att på mindre än ett år gå 350 miljoner back. Nu kommer kraven, som SwedFund inte lyckades bli av med trots den billiga försäljningen. Ett stort lundaföretag har en fordran på 9,8 miljoner Euro för maskiner och förpackningar. Och krav från TretraPak, TetraLaval och makedonska fordringsägare har landat hos EKN, Exportkreditnämnden.

SwedFund med starka kopplingar till vår regering och SIDA borde stå där med skammens rodnad. För tre veckor sedan avslöjades denna biståndsskandal i ett radioreportage, där tyngdpunkten lades på lurade makedonska mjölkbönder som lurades till lån och stora investeringar för att vara med och leverera mjölk till det fina svenska företaget, som tydligen ägdes av makedonska lycksökare utan annat ansvarstagande än att fylla den egna plånboken. Och det var makedonska bönder och det svenska biståndet som skulle svara för den sanslösa spridandet av pengar till skrupulösa företagare.

Nu är det dags! Det är hög tid! Var är ni som är ansvariga för detta gigantiska debacle?

Biståndsministern Gunilla Carlsson håller tyst! Är det för pinsamt att vår folkvalda minister Gunilla inte kan kontrollera hur man öser ut skattemedel utan att kontrollera hur pengarna används, bara för att kunna skryta med hur mycket vi svenskar lägger på bistånd tillbehövande?

Swedfund, som är regeringens förlängda arm, säger inte ett ord. Varför säger styrelseordförande Lars Gårdö inget? Är det så genant för denna organisation att modiga journalister avslöjar denna flagranta inkompetens. Med tanke på styrelseledamöternas titlar borde kompetensen finnas. Men som vanligt räcker inte titlar med halvsides uppräkningar på alla styrelseuppdrag de har, när marknära kompetenser behövs, eller hur, Lars Gårdö?

Och du, verkställande direktören Björn Blomberg, var fanns du när projektledaren för SwedMilk såg att de svenska slantarna rann ut i ett svart hål och ner i entreprenörernas fickor.

Och SwedMilks ledning bestående vd som var tidigare av en marknadschef från TetraPak och en vice vd som även kom från TetraPak. Deras namn har nu rensats bort från all information på nätet! Hade alla ni med fina titlar ingen kontakt med dessa herrar, som lät makedonska bönder producera utan ersättning och bara väntade ännu mer slantar från svenska skattebetalare.

Nu är det dags för domedagen för alla namngivna och övriga ansvariga och det är verkligen hög tid att informera om alla turer i denna katastrof. Vi medborgare kräver att få se kontrakt, vi kräver att få se ekonomiska redovisningar utan mörkningsfilter, vi vill se vem som fick pengarna, vi vill se vad direktörerna från TetraPak fick i lön för det korta uppdraget hos SwedMilk.

Och vi vill veta vilka kontrollfunktioner Swedfund hade i uppdraget! Nu när Exportkreditnämnden ska hantera den svenska delen av konkursen i detta enormt stora debacle i form av ett nytt BaiBang-projekt i Sidas och Swedfunds regi!

Och vi vill inte höra en liten bit i taget i medias snuttifiering av en ekonomisk katastrof som berör så många.

Måndagen den 9 november 2009

Omvänd socialisering

Under fyrtio år har jag följt politiken med ett kritiskt öga och sett många underligheter. Under nästan hela denna tid har jag varit en stor motståndare till sossarnas och vänsterns målmedvetna försök att socialisera samhällets viktigaste funktioner. Vänsterröster har under den nya regeringens maktstyrning vitt och brett skrikit om förbud mot privata vårdföretag.  Tidigare gjorde man allt för att skydda både Telias monopol och SJ:s ensamrätt till sina järnbanor. Och har med visst fog skrikit högt om socialisering av bankväsendet! I historiens backspegel kan man undra idag om det hade hjälpt när vi ser hur bankkriser slog undan benen för den statliga PK-banken som sedan med statsstöd reste sig som Fågeln Fenix ur askan som det nybildade Nordea?

Men nya tider har kommit och den nya regeringen proklamerar att regeringen inte kan och ska inte hålla på med drift av företag. Och sossarna håller med. I alla fall protesterar de röda inte särskilt högt. Och vad hände?

Posten delades, men ägarskapet behölls. Fullständig katastrof med ständiga nerläggningar och en starkt försämrad samhällsservice som följd!

SJ delades i räls och vagnar, det vill säga Banverket och SJ. Sedan tilläts privata operatörer på samtliga banor. Fullständigt kaos blev följden med överbelastning på samtliga huvudlinjer!

Vården privatiseras, det vill säga att privata vårdgivare tillåts i samtliga sektorer. Vad blev resultatet? Brist på sjuksköterskor och läkare, vilket har drivit upp lönekostnader som en rymdraket och vår gemensamma vårdsektor har både blivit dyrare och mindre effektiv!

Elkraften släpptes fri för konkurrens för att, som politikerna en gång sade, ge konsumenterna billigare energi. Vad hände? Ett privatmonopol inrättades, där medborgarna fick betala flera hundra procents prishöjning och staten kunde genom sitt ägarskap i Vattenfall inhåva några extra miljarder till statskassan genom denna dolda form av extra beskattning av medborgarna.

Och nu kommer nästa privatisering!

Apoteket privatiseras! I alla fall ska det nästan privatiseras. Men bara lite, som det sägs! De privata företagen ska bara få sälja huvudvärkspulver, hårspännen och kondomer, men bara lite av de tunga drogerna! I dagens informativa radioprogram har företrädare för de nya privata delägarna pratat vitt och brett om de nya möjligheterna! Inte en enda kritisk röst har hörts.

Men i historiens avslöjande strålkastarljus kan man undra. Är en ny katastrof under uppseglande och står ytterligare en samhällsektor inför en total sönderslagning när staten och det privata näringslivet ska slåss om avkastningen?

Tiden får väl visa om farhågorna är befogade och Apoteket inrättar sig i raden där redan SJ, Telia, Energileverantörerna, Posten och Sjukvårdsektorn står och borde skämmas för sin brist på service och överuttag av pengar från stat och medborgare!

I den officiella retoriken står alla starka och tjänar massor med pengar, säger deras chefer. Kanske är det sant, men vem är det som betalar för denna omvända socialisering av statens företag?

Lördagen den 7 november 2009

Repetition som propaganda

Som en skrivande arbetslös, sitter jag framför datorn många timmar varje dag och i bakgrunden spolar SR:s program 1 ut sina revolutionerande program. Alla dessa samhällsprogram som produceras av SR eller externa bolag och har journalister med mer eller mindre tillräckliga kvalifikationer. Det genomgående är de slagkraftiga namnen. De heter Stil, Tendens, Konflikt, Naturmorgon, Kino, Medierna och Publicerat.

Det jag frapperas av är de många repriserna. Att någon repris sänds är bara bra för de som inte kan lyssna på sin favorit vid första sändningstillfället.

När ett program sänds för sjätte gången börjar jag undra? Varför sänds ett program så många gånger och varje utsändning från vårt reklamfria media beledsagas av reklam för Pod-radiosändningen av samma program liksom reklam för möjligheten att lyssna på det i oändlighet repeterade pratet på SR:s hemsida.

En hemsk misstanke fladdrade förbi? Är det propaganda för det politiskt korrekta? Om ett budskap rabblas upp tillräckligt många gånger så förvandlas ju även en halvsanning till en glasklar sanning. Det känner de flesta upplysta till.

Att journalister vinklar varje budskap för att passa sina egna åsikter borde varje misstänksam konsument veta.

I radions etta sker vinklingen på två sätt för att uppfylla direktivet om opartiskhet.

Det sätt som alltid är uppenbart är att undvika frågor som kan tala för journalistens meningsmotståndare. Det gjorde man i det fem gånger repeterade programmet om barn med uppgivenhetssyndrom. En respekterad psykolog ville i en facktidning veta svaret på två frågor.

Varför kom samtliga dessa stackars barn från Tjechenien?

Varför tillfriskande de direkt efter att uppehållstillstånd hade medgivits?

Men dessa frågor ställdes aldrig! Jag undrar varför och jag vill veta!

I samtliga program om den omdebatterade och genomtvingade FRA-lagen undveks en hel rad frågor och journalisterna lät sig nöjas med ihåliga floskelsvar från regeringens representanter.

Bara trafik över svensk gräns ska kontrolleras!

Oställd fråga: Hur många svenska mailadressers trafik hanteras av servrar som står i andra länder?

Bara trafik i samband med brottsmisstanke ska kontrolleras!

Oställd fråga: Vilka brott gäller detta?

Alla som kontrolleras ska underrättas om misstanke om brott kan undanröjas!

Oställd fråga: Vilka garantier har medborgaren för detta?

Är inte journalistkårens främsta uppgift att granska makten och har därför kallats för den tredje statsmakten? I synnerhet som en lyssnande regering nu visar sig vara en avlyssnande storbrorsliknande maktfaktor!

Det andra sättet är att ställa två personer med motsatta inställningar till en fråga mot varandra och reportern eller journalisten får leda frågeställningarna. Alternativet är att göra en djupintervju med ett narcissisiskt intervjuoffer. Effektivt, eller hur? Väldigt ofta fungerar denna metod alldeles utmärkt och leder till bra och informativa program. Men tyvärr låter nästan alltid reportern sina egna åsikter styra frågeställningarna. Skånepartiets företrädare med Jimmy Åkesson i spetsen har ställts mot väggen några gånger. Men då skjuter man helt in sig på att detta underliga parti är invandrarkritiskt ut i fingerspetsarna och har bara ett mycket ihåligt program för andra politiska frågor fyllt av politiska floskler. Och reportern har redan bestämt sig var han eller hon står. Här saknas alla de nyanser som den kritiske lyssnaren har. Det är skillnad mellan invandrarpolitisk kritik, kritik mot vissa invandrargruppers motvilja mot att ”rätta in sig” i det svenska normfyllda samhället och en hatisk rasism. Det finns faktiskt många andra sätt att avslöja dessa politiska seriefigurer för väljarna.

Därför skulle jag önska att det utmärkta och orädda programmet Medierna och dess redaktion Petter Ljunggren, Lars Truedson och Martin Wicklin granskade sina kollegor hos radions program 1 och alla dess produktionsbolag med en klar inriktning på de frågor som inte ställs och varför varje program måste vara så förbannat politiskt korrekt. Och kanske ställa frågan om var går gränsen mellan propaganda och information?

Torsdagen den 5 november 2009

Stöld av skattemedel del 2

SwedMilk-affären blev en nyhet som varade säkert två dagar. Är det meningen att stora nyheter om maktmissbruk ska tigas ihjäl så snabbt?

Det var därför följande meddelande från Sidas hemsida saxades idag!

Nyheter

Nedan presenteras alla nyheter från Sida

Jaha, vad betyder detta, säger cynikern.

I en radiointervju sade en ledande person för Sida nyligen att ”Vi har full kontroll över vår ekonomi!”

Och detta kan bara betyda att man vet exakt hur pengarna försvann i svarta hål utan att ge avsedd effekt, eller hur. I fallet med SwedMilk i Makedonien är fortfarande många frågor obesvarade, men svaren mörkas i hopp om att den kritiske svenske medborgaren ska tröttna och ge upp sin önskan till verkliga svar på vart pengarna försvinner.

Och nu denna revolutionerade nyhet? Men var tog resultatet av denna granskning vägen? Sida har tydligen valt att tiga ihjäl all kritik! Riksrevisionen har enligt egen nyhetsförmedling många synpunkter på Sidas verksamhet och dessa har varit allt annat än odelat positiva!

Se http://www.riksrevisionen.se/templib/pages/StartPage____536.aspx

Otillräckligt underlag vid beslut om bistånd

2009-11-04

Sidas insatser för att utveckla statsförvaltningen i länder som mottar bistånd bygger på otillräckliga beslutsunderlag. Det är därmed svårt att avgöra om Sidas insatser leder till långsiktiga resultat och minskat biståndsberoende. Det visar en ny granskning från Riksrevisionen. Claes Norgren är ansvarig riksrevisor.

Läs mer om granskningsrapporten

Det är allom välkänt att vårt bidragssystem hos Sida läcker värre än ett såll utan silduk. Och nu detta som kryptiskt kallas för ”Kapacitetsutveckling” som såvitt kan förstås bara handla om ekonomiskt stöd till ickebehövande förvaltningar i mottagarländerna, där Sida inte har en aning om vilka effekter detta strösslande av våra skattepengar har. Det luktar korruption lång väg! Kan man anta att mottagarlandet Zimbabves Mogabe får direkt stöd av Sida för att ha råd till frukostwhiskyn och några extra gevär till sin livvakt? De gamla gevären måste ju vara utslitna genom den oppositionsutrotning man sysslat med i åtskilliga år.

Informationspandemi

Vaccinering pågår för fullt. Riskgrupperna, som är en mycket oklar benämning, har snart fått sina sprutor.

Folkhälsoministern fick sin chans att besvara en del frågor. Denna Maria Larsson försvarade sig på ett typiskt politikersätt, när underligheterna nagelfors. När de definierade riskgrupperna inte kunde få sin vaccinering, hade man på vissa ställen satt full fart med den stora allmänhetens immunförsvarshöjning. Och på de flesta ställen hade man inte ens satt igång med den största smittspridningsplatsen, nämligen skolor och dagis! I princip var man bara överens om att vaccinet inte räcker och de inkallade sprutgivarna har inte material tillräckligt för att utföra sitt arbete enligt instruktionerna.

Och Maria svarade! ”Vi är hittills den enda nationen som kommer att vaccinera hela befolkningen!”

Sedan kom frågan om vad som är riskgrupper upp, då tydligen detta inte är klargjort för medborgaren.

Och Maria svarade! ”Vi är hittills den enda nationen som kommer att vaccinera hela befolkningen!”

När sedan reportern undrade vad som händer med leveranserna, som helt klart är både försenade och sker inte i den avtalade omfattningen.

Och Maria svarade! ”Vi är hittills den enda nationen som kommer att vaccinera hela befolkningen!”

Hela intervjun slutade med att inte en svensk medborgare blev klokare och allt tyder nu på att vaccineringen kommer inte att klaras förrän långt efter andra vågen av smitta har dragit förbi den svenska befolkningen och kanske hälften av våra medmänniskor har byggt upp sitt immunförsvar utan att devisen ”alle man till sprutorna” har genomförts.

Och åter har en minister skrutit över sin fullkomliga ofullkomlighet!

Måndagen den 26 oktober 2009

Stöld av skattemedel?

För snart trettio år sedan startade dåvarande NIB, föregångaren till dagens SIDA, ett jätteprojekt i det krigshärjade Vietnam. Man skulle hjälpa vietnameserna till egen produktion av papper. Våra svenska politruker tog beslut efter beslut. Vad behövs till ett pappersbruk, jo maskiner, enorma pappersmaskiner som kostade multum. Och så handlade man och skickade maskinerna till den beslutade platsen i BaiBang. Efter en tid ställde man nästa fråga. Vad behövs mer? Jo, en byggnad att ställa dessa maskiner i! Och så skickade man pengar och svenska arbetsledare. Men sedan gick allt snett. De svenskbyggda maskinerna stod då redan i djungeln och rostade sönder för det tog tid att bygga. När man skulle flytta in maskinerna var dessa så förstörda att NIB lämnade bidrag till både reparationer och nya maskiner. När efter åratal med bidrag från NIB allt stod klart, saknades råvara till pappersbruket och även den infrastruktur som erfordrades för att transportera råvaran. Och projektet övergavs av Sverige och NIB:s politiska ledning försvann in i historiens glömska!

Nu efter trettio år avslöjades nästa bidragsfiasko! SwedMilk i Makedonien! Ett projekt där man efter debaclet i Vietnam har mörkat sina insatser, men inte mörkat alla de löften som man givit de makedonska bönderna om en ljus framtid i mjölkpro-duktionsbranschen. Nu står 2000 makedonska bönder inför konkurshot och projektet har på tolv månader lyckats med konststycket att gå 350 miljoner svenska kronor i förlust utan att bönderna fått betalt för all mjölk som levererats.

Det svenska folket vill nu veta är följande:

1.      Hur mycket har vi skattebetalare tvingats betala till kickbacks, svenska administratörer, svenska projektledare och resor till Swedfunds och regeringens politiska nöjesresenärer?

2.      Hur mycket har svenska företag tjänat, TetraPak som levererade utrustningen, ett svensk byggföretag som tog hem entreprenaden och alla underleverantörer som fick vara med och dela på kakan.

3.      Hur mycket kostade projektet totalt innan Swedfund sålde sin ägarandel för 1 Euro!!!!

Det är hög tid att Sida öppnar sina hemliga dokument och redovisar vartenda öre de får från oss skattebetalare. En kvalificerad gissning är att närmare åttio procent landar i svenska fickor, varav kanske fyrtio procent går till svenska företags deltagande.

Det är skamligt att dessa politiskt tillsatta generaldirektörer bara har kompetens att prata, men saknar tydligen all nödvändig kompetens för att driva, övervaka och kontrollera penningflödet i ett biståndsprojekt. Och nu när de avslöjats, gömmer de sig med penningfyllda fickor från frikostiga överlöner som inte verkar stå i rimlig proportion till de kompetenskrav en sådan tjänst borde ha.

Ibland räcker det inte att kunna prata med floskelregistret från partiet! Man måste ibland även visa förmåga på lite verkstad!

Och varför har inte våra undersökande journalister försökt ta redan på hur det svenska slöseriet med skattemedel genomförts och hur mycket pengar som totalt har hamnat i fel fickor?

Fredagen den 23 oktober 2009

Det där med födelsedagar

Jag har fyllt år! Så många år att om jag skulle haft ljus i tårtan, hade jag tvingats att bjuda in kommunens brandförsvar.

Detta faktum föranleder en massa konstiga beteenden från min omgivning. Några ringer och gratulerar, sambon frågar om det ska köpas tårta och någon bara tittar in spontant. Gudskelov har med åren presentraseriet försvunnit tack vare ett envetet påpekande att skåpen redan är överfulla med värdelösa prylar. Jag kan riktigt höra kommentaren om vilken otacksam djäkel den där Olsson är!

Men till slut reduceras att till en liten insikt. Precis som alla andra dagar har jag bara blivit en dag äldre. Numera läggs dagarna ihop till månader och år på grund av ett flera hundraårigt beslut om en speciell tideräkning. Som följd av detta kan man räkna ut hur många år jag levat. Och det ska firas!

Jag som bara blev en dag äldre!

Onsdagen den 21 oktober 2009

Arbetsmarknadspolitik

Nu börjar medborgaren att skönja resultaten av regeringens arbetsmarknadspolitik. I Sverige har vi idag över en halv  mille arbetssökande som slåss om kanske tolv eller tretton tusen lediga platser. Med andra ord så talar Littorin sanning när han säger att det finns jobb att söka!

Sedan har man vidtagit strålande insatser för att lätta på trycket.

För det första har Littorins Platsbank översvämmats med nya tjänster hos AF. Jobbcoacher, psykologer och socionomer ska anställas. Bara denna insats svarar mot 2000 tjänster. Sedan ska varje arbetssökande beredas möjlighet att besöka en privat jobbcoach. Med en dryg halv miljon arbetssökande så innebär det att minst en miljon arbetstimmar skänks till de privata konsulterna. Inte dåligt med tanke på hur många jobb det finns att söka.

För det andra har sosseordet Praktikant återupprättats och arbetsgivarna erbjuds gratis arbetskraft. Detta är bra för vissa arbetssökande. Men i de flesta fall blir detta ett slag i luften, då merparten arbetslösa är fullt kapabla att prestera en fullgod insats och ge sin arbetsgivare valuta för den anställdes kostnader.

Det är bara en sak som saknas i arbetsmarknadspolitiken. Den föraktfulla piskan från regeringshåll måste bort. Hånfullt och med största förakt åläggs den arbetslöse den ena efter den andra uppgiften. Gör si och gör så, annars drar vi in a-kassan för dig. Och när tiden går ut, är du utförsäkrad och kan dra åt helvete! Din Kommun kanske kan ge dig lite överlevnadsbidrag?

Och mitt i alltihopa plockar finansvärlden 5,4 miljarder ur våra fickor till sina bonusar!

Torsdagen den 15 oktober 2009

Motion

Motion betyder för de flesta kroppsrörelse i syfte att förbättra kondition eller styrka. Den engelska versionen står kort och gott för rörelse.

Det passar ju riktigt bra när man tänker på riksdagens motioner. Här står ordet för förslag till riksdagen och de kommer nästan undantagslöst från regeringsmotståndarna, som nästan samtliga idag tillhör en rörelse, nämligen Arbetarrörelsen! Numera används inte det namnet, då även sossarna har blivit ett i grunden borgerligt parti!

Partimotioner och enskilda motioner läggs till talmannen i enorma mängder. Med nuvarande politiska system behandlas knappast någon motion från oppositionen. Med klar riksdagsmajoritet röstas de bort innan de överhuvudtaget har behandlats. De kommer ju från oppositionen!

Nu har en centerpartist lagt en motion som ska stoppa det enorma flödet av motioner.

Detta uppmärksammades av SR:s P1 och motionären fick möta den sossekvinna som stod för flest motioner i ett verbalt slag. Givetvis utbyttes en massa hårda ord med sedvanlig retorik, där propagandan för den egna solitära världen framhölls utan att sakfrågan berördes.

Regeringspartiernas motioner som kallas för propositioner behandlas nästan alltid direkt och röstas igenom! Här behöver inga motioner beredas i utskotten och här trycker man igenom allt utan närmare granskning då man har en trygg majoritet.

Men varför är det så?

Trots att antagligen är en massa motioner ren och skär rappakalja, så har vårt enkelriktade politiska system ställt hela förslagsverksamheten offside.

Återigen är det vår kära partipiskor som viner.

Allt från motståndaren är värdelöst och ska röstas bort.

Alla våra förslag är bra för Sverige och ska röstas igenom blixtsnabbt utan närmare granskning.

Och med vinande piskor har ena sidan en ovedersäglig majoritet! Och resultatet vet alla. Bara från nuvarande regeringsperiod har förändringarna i Arbetslöshetsförsäkringen och Sjukförsäkringen röstats igenom som rena schablonändringar utan att någon närmare konsekvensanalys gjorts, vilket har förvisat gränsfallen till evig fördömelse och fattigdom. FRA-lagen åkte visserligen på backning. Men nu har den röstats igenom efter smärre korrigeringar och fortfarande gör man med rena lögner ett kraftigt ingrepp i den heliga personliga integriteten.

Nej, det är dags för en riksdag med personer som vågar stå för den uppfattning de har valts in på. Är det någon som tror att det partiet säger, håller alla deras anhängare med om? Men som vanligt tystas den inre oppositionen ner med hot om partipiskan!

Vi måste ha en riksdag med ledamöter som röstar efter egen övertygelse. Vi måste kräva en nyanserad behandling av varje enskild fråga från våra representanter. Vi måste välja regeringar som accepterar bakslag i enskilda frågor. Vi måste se återremisser av dåligt förberedda enskilda frågor till en mer initierad behandling i utskotten.

Då först kan vi skönja en värdig och verklig demokrati med en riksdag där ingen räds partipiskan!

Måndagen den 12 oktober 2009

Skäll inte på Bodström

Vår exminister med fru Justitia i handen har fastnat i medias garn. Socialdemokraten Thomas Bodström har jobbat som advokat samtidigt som han kvittat ut sig från riksdagsarbetet med full riksdagslön. Inte illa! Dubbla löner för enkelt arbete!

Dessutom har den förra justitieministern ägnat sig åt brott mot riksdagsreglerna genom att på plats spela in reklamfilm för sig själv. Precis som en gång porrklubbsbesökaren Björn Rosengren sade, var försvarsadvokatens försvar: Det hade jag inte en aning om!

Media i form av Agenda, eller var det Uppdrag Granskning, har åter gjort sitt primära arbete  genom att granska maktens underliga grävande i den offentliga syltburken.

Att resultatet kommer att kosta röster för de makthungriga på vänstersidan är det ingen tvekan om! Dubbla löner är acceptabelt för den röda och jämlikare ledningsgruppen när en halv miljon medborgare inte ens får en halv lön att leva på.

Nu är det avslöjat! Så skäll inte mer på Bodström! Han gör så gott han kan och följer sossarnas heders-kodex. En lyckad politiker ska kunna utnyttja systemet personligt och den egenskapen har många sossar ekvilibristiskt lärt sig. Fotfolket glömmer ju snabbt efter eventuella avslöjanden. Så snart pressen har slutat att skriva om dessa debacle, gäller endast devisen "Framåt mot nya djärva mål!"

Jag nämner inga namn för då blir väl Mona S och Laila F sura! För att inte tala om en fotbollsälskande Bosse Ringholm och en kvittoklippande Stig Marjasin.

Fredagen den 9 oktober 2009

Gnäll på politiker

En gång sade man att när president Nixon kliade sig i örat sade han sanningen, när han lyfte på högra ögonbrynet sade han sanningen, när han korrigerade slipsen sade han sanningen men när han rörde på munnen då ljög han.

Efter allt gnäll på våra politiker, kan man undra om skämtet om Nixon kan funka på svenska politiker.

I så fall måste man analysera lite grann och fundera på sanning och lögn. Är det lögn att undanhålla stora delar av sanningen? Är det hela sanningen som kommer när endast trogna utvalda utfrågare får ställa frågor, som givetvis även ska vara kända i förväg? Och varför ska alltid motdebattörerna vara godkända i förväg?

Sedan har vi frågorna kring retorikens mysterier. När Thomas Östros pratar om regeringens lån till skattesänkningar åt de rikaste, så talar han sanning. Anders Borgs svar att det lågavlönade sjukvårdsbiträdet får någon extra tusenlapp tack vare regeringens skattesänkningar så är det lika sant. Men båda mörkar stora delar av sanningen. Östros tänker öka massor med bidrag utan finansiering, han kommer att behöva låna. Borg har släppt massor med möjliga skatteintäkter genom att gynna de som redan har massor med slantar i ladorna, då procentuella skattesänkningarna gynnar våra miljonärer extra, som dessutom fått befrielse från förmögenhetsskatten och fastighetsskatten.

Man kan alltid diskutera bakgrunden till dessa stora ändringar i skatteuttagen. Det finns starka sakskäl till vissa av dessa förändringar, men de mörkas. Anledningen är enkel. I den offentliga retoriken gäller det att fånga den lilla fattiga väljaren, som inget förstår enligt dessa retoriker i riksdagen.

Därför landar alltid den offentliga debatten i förutsägbara floskler. Floskler som frågor och floskler som svar. Eller frågor utan svar, bara en ny påståendefloskel. Till och med årets regeringsförklaring blev till ett tal bestående av förväntat innehåll med självbelåtna floskler och vaga intetsägande framtidsplaner inför det kommande verksamhetsåret.

Och sedan undrar våra folkvalda varför politikerföraktet är så utbrett?

Det är inte bara nuvarande regerings agerande som stärkt denna negativa uppfattning. Detta har pågått så länge maktens representanter ansett sig stå över våra ekonomiska lagar och förordningar. Medborgaren har reducerats till ett verktyg för att permanenta maktinnehavet.

Nuvarande regerings överkörning av gruppen i utanförskap präglas i både retorik och agerande av förakt och brist på medkänsla. Den slås bara av föregående regeringars empati, samtidigt som dessa har innovativt skinnat skattebetalarna på massor med pengar som både råkat ramla ner i egna fickor och gått åt till att täcka förluster i misshushållande statliga verk, när nödvändigheterna i samhället betalts.

Är det konstigt att man blir ledsen och arg på denna yrkesgrupp?

George Orwells fabel Djurfarmen har blivit sanning och numera består vår riksdag precis Djurfarmens innevånare i bondens boningshus av ledande djur som hyllar jämlikheten men anser sig själva vara jämlikare!

Torsdagen den 8 oktober 2009

Ångestskapande förakt

Jag kollade Littorins Platsbank direkt denna morgon när kaffet var klart och datorn uppstartad. Det måste man göra dagligen, annars anmäler Littorins budbärare på Arbetsförmedlingen dig för lättja till din A-kassa och du stängs ute från a-kasseersättning. Precis som i en lång rad andra situationer måste du göra exakt vad budbärarna säger, annars riskerar du att bli utan överlevnadsmedel. Och Sven Otto orerar om empati och agerar med förakt! Och han pratar fritt om omställningsbidrag och arbetslinjen utan att förklara vad han menar, för att i nästa stund döpa om omställningsbidraget till arbetsmarknadsförsäkring när premierna ska betalas.

En snabbanalys av Sven Ottos lediga platser gav resultat. Inte ett enda jobb kunde försörja mig.

Hans försiktiga svar på frågan, om den ställdes, är garanterat: Visst finns det jobb att söka. Tjugoen tusen jobb är lediga idag!

Men hans ihåliga och föraktfulla retorik är full av sakfel. Han glömmer tydligen avsiktligt att berätta en massa. Han glömmer att massor med jobb kan inte ens försörja en person, han glömmer att de flesta ledigförklarade tjänster riktar sig till dem som redan har en specialisttjänst, han glömmer att av familjeskäl kan många inte söka jobb var som helst.

Antalet jobb som hemförsäljare med enbart provisionslön ökar enormt. Speciallärare för någon timme i veckan söks överallt. Arbetsförmedlingen jagar 2000 psykologer, sociologer och jobbcoacher med hårda krav på specialistutbildning. Och som vanligt söks massor med folk till vårdsektorn, en ständigt snurrande karusell där de anställda och sökande ständigt byter jobb.

En snabbräkning ger mig bilden av att hundra procent av samtliga lediga tjänster är totalt omöjliga att söka om kompetensmatchning ska vara möjlig.

Men för skojs skull, låt oss anta att jag söker samtliga ledigförklarade tjänster torsdagen den 8 oktober.

Det fanns enligt Sven Ottos hemsida 21000 jobb fördelat på 12000 annonser.

Tänk om alla sökande gör samma sak. Det ska samtliga sökande göra enligt Littorins regelverk. Stackars personalchefer! Med 680000 sökande (AF:s egen statistik) skulle det innebära att 12000 personalchefer skulle var och en få 680000 ansökningar till varje annons. Men regelverket uppfylls, eller hur, Sven Otto?

Eller vad tycker Sven Ottos hantlangare Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist och analyschef Clas Olsson? Hur går det att uppfylla politikens svävande och tvetydiga budskap? Era egna analyser verkar ha samma otydliga budskap där viktig information utelämnas för att ge de goda svaren. Ungdomsarbetslösheten, skriver ni själva på Littorins hemsida eller AF:s hemsida, är omkring 29%, men så plockar ni båda bort alla som studerar och vips så är det bara 9% och situationen är plötsligt mycket god. Men har ni inte glömt något? Jag saknar personligen siffran på hur många under trettio som studerar bara för att den färdiga utbildning de har, inte gav något arbete. En kvalificerad gissning är att kanske den verkliga arbetslöshetssiffran för de under trettio är omkring 20%. Så en massa unga kan inte starta sina liv, bara öka sina studieskulder. Detta ger per automatik bra siffror till er, men inga jobb bortsett från några lärarjobb och ingen snurr på samhällsekonomin!

Och över alltihopa svävar demoner som skriker Arbetslinjen, arbetslinjen!  

Onsdagen den 7 oktober 2009

Rättsväsende i förfall

Vi har ont om poliser. Det har självaste Beatrice Ask och Fredrik Rheinfeldt sagt, när de presenterade en budget med ekonomiska medel till ett stort antal nya poliser. Och ingen lär väl protestera, i synnerhet alla de medborgare som drabbats av den brottslighet som inte ens utreds. Den brottslighet som göms direkt i arkiven trots att det ofta finns en känd gärningsman.

Men så händer det en massa som får en att undra. Riksakvasten van der Kwast startar förundersökningar mot maktens missbrukare och åtalar med stöd av massmedia. Inte i ett enda fall har detta riksdebacle, förlåt denna riksåklagare, lyckats fälla en enda snyltande direktör eller politiker. Det enda han lyckats åstadkomma är att bli känd för sina enormt dyra förundersökningar och sina totala misslyckanden. Till dennes förundersökningar snålas det inte med vare sig pengar eller personal! Och de åtalade direktörerna har sedan gått frikända till mediaglömska med fickorna fyllda med miljoner av andras pengar.

Sedan kom fallet med Johan Lindqvist. Ett tiotal poliser har mördat en busunge som i ilska krossade en bilruta. Konstigt? Där fanns det gott om poliser, så att man kunde gemensamt övermanna en yngling så hårdhänt att den fängslade avled av behandlingen. Det är faktiskt likvärdigt med andra gängmord, där alla inblandade ljuger om sin del i agerandet och alla förnekar minsta brott. Men precis som med gängmorden, så undviker ett tiotal poliser åtal genom kollegiala lögner.

Det är tydligt att vårt rättsväsende behöver styrning av vår justitieminister. Det finns ju uppenbarligen resurser in rättsväsendet. Men hon bara pratar som alla andra regeringspolitiker. De har kanske inte tid att ta tag i de verkliga frågorna? De är fullt upptagna med att diskutera sina lönehöjningar och hur denna höjning ska finansieras genom sänkta pensioner och sänkta bidrag till sjuka och arbetslösa. Och förstås bjäbba i media om sin egna förträfflighet!

Fredagen den 2 oktober 2009

Makt och nya fattigsverige

Nu är allt kristallklart och regeringens ekonomer med Anders Borg i spetsen har valt sida. Betydelsen av ordet utanförskap har fått sin slutliga innebörd.

Det skedde i går, när media hade noggrant granskat statsbudgetens siffror och hur dessa påverkar medborgaren. Innan dess vacklade ordets innebörd mellan förakt och empati. Med budgeten skrotades all kvarvarande empati och med  den otydliga och virriga Arbetslinjen beslöt man sänka skatten ytterligare en gång för alla de lyckliga som har ett arbete och kan arbeta.

För att kunna genomföra ytterligare en skattesänkning måste man hitta pengar. Det gjorde man genom att ytterligare bestraffa alla de som inte kan arbeta.

De som ska betala genom försämrade villkor är,

de arbetslösa, som trots vilja inte har skuggan av en chans att få arbete!

          de långtidssjuka, som trots bevisad arbetsoförmåga får sänkta ersättningar!

de pensionerade, som trots många slitsamma arbetsår med högt skattetryck ska få sänkt pension!

de förtidspensionerade, som nu bestraffas genom total utslagning och förvisning till socialbidrag.

de som är föräldrar får även en släng av den föraktfulla hålsleven genom sänkt föräldrapenning.

Är det någon kvar som tvivlar på den verkliga innebörden av utanförskap? Tyvärr ser nu medborgaren effekterna av en Alliansregerings verkliga ansikte, där cynism och vilja att berika de redan rika är den drivande gemenskapen på bekostnad av en allt större grupp av nyfattiga i det fortfarande så rika Sverige, där nu de ekonomiska medlen samlas på allt färre händer.

Där satte Alliansen den sista potatisen inför valet 2010. Frågan är bara vilka alternativ de utslagna nyfattiga har?

Alliansen hymlar i alla fall inte. ”De rika ska gynnas!” Den röd-gröna blandningen har ju sedan åratal en retorik med dold agenda som för tankarna till Orwells Djurfarmen. ”Vissa är jämlikare!”

Och något tredje alternativ har inte en tänkande människa! Eller?

Onsdagen den 30 september 2009

Girighetens ansikten

Vad har Marcus Wallenberg, Björn Wahlroos, Carl Eric Stålberg och Hans Larsson gemensamt? Svaret är enkelt. Alla har titeln direktör och samtliga är styrelseordförande i våra fyra största banker i tur och ordning SEB, Nordea, SwedBank och Handelsbanken. Fyra mycket kunniga herrar som  tillsammans med sina styrelseledamöter har ansvaret inför aktieägarna för bolagens ledningar och deras agerande, men även det slutliga ansvaret för finansresultatet och hur det presenteras.

Nu har i dagarna DN avslöjat hur stora bonusar dessa fyra högsta bankchefer delar ut till kompisarna i sina styrelser och ledningsgrupper. Det är inte utan att man kommer att tänka på Joakim von Anka som plockar varenda möjlig krona och stoppar in i sitt högst privata bankvalv utom synhåll för alla de som med höga avgifter betalar. Inte nog med det! Någon måste till och med låna för att klara av bonusutbetalningarna då verksamheten tycks visa på ett förlustår 2009.

Den otroliga summan av fem komma fyra miljarder (5.400.000.000:-) svenska kronor ska betalas ut till denna relativt lilla grupp för innevarande år. Hur det ska fördelas och vem som ska få dessa pengar går inte att luska ut från hemsidorna. Inte ens summorna går att hitta. Men det gjorde DN och Expressen! Heder till den granskande journalistiken.

Två konstateranden kan lätt göras i denna von Anka-karusell i girighetens tecken, där aktieägare och kunder ser att verksamheten går med förlust samtidigt som pengarna som inte finns, lämnas till dem som varit bäst på egna löneförhandlingar.

För det första har inte ett enda ord hörts från regeringens Odell och Borg. Bara lite flum från Odell om nödvändigt risktagande med bankernas medel. Vilka personliga risker tar de anställda bonusmottagarna annat än risken att stå utan jobb och med massor med miljoner på banken? Och Anders Borg då? Mörkar han det faktum att bankstödet kanske går direkt till bonusutbetalningar?

För det andra kan man fråga sig varför dessa nämnda styrelseordföranden kan godkänna denna frikostighet trots förluster utan att fråga aktieägarna. Bonusmottagarna är ju bara att gratulera till goda resultat i förhandlingarna kring sina anställningsvillkor. Men styrelsernas ansvar tycks inte ha relevans i mediadebatten, trots att det är de som godkänner dessa generösa bonusavtal.

Det enda försvaret för bonuskarusellens ökande rotationstakt är en tunn pressrelease från SEB och Annika Falkengren i april. ”Vi höjer inte våra fasta löner detta år!”

Och Borg tiger! När han i stället borde villkora varje form av bankstöd och inte ursäkta sig med flummiga ord om globala funktioner och universiella påverkningar.

Tisdagen den 29 september 2009

Flygande bankuttag

Nu har polisen lyckats få tag i ett gäng misstänkta till det spektakulära penninguttaget från en sedeldepå. Ett visst hopp har väckts om denna flygande övertrassering av bankkontot.

Och precis som väntat skriker alla de infångade ut sin oskuld. Det är ju skickliga yrkesbrottslingar som aldrig någonsin har erkänt ett enda brott.

”Vi har hittat ditt DNA på brottsplatsen. Du är bunden till platsen!”

”Det måste ha varit från ett tidigare besök på platsen!”

”Övervakningskameran visar ditt ansikte och det binder dig till platsen i både tid och rum!”

”Det måste ha varit någon dubbelgångare jag har. Jag har alibi för tidpunkten!”

Helikopterchauffören skriker visserligen inte själv utan har redan anlitat en stjärnadvokat vid namn Silbersky som finner allt underligt med häktningen. Uttalar sig stjärnadvokaten för sin klient eller för sig själv. Det gäller ju att hålla fanan högt för att stjärnstatusen inte ska naggas i kanten.

Det kan väl inte vara så konstigt att polisen häktar medlemmarna i denna grupp som bevisligen var flygfärdiga med biljetter och allt.

Nu gäller det bara att binda dessa samhällsmarodörer vid platsen för rånet. Med modern DNA-teknik torde polisen redan sitta med alla trumfkort, så Silberskys megafonskrikande liknar mest musen som röt.

Nu gäller det bara att rädda så mycket pengar som möjligt. Det blir ju i slutändan vi laglydiga medborgare som får betala oavsett notan landar på skattebetalarens bord eller bankerna kommer med nya halvdolda avgifter för sin service.

Tänk om dessa kriminella genier med sin fantastiska kreativitet och logistiska kunskaper i stället ägnat sig åt att rationalisera något statligt verk. Till exempel Försäkringskassan har ju enligt dagens nyhetssändning enorma problem med sitt cashflow, vilket drabbar det nya fattigsverige hårt. Då dessa gripna sannolikt är arbetslösa, kan väl Arbetsförmedlingen erbjuda dem praktikantplatser   hos Försäkringskassan.

Måndagen den 28 september 2009

Klotter har blivit konst

Klotter kallas numera för konst. Konstmaffians elitistiska företrädare har numera erkänt klottret och har inrättat en ny grupp av självutnämnda konstnärer som ägnar sig åt att stjäla sprayflaskor med färg och sprida ut den på offentliga byggnader.

Till och med har en konstfackselev förstört en vagn för Stockholms tunnelbana och lyckats få ett erkännande från sina handledare för detta minst sagt brottsliga tilltag som många har en förhoppning om att det leder till åtal och straff.

Idag har radions etta haft ett inslag om denna konst, där alla medverkande talade med respekt om dessa spraymarodörer.

Nu låter det som om jag hatar dessa så kallade konstnärer. Det hade jag inte gjort om det skett under ordnade former, vilket det inte gör. Det kan varenda seende tätortsflanerare konstatera med egna ögon. Överallt där det finns en stor vägg som en gång var ljus har vi idag färg utspridd beledsagade av tomma sprayburkar på marken. Överallt där det står en järnvägsvagn eller lastbil kommer marodörerna i skydd av mörkret. Överallt där en nåbar yta en gång vit och vacker, där hittar man snart den kriminella aktiviteten som nu kallas för konst.

I det oerhört vinklade programmet pratade ett antal gäster med största respekt för denna konstart. Inte ett enda ord hördes om samhällets kostnader för borttagning av felplacerad färg på lastbilar, tågvagnar och offentliga byggnader.

Det är hög tid att ta dessa marodörer i örat och sluta att kalla allt klotter för konst. Det var ynkligt att höra Jonas Arvidsson, konstnär, Lennart Andersson, BRÅ, Sten Göransson, landskaparkitekt och Anna Hermansson, forskare som på lite olika sätt försvarade denna så kallade konst. I synnerhet som inte kostnaderna för samhällets klottersanering berördes det minsta.

Om det nu finns duktiga konstnärer som tycker att sprayflaskan är det naturliga verktyget, så är det en ytterst liten del av alla de som ägnar sig åt förstörelse i samhället. Så sluta med daltandet. Skadegörelse är fortfarande såvitt jag vet straffbart och ska så vara. Och beställd konst av proffs har inte det minsta att göra med detta klotter.

Söndagen den 27 september 2009

Kulturarbetarnas livslöner

Nu har det startat igen. Debatten om de så kallade kulturarbetarnas livslöner.

Konstnärerna har åter startat upp tyck-synd-om-mig-debatten. ”Jag har så höga utbildningskostnader så jag måste ha en lön från staten.”

De högljudda orden har nu aktualiserats sedan regeringen och Lena Adelsohn Liljeroth har beslutat att dra in livslönerna för en privilegierad grupp av kulturarbetare.

Konstfack utbildar årligen massor med målare och skulptörer med statliga subventioner, konstnärer som efter en examensuppgift går ut i samhället med stora drömmar om berömmelse och rikedom. När sedan den gratisutbildning de erhållit från staten inte uppfyller livsdrömmarna, så börjar skrikandet på samhällslön.

Varför ska inte arbetslinjen inte gälla dessa medborgare som anser sig stå över samhällets ekonomiska grundprinciper?

Den gäller långtidssjuka och förtidspensionärer som ska ekonomiskt skrotas ut från välfärdens säkerhetssystem, den gäller de arbetslösa som föraktas av regeringens ledamöter och ska till soptippen för att leta efter överlevnadsmöjligheter. Den gäller alla hatade som av regeringen har stoppats in i gruppen Utanförskap. En grupp som till varje pris ska försörja sig själva oavsett om det finns möjligheter eller inte.

Men gruppen kulturarbetare, som uppenbarligen befolkas mest av konstnärer, anser sig ha rätten till samhällsbetalning utan minsta krav på motprestation.

Lördagen den 19 september 2009

Valet för Utanförskapet

Ett begrepp har skapats. Ett begrepp som upprepas ständigt i samhällsdebatten. Det dök upp i samband med valkampanjen inför valet 2006, det skapades av Alliansens tunga valmaskin som drev allt framåt enligt egna åsikter.

Definitionen var enkel. Alla som var bidragsberoende skulle samlas i en grupp. Arbetslösa, förtidspensionärer och långtidssjukskrivna tillhörde denna grupp. I marginalen fanns är yrkeskriminella, brottsoffer, bostadslösa och andra som straffats långt bort från samhällets självklara välstånd.

Snabbt efter en valseger började man skönja den egentliga betydelsen av detta nyord. Förtidspensionärer skulle avlägsnas från den svenska kartan. Hur visste man inte, men avsikten var tydlig. Långtidssjuka fick beskedet att deras beroende av sjukkassan var tidsbegränsad oavsett orsaken till deras sjukdom och sjukskrivning. Och de arbetslösa översköljdes med ordet Arbetslinjen, samtidigt som man starkt försämrade villkoren för denna grupp. Arbetslinjen blev ett ord som upprepades ständigt och lika ofta som Utanförskap med en dåres envishet.

Snart hittade alla undertexten. Detta nya ord Utanförskap handlade om att neutralisera den ambivalens regeringsledamöterna kände inför dessa grupper. Det var ju synd om dessa stackars människor, som inte kunde försörja sig själva och ge skatteintäkter till staten. Samtidigt betedde sig inte dessa förhatliga som exemplariska medborgare och stämplades som en grupp bestående av arbetsskygga, bidragsberoende latmaskar som sossarna skapat genom sitt generösa bidragssystem.

Kort sagt hade man infört ett ord som står för både förakt och empati.

Nu står vi inför ett nytt val. Nästa år ska vi bestämma vilken knapptryckardiktatur vi ska ha. I realiteten har vi två val.

Ska det vara den nuvarande diktaturen, som arbetar för att bli världsmästare i national-ekonomi på bekostnad av de skapade grupperna i utanförskap, som får betala för samhällets övriga välstånd, där rika blir rikare och medelklassen får alltmer att konsumera.

Eller ska vi byta till den röda alliansens diktatur som redan har lovat att återinföra det empatiska samhället på bekostnad av en ofinansierad utgiftspolitik. Det är lätt för Katastrof-Mona att lova, när hon och hennes vapenbröder inte behöver infria ett enda löfte. Hur ska det gå om de vinner valet och mot förmodan lyckas bilda en regering med Lars, Peter och Maria?

Å andra sidan, hur ska det gå med de ökade klyftorna som Alliansen har skapat i vårt samhälle. En näringsrik mylla som grogrund för våra missnöjespartier som bara arbetar med en enda fråga. Fildelning och invandrarpolitik är två ämnen som kan skapa en situation hösten 2010, som gör det omöjligt att styra den gistna skutan Svea in i framtiden.

Vi medborgare har det tvivelaktiga nöjet att välja mellan pest och kolera i september nästa år. Inga nyanser, inga genomtänkta gränsdragningar, inga försök till balans i kontroversiella frågor, bara pang på rödbetan av rena ideologiska skäl under ett retoriskt dis av empati och samhällstillvändhet.

Nej, vi behöver ett vågmästarparti som granskar det politiska etablissemangets dolda agenda, ett vågmästarparti som avslöjar verkligheten bakom alla vackra ord, ett vågmästarparti som utan minsta betänklighet kan använda både en effektiv högerkrok och en lika slagkraftig vänsterkrok.

Det är min dröm, men vem är korkad nog att försöka sig på detta omöjliga uppdrag?

Fredagen den 11 september 2009

Ris-Otto har talat

Jag har begått ett oförlåtligt misstag. Jag har missat ett innehållsrikt möte med Arbetsförmedlingen. På grund av ett datorhaveri tappade jag hela Outlooken och samtidigt givetvis alla avtalade tider. Därför fanns det inte en tanke på att jag skulle närvara en stund på Arbetsförmedlingen. Och Ris-Otto Littorins konsekvenser var omedelbara. Jag fick brevet i dag, tre dagar efter det missade mötet. Där stod kort och gott att du är avstängd från ersättning från A-kassan. Stolt meddelade brevet att de har genomfört en avanmälan till min arbetslöshetskassa. Tack vare det förakt som Värket visar sina klienter efter Littorins påbud, så förlorar jag oförskyllt över tvåtusen kronor, visserligen med lite hjälp från ett annat verk utan minsta kundservice, nämligen Posten som behövde två dagar för att leverera ett brev fyra kvarter. Det är mycket pengar för en fattig arbetslös, som tillhör gruppen i utanförskap, som denna av ministern föraktade grupp så vackert kallas.

Undrar varför Sven Otto är så empatisk i sin retorik och så föraktfull, när det blir tal om verkstad? Arbetslinjen upprepas ständigt med en dåres envishet. Den är bra i grunden. Men när fyrahundratusen ska slåss om tiotusen tjänster varav en tredjedel är hemförsäljningsjobb på ren provision och därmed helt utan försörjningsmöjlighet, kan man lite stillsamt undra hur det är med Arbetslinjen. En papperstiger som har reducerats till ett självbelåtet kurrande från våra politiker som tydligen inte vill sitta kvar i sina elfenbenstorn.

Onsdagen den 9 september 2009

Ett val utan kandidater

En gång fanns det ett land som kallades för Jugoslavien, som leddes av en järnhand vid namn Tito. Han försökte styra ett land med inre motsättningar och ett land som klämdes hårt mellan dåtiden öst och väst i Det kalla kriget. Han lyckades hålla fred mellan alla stridiga viljor genom skicklig balanskonst. Det sades om denne ledare att när han körde bil fällde han blinkern alltid mot vänster även när han svängde höger.

Det är precis som i Sverige. Alliansen är retoriskt inget annat än ett sosseparti. Man pratar om De nya moderaterna, man pratar vitt och brett om utanförskapet, man säger sig ha empati för dessa grupper, man pratar om fler poliser och bättre rättsväsende, man pratar mycket högt om stöd för den lilla företagaren, man utlovar bättre utbildningsväsende, man bara pratar och pratar och pratar. Och så utlovar man skattesänkningar, den ena efter den andra!

Hur är det i verkligheten? Är det samma balansakt på slak lina som Tito en gång genomförde. Prata högt om flera steg till vänster medan verkligheten talar om inget annat än den gamla Högerpolitiken!

Och nu har sosseledningen kommit med sin pressrelease om sin blivande ekonomiska politik. I stort sett handlade det bara om en sak. Skattehöjningar, skattehöjningar och åter skattehöjningar. Den gamla vänsterpolitiken med Robin Hood-taktiken har dammats av för att lite grumligt skapa en egen profil. Nu gäller det retoriskt att hitta en egen väg, nu när Alliansen har snott deras gamla retoriska argument. Som Gunnar Stäng sade en gång: Det svenska folket kan inte skattas högt nog!

Helgeandsholmen har fyllts med sällskapsdans. Alla dansar foxtrot, ett steg till höger, två till vänster och så ett tillbaka. Denna retoriska dans skapar inget annat än utrymme för de som står stilla med sina argument. Piratpartiet och Sverigedemokraterna får nu gratis en motorväg mot makt i retoriken, när de virriga och politiskt korrekta försöker snirkla sig fram mot en valseger och tryggad makt för nästa fyra år.

Vem fan ska man rösta på nästa höst?

Måndagen den 31 augusti 2009

Konstigt rättssamhälle och konst

Nu har Tingsrätten sagt sitt och försökt att sätta punkt för debatten kring Anna Odells s.k. konstverk.

Och Expressens kulturskribenter har snabbt skyndat till Annas försvar genom att hävda att det var en farsartad rättegång om trettiofem spänn. Denna gång tycker jag att Expressen missade något väsentligt! Liksom hela rättsväsendet!

Första frågan är Anna Odells och Konstfacks roll i detta spektakel. Vad är konst och vem ska betala det som ingen vill köpa? I detta fall är det tydligen skattebetalaren som ska stå för notan! Det konstnärliga i detta oansvariga sätt att avsiktligt belasta samhällets resurser, är fortfarande obegripligt. Kan någon på Expressens kultursida förklara det.

Precis som i många andra fall då vi har en tydlig överproduktion i utbildningsväsendet av kulturarbetare. Och tydligen ska det plockas fram konstnärer till varje pris även om samhället ska försörja dessa kvasiarbetare.

Den andra är inte mindre väsentlig! Har Anna Odell något som helst ansvar för att hon under skydd av den obskyra täckmanteln ”Det är konst”  åsamkar samhället en massa kostnader som vi skattebetalare ska stå för. Det handlar inte om trettiofem spänn! Det handlar om missbruk av vårdens små medel, det handlar om att lura medmänniskor till att larma om samhällsinsatser, det handlar om dyra polisinsatser  och en dyr rättegång som samhället måste ta, då en markering om missbruk av samhällsresurser måste och ska beivras. Det handlar om att alla dessa samhällsinstitutioner har tvingats göra något helt onödigt i stället för att hjälpa någon som verkligen behövde hjälp. Alternativet att tysta ner denna händelse med åtalseftergift skulle kanske bara få andra likasinnade att jaga personliga fördelar genom att ”bedra” samhället på ekonomiska fördelar i tron att vi andra skattebetalare tycker att det är ok och betalar med glädje!

Nej, och åter nej! Vi ska inte acceptera något missbruk av offentliga medel överhuvudtaget, inte ens om dessa patetiska studenter kallar det för konst, det som ingen vill köpa eller betala. Inte ens om ett stort antal kulturskribenter jamar med dessa omogna anarkister, som påstår sig producera konst!

Så låt Anna Odell och busmålaren på SL betala de verkliga kostnaderna för sina tilltag plus en generöst tilltagen bot som täcker rättegångskostnaderna. Det är inte och kommer aldrig att bli konst, det är bara ett patetiskt försök att nå berömmelse.

Söndagen den 30 augusti

En nattlig blogg och en morgontanke

Har precis lagt in Maddes nattliga funderingar på hemsidan. Sömnlösa tankar i vackra ord. Då gick tankarna iväg på en vandringsstråt och sökte svar på en fråga i hjärnans röriga morgonstök.

Vad är en blogg egentligen? Är det bara ett hjärnans klotterplank där allt skrivs? Känslor, händelser och tyckande i största allmänhet?

När jag bläddrar ner på denna sida så ser jag ett klar linje för mitt bloggande. Jag skriver om det som retar mig. Jag skriver när jag är arg. Jag försöker ofta skriva om det som journalisterna inte vill eller vågar skriva om. Jag tänker ofta på det som döljer sig mellan raderna i nyheternas kundanpassade ordbajseri. Jag skriver om det som det politiskt korrekta Sverige inte vågar ta i sin mun. Jag borde skriva mer om mina positiva upplevelser. De finns ju också!

Måndagen den 24 augusti 2009

Gatans parlament har talat.

I radions etta hörde jag något intressant. Med anledning av de senaste Rosengårdskravallerna hade Studio Ett en minidebatt med polis, Rosengårdsinnevånare och en representant för gatuparlamentet Reclaim Rosengård.

Det var riktigt avslöjande, då mannen från Reclaim Rosengård tyckte att insatsen var bra och att dessa besökare med förstörelse och våld i blick tyckte att de hade blivit väl mottagna! Och de hade givetvis inte blivit utkörda av innevånarna i Rosengård. Nej, det var några enstaka som protesterade livligt mot denna totalt meningslösa demonstration utan egentligt syfte annat än att provocera polisen och förstöra lite grann, men bara lite!

Han framhöll även det konstiga med detta mediaintresse för deras sätt att på plats bedriva politik. Ja, faktiskt, han sade bedriva politik. Jag storknade när jag hörde detta uttalande och trodde inte mina öron.

Var finns politiken i att slå sönder skyltfönster, polisbilar och skada poliser? Och förstås knacka en och en annan protesterande åskådare i skallen?

Vad har detta våldsbeteende med politik att göra?

Nej, mina unga vänner med solglasögon och banditmasker. Det är hög tid att ni växer upp och börjar fundera på vad ordet demokrati betyder och hur man undviker våldet som maktspråk!

Måndagen den 10 augusti 2009

Datorn är oumbärlig idag. Du betalar räkningar, du kontaktar vänkretsen, du hanterar dina bilder, du kanske skriver, du sköter alla problem med myndigheter och privata tjänsteleverantörer. Kort sagt du har blivit hjälplös utan datorn.

I lördags tavlade jag till det och fick ett totalt datahaveri. En rekonstruktion med kunniga avslöjade mig. Jag hade begått en döds-synd som inte lydit instruktionerna som spolas fram på bildskärmen. Och en fulländad katastrof var ett faktum.

Efter två dagar med mekaniska flyttningar av hårddiskar och ständiga försök med olika sorters omstarter, återstod bara en sak. En total ominstallation. Jag började klockan fem i morse och efter sex timmar verkar det som om jag åter har en fungerande dator.

Nu återstår det bara en sak. Bli lydig, Olsson, och följ nogrannt varje instruktion som dyker upp på skärmen.

Torsdagen den  6 augusti 2009

Regelvärket

Jag är arg idag! Det är ju inget ovanligt, säger alla som känner mig.

Men idag handlar det om något som inte bara jag själv drabbats av utan även kanske en halv miljon andra svenska medborgare. Nämligen det jag kallar underförsörjning på grund av långvarig sjukdom eller arbetslöshet.

Jag gick igenom gamla mail och rensade bort allt inaktuellt bland allt som seglat in i och ut från min dator via cyberspace. Då hittade jag ett obesvarat mail jag skickade till Sven-Otto Littorin, där jag begärde lite mer respekt för de arbetslösa och önskade en lite mer nyanserad hantering av de som mot sin vilja hamnar i detta utanförskap.

Att det inte besvarades trots påminnelse är inte konstigt, då min svidande kritik berörde frågan varför nuvarande regering behandlar arbetslösa och andra utslagna grupper med uttalat förakt, samtidigt som man säger att dessa grupper ska ha trygghet. En ambivalens som saknar motstycke. Tyvärr får man en känsla av feghet när man inte vågar anta min utmaning till att skapa en konstruktiv diskussion.

Så fort minsta förändring inträffar för den arbetslöse och detta meddelas, så kommer hoten från Littorins Verk. Om du inte gör si eller så kommer vi att dra in din a-kassa. Alltid formulerar sig Arbetsförmedlingen med oförtäckta hot om indragen försörjning, oavsett det gäller rapportering om deltidsarbete, risk för frånvaro till meningslösa möten eller missad anmälan om platsansökningar. Alla hotelser understryks sedan med hänvisningar till REGELVERKET!

Dessutom har den politiska retoriken förändrats till ett mer oempatiskt sätt. Det som en gång var en arbetslöshetsförsäkring kallas numera ibland för omställningsbidrag och ibland för försäkring. Denna sammanblandning av ett systems benämningar förvillar den som inte är insatt i regelverkens labyrinter. Hur nu en försäkringsersättning kan plötsligt bli ett bidrag, för att sedan åter bli försäkring när premier och avgifter ska betalas?

Den ständigt upprapade arbetslinjen är visserligen bra, men då måste det finnas jobb att söka och kunna gå till. Som arbetslinjen numera behandlas i retoriken, verkar det mest som om det handlar om att spara i statsfinanserna på bekostnad av de redan utslagna och fattiga.

Vad är arbetslinjen? Sett ur grodperspektivet är den officiella linjen att alla ska försörja sig själv och staten ska inte bidra med ett enda öre, inte ens av empati trots att varje arbetsför medborgare ska betala en ”försäkringspremie” för att garantera försörjning under en tid.

Om man skrapar lite på ytan växer ett annat nerifrånperspektiv fram.

Idag finns det 9721 platsannonser på Littorins Platsbank. Samtidigt på en annan plats meddelas det att AF har 234000 sökande. Om man plockar bort en tredjedel av dessa annonser som handlar om hemförsäljning på ackord av mer eller mindre suspekta produkter, så skulle det innebära att det går cirka 40 sökande på varje tjänst. Då är inte alla redan anställda spontansökande med karriär i ögonvrån medräknade och inte alla sjukpensionärer som slängs ut i arbetslivet utan anställning.

Idag är det inte ovanligt med trehundra sökande till ett enkelt jobb, vilket innebär att efter processen står fortfarande 299 utan rimlig försörjning. Och detta på grund av en samhällskris skapad av bonusstinna bankirer!

Det gör ont att se denna oempatiska behandling av en stor grupp medmänniskor i ett svenskt utanförskap utan möjligheter till ett drägligt liv vare sig genom egen kraft eller genom samhällets välfärdssystem. En stor grupp som är den nyfattiga nertryckta underklassen. En grupp, som till stora delar skapats av maktens girighet i form av ett oreglerat bankväsende och de maktstrukturer som håller dessa bankirer under armarna med miljarder som borde gått till det fattiga, sjuka och åldriga Sverige.

Tisdagen den 4 augusti 2009

Pessimisten i mig meddelade den andra sidan av mig att nu är det höst. Augusti har stormat in med höstens överflöd av vatten uppifrån och vissa björkar har redan börjat gulna. Optimisten var inte sen att invända med att allt annat är fortfarande grönt i naturen och alla irriterande flugor minner fortfarande om det goda hälsotillståndet i vår gröna värld.

Dessutom har du, min gode pessimist, inte klagat på någon företeelse i vårt ofullkomliga samhälle på länge. Och du, negative man, tänk när alla insekter gått till vintervila och inte en fjäril fladdrar runt mellan blommorna, då kommer den riktiga hösten med all sin färgprakt, när naturen förbereder sin vintervila. En rikedom av starka nyanser som bländar ögat för den som vill se. Sedan har du ljusspelet i den nyfallna snön, när solen efter snöstormen försöker förtvivlat att smälta varje fallen flinga. Och därefter kommer det en vår med väntan på varje knopp och letande efter varje nytt grönt grässtrå.

Visst lever vi i en fantastisk värld och du behöver aldrig gå långt för upplevelsen, där varje sekund innehåller en sensation och varje minut visar en förändring. Det är bara att öppna ögonen, sniffa lite i luften och lyssna på naturens egna ljud. Den som inte upptäcker något då, är både blind, döv och har tappat sitt luktsinne.

Så stäng matklykan, pessimisten Olsson, det finns så mycket att glädjas över!

Fredagen den 17 juli 2009

Upptäcksresan i småkrypens fantastiska värld fortsätter. Bildarkivet bara växer och antalet ej artbestämda kryp bara ökar. Det blir ett vinteruppdrag att försöka sätta namn till alla bilder.

Ett resultat av denna resa är medlemskapet i ett skånskt projekt att dokumentera förekomsten av trollsländor i ett definierat geografiskt område. Linda Strand, FaunaColl och Ulf Lundvall, Skånes Naturskyddsförening kommer att bli mina handledare för dessa registreringar. Gratis får jag en dagskurs i artbestämning av våra trollsländor. På söndag är det dags för denna kurs, så nyfikenheten stiger nu för varje dag. Det ska riktigt spännande även om jag kommer att betraktas som en kuf i naturen då jag springer efter fjärilar och trollsländor med kamera i ena handen och håv i den andra.

En fågelfotograf har gjort sitt när femhundra i Sverige förekommande arter har fastnat i kameraminnet. En insektsfotograf kommer upp i ett par hundra tusen bilder om en bild ska tas på varje art som finns i Sverige.

Det är just detta faktum som gör naturfotografering så intressant. Nästan varje skogstur och varje undersökning av en våtmark eller en blommande äng ger dig massor med sköna bilder. När du sedan kollar dessa bilder i datorn, hittar du ständigt arter som saknades i din bilddatabank.

Just därför ska det bli extra intressant att få lära sig lite mer om denna fantastiska värld.

Tisdagen den 16 juni 2009

Småkryp

Olle Adolphson skrev en populär visa som hette Okända djur.

Frasen ”Många är långa, många är korta, många finns inte men finns ändå” kommer de flesta ihåg som lyckats nå mogen ålder.

Vad är det denne eminente visdiktare skriver om? Kan det handla om den för de flesta oupptäckta insektsvärlden?

 Tydligen har Olle både sett och funderat! Sett denna dolda värld som myllrar av liv. Och funderat på varför så få upptäckt den.

 Varför ser vi människobarn inget som är mindre än en decimeter, när vi är ute i naturen? Beror det på ren okunskap? De existenser som vi inte känner till de ser vi inte!

 Tankarna kom under morgonpromenaden med hunden. En promenad där Athos, vår hund, kontrollerade allt med nosen. Han kände doftspåren av rådjurets nattlega, han kände var skogsharen och rådjuret hade passerat över skogsstigen. Hundens kroppsspråk berättade om ett djur som trivdes med alla upptäckter han gjorde under promenaden som avslutades med det vanliga doppet och drinken i min speciella damm. Dammen där jag upptäckte Olles värld med okända djur.

 När vi gick längs skogens och ängarnas grönska, letade jag efter denna minivärlds innevånare. Men efter nattens regn syntes inte mycket. Några blombockar och mätarfjärilar var de enda som visade sig för mina ögon.

Jag släppte detaljstudierna med ögonen och funderade över det faktum att jag bara letade efter liv i minivärlden även om kikaren hängde på magen beredd att detaljstudera något större däggdjur eller någon okänd fågel på avstånd.

 Hur kom det sig att jag upptäckte denna värld?

När man kommer ut i naturen i juni så möts man av en djupgrön kuliss som bara bryts av parkeringarnas ljusbruna grus och de ständigt närvarande grå stengärdsgårdarna och en och en annan spegelblank vattenyta. Tyvärr ser många människor inte mer!

De som avviker från detta första påstående, börjar direkt att skönja färgnyanserna. Den djupgröna kulissen består av ett otal nyanser grönt, som när du vaket studerar detta faktum lite närmare upptäcker skogens träd med alla sina arter. Detta sker alltid när man försöker upptäcka någon av tusentals fåglar som alltid kvittrar och sjunger från sina utkiksposter i trädkronorna.

Då är blicken fixerad uppåt mot täta bladverkslabyrinter eller kronor fulla med mörkgröna barr. Visserligen är det sällsynt att man upptäcker vem det är som sjunger, men nöjet är att försöka upptäcka vem som står för skönsången. Det lyckas ju ibland. Har du en kikare med dig ökar chansen till att få en glimt av en liten tvåbent befjädrad ekvilibrist.

 Det är sedan i detta ögonblick du sänker blicken. Intill stigen är vegetationen tät och allt är lika grönt. De stora trädens telningar trängs med örterna. Hundloka, nässlor och immigranten kirskål trängs just här med ett otal arter av gräs och ängens sommarblommor.

Hur många naturvandrare ser artrikedomen? Hur många gånger har du funderat hur många arter av mossar som den stora stenens grön hätta består av?

 Det är nu en ny värld upptäcks. Det kanske börjar med att du ser en ödla eller en groda och böjer dig ner för att se mer.

När ögat väl fokuserat sig på detaljerna, så syns inte bara ödlan som snabbt ilar bort utom synhåll i undervegetationen. Där sitter på ett grässtrå en stor jaktspindel, en krabbspindel och väntar på sitt byte. På bladet intill promenerar blombocken som letar efter en partner helt ovetande om faran strax intill. I ögonvrån fladdrar något som sätter sig på den blommande hundlokan. En hagtornsfjäril har hittat sin frukost och suger girigt i sig nektarn totalt obekymrad om din närvaro, förutsatt att du sitter blickstilla. Mellan några långa örtstammar har korsspindel satt upp sitt fångstnät och inväntar första fluga som dristar sig att flyga mellan just dessa två stammar. På marken kryper den svartglänsande skogstordyveln i ultrarapid. Den letar antagligen efter mat. Bara en halvmeter därifrån ilar rödmyrorna fram och tillbaka med mat och detaljer till deras enorma byggkonstruktion.

 Näringskedjan är kartlagd intill minsta detalj av våra experter och alla dessa smådjur ingår i ett komplicerat livssystem i naturen. Vi har kanske något hundratal av däggdjursarter och ett par hundra olika sorters fåglar i Sveriges vilda natur. Men insektsvärlden innehåller så mycket mer. En siffra pratar om ungefär 800 tusen olika insektsarter. Det gäller visserligen hela världen, men åtskilliga av dessa hittar du i den svenska skogens och ängens grönska.

Det är bara att sätta sig ner och fokusera på avståndet en meter och kanske till och med ännu kortare avstånd. Garanterat hittar du minst en ny art varje gång du sätter dig ner och studerar denna mångfasetterade och dramatiska värld. En värld där liv och död råder liksom den klassiska frasen ”äta eller ätas” gäller.

Regeringsformen Kapitel 1

 1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

Det som uttrycks så är regeringsformens första kapitel, den första paragrafen. Det låter väl vackert!

Men stämmer det?

Fri åsiktsbildning?

Det har vi formellt, men fan ta den som vågar protestera mot det politiskt korrekta. Då är du garanterat utan en röst i parlamentet! Och i vårt parlament riskerar du mycket om du vågar stå emot ditt partis åsikter som ofta är partiledarens och partistrategens åsikter. Då kan det gå dig illa om du inte går in lydigt i fårfållan och din politiska karriär kan ändas med förskräckelse.

Allmän och lika rösträtt?

Jovisst det har vi. Alla som är röstberättigade får rösta som de vill. Men om du ska ha en reell chans att påverka rikspolitiken måste du välja rätt valsedel och då inskränker sig möjligheterna till några som du kanske inte kan acceptera till fullo. Visserligen har du personvalsmöjligheten, men att kryssa för en kandidat som har lovat att stå för dina åsikter betyder inte att denne kan stå för dem i riksdagen. Tyvärr råder en partipiskans mentalitet som inte tillåter kritiska åsikter mot den egna konstellationen, vilket medför att den förkryssade riksdagsledamoten inte tillåts att representera dig. Att avstå från din valmöjlighet eller rösta på något uppstickarparti är dessutom för det mesta en bortkastad röst.

Ett representativt och parlamentariskt statsskick?

Har vi verkligen det? Har vi regeringar som svarar mot dessa ord i regeringsformen? Så länge de som kryssats in i riksdagens inte tillåts att bedriva den politik de valts in på, så har vi inte en representativt statsskick!

Kommunal självstyrelse?

Denna del fungerar tillfredsställande om man bortser från att samma regler gäller för de kommunala folkomröstningarna och därmed gäller samma partipiska även lokalt sett. Men det finns även en tendens att flytta problemsektorer mellan olika nivåer i det politiska systemet. Ansvaret för polis och sjukvård har vandrat upp och ner i denna hierarki med ständiga nya problem som följd. Ibland lokal, ibland regional och ibland under regeringen.

Likformig samhällsservice över hela landet är visserligen bra, men samtidigt pratar man mycket om att alla beslut ska fattas så nära folket som möjligt. Men då kan man ju fråga sig varför de två största partierna i vår riksdag är så måna om att föra över beslutanderätten till EU-parlamentet på så många områden.

Se bara på hur man hanterar arbetslöshetsförsäkringen, som snabbt döpts om till omställningsbidrag. Varje minister och chef för Arbetsförmedlingen vill visa låga siffror. Nu har man begränsat a-kassetiden till 300 dagar. Därefter är man inte per definition arbetslös längre och förflyttas då till den lokala socialnämnden som socialbidragstagare. Detta är ett sätt att undergräva den kommunala självstyrelsen, när man skickar över den arbetslöse till kommunen som ett svartepetterkort!

Den offentliga makten utövas under lagarna.

Den raden är snygg! Den lagstiftande församlingen ska utöva sin makt under lagarna som de själva instiftat! Gudskelov inträffar det inte så ofta att regeringar skapar lagar för egen vinnings skull, men tyvärr tycks det som om lagarna inte allt gäller våra makthavare och deras hantlangare.

Efter EU-valet har varje parti analyserat resultatet och undrat över det dåliga röstetalet, som blev omkring 45%. Varför röstade inte fler av alla röstberättigade?

Är det för att vi flyttar över beslutanderätten över medborgarna till ett parlament, där vi har ett mycket lågt inflytande över den reella politiken? Eller beror det på att de flesta ledamöterna i EU-parlamentet har blivit så anonyma i den slutna världen med hemliga agendor som detta parlament innebär. Vi medborgare får ju inte veta var pengarna tar vägen om man bortser från den oerhörda administrativa kostnaden för detta parlament som svarar mot 102 miljoner svenska kronor per delegat.

Den enda förklaring till ett lågt valdeltagande som ingen berört är en helt annan. Hur är det med förtroendet för våra politiker? Att bli vald till ett ämbete eller till att representera medborgaren är ett stort ansvar som erfordrar mycket. Du ska informera tillbaka om det du uträttar, du ska arbeta för medborgaren som valde dig, du ska vara ett föredöme för dem som valde dig.

Hur många politiker lever upp till detta? Och hur många har funderat på regeringsformens första kapitel?

Vi vill ha en riktig demokrati, inte en knapptryckardiktatur!

Vi vill ha representanter som står för de åsikter de blev vald på och inga nickedockor som bara lyfter stora löner och tar ut ersättning som de inte gjort sig förtjänta av!

Vi vill ha ledamöter, som lyssnar mer på medborgaren än partistrategen.

Vi vill ha ett parlament med hoppande majoritet som verkligen lever efter intentionerna i regeringsformens första kapitel och första paragraf! Ett parlament som består av trehundrafyrtio ledamöter med egna åsikter och inte ett parlament som består av två förutbestämda åsikter!

Tisdagen den 2 juni 2009

Miljöbarnen

Indianerna lär ha filosofin att de är en liten del av naturen, söner och döttrar till Moder Jord. Kanske är det många naturfolk som inte fångats av västvärldens konsumtionssamhälle och som lever i symbios med naturen precis som dessa indianer.

Den miljömedvetne västeuropén säger lite försiktigt att barnen ska ärva den natur vi lämnar efter oss. Men lever de som de lär?

Hur många lärare i våra skolor har ställt frågan, ”Vad är miljö?” till våra skolbarn? Antagligen inte en enda av barnens beteende att döma.

Den politiska miljödebatten har snedvridit alla fakta. Numera handlar allt om koldioxid. För tjugo år sedan gällde det kärnkraftens vara eller inte vara. För femtio år sedan härjade en helt annan miljödebatt med storslagna kampanjer som följd. Håll Sverige Rent, hette det då.

Varför diskuteras bara en sak i sänder, undrar en gammal man som ser alla sorters nersmutsning av vår omvärld?

Bedöms vi miljökonsumenter vara underlägsna otänkande varelser som bara klarar en sak i sänder. Ett däggdjur som är totalt befriad från all tillstymmelse till simultant tänkande och beteende?

Därför kommer följande uppmaningar utan logisk inbördes ordning:

·    När ni slänger något, se till att det hamnar på rätt ställe! Hej ungar, det gäller även kolapapperet och cocacolaburken. Och ni vuxna som har mer än en hjärncell kvar, sopsortera och ta skrotbilen till närmaste skrotningsstation. Ni övriga får väl vänta på döden, då hjärndöda inte är berättigade till en levande kropp!

·    Spara, spara och åter spara. De resurser människan har, är på upphällningen oavsett det gäller olja eller malm. Därför, kör bilen några år till, kör ekonomiskt och så lite som möjligt eller plocka fram brödhjulingen och trampa dig fram i tillvaron. Släck den där glödlampan som bara ska visa er pompösa entrédörr eller era fina möbler i vardagsrummet. Sätt ner temperaturen till arton grader och ta på en tröja när du är hemma. Och ni företagsledare, installera automatisk släckning av all belysning i korridorer och förråd. Varför bränna massor med el i lokaler där ingen vistas? Ni kan ju också få er personal att arbeta lite intensivare genom att sänka lokaltemperaturen till tjugo grader och bara säga: Arbeta lite mera så blir ni varma!

·    Sluta att andas och fisa. Människan är antagligen tillsammans med andra däggdjur den största utsläppskällan av miljöfarliga gaser som bidrar kraftigt till den globala uppvärmningen.

·   Och för guds skull använd kondom och belasta barnbidragen med miljöskatt för resultaten av läckande gummivaror! Överfolkningen av klotet är den i särklass största miljöboven på vårt sargade klot. Miljöskatt på barn, vilken kontroversiell tanke!!

·    Sluta handla all mat som rest mer än femtio kilometer om det går. Antagligen skulle samtliga i västvärlden avlida av svält då all mat i affären transporteras allt längre sträckor. Detta kan vara mycket svårt, då svenskfångad fisk måste göra en resa till Kina eller Japan innan den anses ätbar och de svenska äpplena ruttnar medan vi käkar de sydamerikanska frukterna. För att inte tala om de stackars grisarna och kornas långresor innan de kommer tillbaka smaklöst förpackade i plast till våra butiksdiskar!

·  Åk tåg om du ska resa kortare än tio mil! Då är både flyg och bil helt förkastligt, men de har inte ens de största miljöfanatikerna i regeringen förstått! De flyger till allt som ligger på mer än fyrtio kilometers avstånd och till flygplatsen kör de i statustyngda Suvar en och en med privatchaufför för säkerhets skull. Samåk i stället. Om en terrorist skulle råka hitta er, så är det få som skulle sakna er! Och kanske skulle era efterträdare börja fundera om vi inte ska bygga ut vårt järnvägsnät och åter skapa en Folkets Järnväg, som bygger för miljöns skull och inte för skatteintäkternas slöserifröjder.

·    Plantera ett träd. Ett enda träd tar hand om hela ditt utsläpp av miljöfarliga gaser. Annars bidra till miljön med massor med krukväxter och sköt dem. Det hjälper i alla fall miljön lokalt i ditt lilla rum.

·    Återgå till den välfungerande självhushållningen och plantera kål och morötter istället för hortensior och rosor. Kanske ska även myndigheterna tillåta djurhållning med egen slakt?

Och om jag följder alla dina råd, blir allt bra då med miljön? frågar nu den intelligente. De övriga har ju slutat att läsa för länge sedan.

Svaret är enkelt. Mycket handlar om gungor och karuseller. Lite plus här och där, lite minus lite varstans. Men det blir sammantaget stora skillnader! För att använda Göran Hägglunds favoritfras: ”Det gör skillnad!”

Generellt skulle människan få chansen att fortsätta leva ytterligare ett antal generationer innan planeten Tellus blir öde som Mars. Det är den enda punkten på plussidan och den är inte helt oväsentlig!

Minussidorna är många!

Den minskade globala uppvärmningen orsakar givetvis behov av massor med värme till den lilla människan, både för att värma kroppen och maten! Till den värmen åtgår massor med energi från olja, kol, ved och vattenkraft med minimala tillskott från vind och sol.

Dock skulle människan få en annan stor förlorare. I svenskens fall handlar det om farbror Staten, som skulle bli enormt fattig. Stackars alliansregering oavsett färg och form! Det är ju därför vi har den trångsynta retoriken i den offentliga politiska debatten, där man avsiktligt glömmer att ge medborgaren hela miljöbilden.

Vattenfall skulle tvingas att stänga kanske hälften av sina kärnkraftreaktorer med kraftiga förluster av regeringens bolagsintäkter som följd. Skatteintäkterna från elenergins trippelbeskattning skulle också minska kraftigt. Liksom samma trippelbeskattning på drivmedel till våra fordon, som trafikerar helt onödigt våra vägar. Tänk bara på effekterna om hälften av samtliga transporter av gods och folk skulle flyttas till järnvägen?

Till sist en reflektion om människans grunda grundläggande egenskaper och kunskaper.

Vill vi förändra vårt beteende? Kan vi släppa vår egen bekvämlighet för att ge kommande generationer en överlevnadsmöjlighet?

En tuff ekonomisk kris kanske kan hjälpa till med allt tvång till att spara på resurserna. Då hjälper i alla fall de utslagna grupperna till genom att de inte har råd att konsumera vilt och obetänksamt som de rika och välbesuttna. Det har vi nu!

Men hjälper det när nästa högkonjunktur infinner sig, när åter bratsen kan konsumera vilt med pappas plånbok som enda resurs och dessa hjärndöda bara tänker på att parta och röja?

Därför tänk på vad indianen sade första gången han såg en vit man på cykel:

– Ugh, vit man lat, sitta när han går!

Där startade slöseriet!

Människans två grundläggande egenskaper är ju att knulla och äta, då helst under eget tak.

Men sedan kommer det.

Lättja, vilket får oss att betala för att slippa anstränga oss.

Pengajakt, som leder till ekonomisk frihet att kunna köpa allt som kan göra livet bekvämare.

Maktfullkomlighet, som får den rike att samla i energislösande lador och hela tiden pungslå den redan fattige.

Dessa tre punkter är givetvis kontraproduktiva mot alla de miljöråd som du redan har läst i denna lilla text.

Därför måste vi börja med att lagstifta. Brott mot paragrafer rörande lättja och maktmissbruk ska straffas mycket hårt med långa fängelsestraff på vatten och bröd. Utan minsta empatiska tanke. Dessa brottslingar har ju undanröjt livsmöjlighet för ett barn i en kommande generation!

Torsdagen den 28 maj 2009

Maktens sötma

En röd och en blå strumpa har ett publikfriande meningsutbyte på en av Expressens bloggsidor. Två ung riksdagsledamöter använder sina partifloskler i varannan mening som kommer till tryck. De två är Anna König Jerlmyr för moderaterna och Luciano Astudillo för sossarna.

De båda gör dagligen artiga och vänliga frontangrepp på motståndaren samtidigt som de båda framhävdar att de båda är världsbäst på politiska problemlösningar.

Dessa ungdomar jobbar båda vidare med att bygga sin speciella Potemkin-kuliss av empati, driftighet och kunskap för att nå sin ultimata dröm i form av en plats i maktelitens elfenbenstorn.

I EU-valtider kommer återigen misstron upp i dagen mot våra politiker. En yrkesgrupp av broilers, som med sina ideal försöker framstå som ansvarsfulla och empatiska men i verkligheten enbart arbetar för personlig makt och personliga ekonomiska fördelar.

Dagligen ser vi avslöjande från den granskande tredje statsmakten, när dessa politiker sitter med fingrarna i skattebetalarnas syltburk samtidigt som de med barnets troskyldighet och yrkets retorik bara säger att ”jag har inte gjort något!”

I EU-valtider skriker alla dessa högt inför det förväntade låga valdeltagandet. Rösta på oss, rösta, rösta på mig. Inte en dag går utan att någon kandidat skriker högt i alla de massmediakanaler som står till buds för dessa. Varje minut är det någon som tycker att deras frågor är så viktiga att en röst på denne är livsviktig om något ska hända på den europeiska fronten, trots att det viktigaste för dem är en furstlig lön för en medioker arbetsinsats. De har ju med sin röst bara en dryg promilles möjlighet att påverka någon fråga i EU-parlamentet till en kostnad för oss EU-medborgare av 102 miljoner svenska kronor i administrativa kostnader för varje delegat!.

Carl Schlyter fick frågan på Expressen bloggforum om vad det viktigaste var som han åstadkommit under den tid han suttit i EU-parlamentet. Hans svar var mycket symptomatiskt. Han hade några gånger under fem år röstat emot några förslag, som sedan antagits utan minsta motstånd. Detta till en kostnad för oss Europamedborgare av 5 år gånger 102 miljoner svenska inflationskronor. En halv miljard har Carl Schlyter kostat oss för att han skulle rösta emot några förslag. Undrar vad det nu kommer att kosta, då EU-ledamöternas löner och andra skattebefriade ersättningar har höjts dramatiskt?

Och så är det med alla andra kandidater till det maktmissbrukande EU-parlamentet, som värnar mer om eget sittfläsk än om EU-medborgaren bakom den tunna Potemkin-kulissen av idealistisk retorik.

Säg mig bara en sak. Varför ska jag rösta på dig? Du, som ansåg att jag var inkompetent att rösta för eller emot Lissabonfördraget!

Fredagen den 22 maj 2009

Helgeandsholmens pudelpiskor

Den moderata riksdagskvinna Ann-Marie Pålsson från Lund har kommit fram till en helt sensationell insikt efter snart åtta år i riksdagen. Hon har efter ett livs som politiskt intresserad kommit underfund med att riksdagsledamöterna är inget annat än lydiga knapptryckare som ska rösta precis som de är tillsagda av sina politiska ledningar. Av denna anledning har hon via ett privat pressmeddelande berättat att hon inte ställer upp för moderaterna i riksdagsvalet 2010.

Att riksdagsledamöternas intelligens sitter i verbalitetens hjärncentrum kan väl inte vara obekant för någon tänkande människa. Men att det ska dröja tio år av arbete i riksdagen innan våra valda ledamöter inser hur ihålig vår demokrati är, det trodde jag inte.

Partipiskan har helt klart orsakat att vår demokrati egentligen inte är något annat än ett dolt envälde, där partiledaren för det största partiet sannolikt styr Sverige med sina närmaste vänner i den innersta kretsen. Detta faktum diskvalificerar helt idén med personval, då den valde aldrig får eller tillåts rösta efter sin egen övertygelse.

Ytterligare en spik i kistan som snabbt fylls med exempel på varför politikerförtroendet minskar i en rasande takt. Exempel på andra maktmissbruk behöver vi undertryckta medborgare inte leta efter precis.

Torsdagen den 23 april 2009

Europeiska Unionen, ett elitistiskt samfund?

Nu är det snart dags. Vi ska rösta fram våra sjutton svenska representanter till EU-parlamentets nästan åttahundra delegater.

Detta innebär att om samtliga svenska EU-delegater är överens, har de två procent av rösterna och ett försvinnande och obetydligt inflytande i denna maktfullkomliga union. Och så undrar dessa makthavare varför intresset är så litet hos Svedalas innevånare med rösträtt.

Ska vi vara medlemmar i EU, ska vi rösta eller ska vi begära utträde?

Självklart ska vi vara medlemmar och lika självklart ska vi rösta!

Men då måste vi rösta fram politiker som vågar trotsa partipiskan och som vågar kritisera EU som den maktfullkomliga institution den är.

Tyvärr ägnar sig denna koloss på lerfötter åt detaljstyrning av slanggurkornas rakhet och om bilar ska ha stänkskydd till otroliga kostnader. Detta kostar oss EU-medborgare 102 miljoner svenska kronor i bara administrativa kostnader inklusive de värdesäkrade och garanterade pensionerna som debatteras nu. Vad det kostade specifikt att standardisera slanggurkans säljbara rakhet har varit omöjligt att hitta, men antagligen var det inga småpengar!

Så fort kontroversiella frågor kommer upp på dagordningen så hamnar EU-parlamentet i en situation där man bara är överens om en sak. Den att man inte kan bli överens.

Så var det när EU gjorde uttalanden i Mellerstaösterns senaste konflikt, där premiärministrarna uttalade helt olika uppfattning om Hamas och Israels hantering av konflikten.

Så var det när man skulle sätta upp gemensamma klimatmål där en urvattnad deklaration kungjordes nästan helt utan reellt innehåll.

Så var det i hanteringen av finanskrisen, där man sade en sak i direktoratet och sedan gjorde något helt annat i hemlandet.

Detta visar på EU:s största problem. Med generellt lågt politikerförtroende och egenmäktiga premiärministrar, hamnar ofta ett sådant här forum i en beslutsångest, där de egna väljarna och den egna makten är viktigare än att följa tagna beslut. Så var det när Frankrike beslutade om att ta hem produktionen av en Renault-modell från ett annat EU-land för att trygga de franska bilarbetarnas jobb.

Just därför är det mycket viktigt att du röstar!

Vi måste få in dem som vågar protestera utan att en partipiska viner, vi måste ha delegater som kan kritisera och väcka debatt, vi måste få in informatörer som kan delge oss väljare vad de egentligen sysslar med och vad de kommer överens om i slutna rum. Det som kommer ut döljs effektivt bakom allmänna skrivningar.

Dessutom måste EU:s befogenheter klargöras, så att vi slipper denna meningslösa detaljstyrning. Befogenheterna ska begränsas till de frågor som berör utrikespolitik, internationellt bistånd och frågor som klart handlar om gemensamma intressen som en gemensam standard för infrastrukturen.

Torsdagen den 16 april 2009

Strukturomvandling

Sverige är underbart!

I Sverige sker kontinuerligt strukturomvandlingar precis som överallt i världen. Tillverkning av konsumentvaror flyttas till låglöneländer, då vi i västvärlden inte vill betala dyrt för hemma-producerade varor. Till och med tillverkning av bilar hamnar i dessa länder med underbetalda arbetare och nyrik överklass.

Vi vill ha men inte betala. Vi vill med andra ord få våra pengar att räcka längre. Men på vems bekostnad detta sker, det skiter vi i. Även om det betyder att jobben försvinner ut från riket och vi med skattsedeln betalar mellanskillnaden i skatt för att alla arbetslösa ska kunna överleva.

Det är bara att sätta sig ner och vänta tills dessa arbetare kräver samma villkor som sina vänner i väst. Och sakta vänder strömmen åter av företagsförflyttningar tillbaka till väst.

Det kallas strukturomvandling!

I Sverige har vi en annan typ av strukturomvandling. Den styrs av staten och de ideologiska skälen hos våra maktinnehavare.

En gång i tiden fanns det företag som utgjorde en ideell bas för samhällsservicen. Det var självklarheter, då dessa verksamheter var statens gåva till dig i välståndets tecken. Då fick det kosta. Skattemedel pumpades in så snart de röda siffrorna uppenbarade sig.

Det var Posten, som då hette Kungliga Postverket. Överallt kunde man på denna forntid skicka ett brev och betala en räkning, till och med på minsta ort. Det var då en självklarhet att när man hade en klunga av hus, skulle man ha ett eget postkontor.

Det var Apoteket, som skulle ge service åt alla som var sjuka och behövde läkemedel. Denna lika självklara service var lika tillgänglig som postkontoret oavsett du behövde plåster eller starka mediciner för din sjukdom. Och strax intill fanns den lokala läkaren med sin provinsialläkarmottagning.

Självklart fanns i byn även ett Systembolag och ett Tipsombud. Det gällde ju att värna även om intäkterna i god monopolanda för att täcka eventuella förluster i den övriga statliga verksamheten.

Fram till byn gick spåren för folkets järnväg, då infrastrukturen var livsviktig för en levande landsbygd. SJ hade då devisen Folkets Järnväg och hade tåg som flera gånger dagligen stannade vid nästan varje mjölkpall.

Detta innebar att en någorlunda stor ort hade Apotek, Systembolag, Järnvägsstation och självklart ett centralt placerat postkontor. Givetvis följde i spåren av denna centrumstandard ett livskraftigt näringsliv.

Men så är det inte längre.

Posten, som det heter idag, klarar vare sig strukturomvandling eller verksamhet. Man lägger i stället ner. Både dotterbolag och lokala postkontor. Och detta gör generaldirektören med sina 900000 kronor i månadslön. Inte ens en privat direktör på ett vinstgivande företag har denna lön, även om folkopinionen fick denne girige att avstå från den feta lönen till slut. I alla fall en stund! Han hade ju redan någon miljon i pension efter ett kortare uppdrag hos det statligt ägda Nordea.

SJ, som är ett affärsdrivande verk med vinstkrav, lägger ner och river upp rälsen på bibanorna. På de stora lederna slutar man att stanna tågen. Det har blivit för dyrt att stanna för att plocka upp passagerare. Man kan ju bara undra över denna effektivisering?

Apoteket har bara egna lokaler i de största städerna och utlämning i de större orterna liksom Systembolaget. Det är inte lönsamt för Apoteket att medborgarna är sjuka och begravningarna är inte statens ansvar.

Varje statligt verk har ju sina vinstkrav och då gäller ju inte den gamla goda idén om samhällsservice.

Det är bara Systembolaget och Svenska Spel som i god klassisk monopolanda fortfarande levererar in goda vinster till pappa staten. Här sker minsann inga nerläggningar.

Konstigt nog står båda de politiska blocken för denna nerdragning av samhällsservicen och gemensamt har de även centraliserat sjukvården till gigantiska komplex utan service, men med en tekniskt skicklig vård enlig löpandebands-principen. Det är långt att resa för den sjuke, men bra blir det, om du hinner i tid!

Det kallas strukturomvandling hos statliga företag med näringslivets överlevnadskrav att ge vinst!

Tyvärr medför detta sidoeffekter i denna tid av global uppvärmning. Allt fler tvingas att ta bilen för att köra till samhällets nödvändiga grundservice, som numera bara finns på en centralort. Om du inte är gammal och orkeslös och saknar bil. Då tvingas du flytta in till närmaste centralort, om du överhuvudtaget ska kunna överleva några patetiska år till.

Nu kommer dråpslaget!

Genom lagstiftning ska man hindra folk från att tanka sin bil, så att dessa bilägare kan enkelt nå sin samhällsservice!

Alla mackar i Sverige ska tvingas att sälja de bränslealternativ som regeringen har bestämt är miljövänliga. Och de som inte har råd tvingas lägga ner!

Vilken tankemölla, en sådan logisk kullerbytta!

I detta geografiskt utspridda land ska du behöva köra flera mil för att tanka. Bara för en ny lag föreskriver det. I de små orterna finns inte ekonomiska möjligheter att göra de påtvingade investeringarna för etanolförsäljning och då återstår bara nerläggning. Branschorganisationerna spår att flera hundra bensinstationer kommer att lägga ner sin verksamhet. Vad kommer då att ske? De små orterna kanske kommer att försvinna som röken ovan elden i denna statliga brasa. De, som redan lider av regeringsverkens nerdragningar. Hur mycket extra koldioxid i luften kommer det att förorsaka?

Jag kan tänka mig hur Mauddan och Alliansen har tänkt. Vi tar denna lag för att tvinga fram köp av fler ”miljöbilar”, så blir Miljöpartiet glada. Att detta kommer att medföra massor med nerläggningar av småmackar och massor med extra mil bara för att kunna tanka, hade våra makthavare inte tänkt på.

Alla har ju inte råd att direkt att köpa en ny bil när lagen ändras. Man ska ju nu dessutom ha råd att köra bilen till nästa tankställe och hem igen. Och det kommer att kosta både för medborgaren i glesbygden och för miljön!

Bilen är ju nödvändig, då både järnvägsspåren och busslinjen tagits bort!

Alternativbränslena ger ju inte mindre utsläpp och dessutom förbrukar våra bilar mer av denna statliga soppa med konstiga benämningar precis som livsmedelsverkets beteckningar på mattillsatserna. E65 heter ju detta bränsle som är miljövänligt och produceras av sockerrörsodlarna i Brasilien med ytterligare svält som följd.

Annars var ju tanken god i Näringsdepartementet precis som kravet på vinster i de övriga statliga verken.

Men resultatet blir ett helt annat!

Detta är inget annat än ytterligare en spik i den redan överspikade likkistan, som en gång  hette en levande landsbygd!

Tisdagen den 7 april 2009

Jag ska bara säga det ni vill höra

Rubriken är lätt omformulerad och hämtad från LO:s presskonferens den 6 april.

Följdfrågan är enkel. Behövs dyra pampar för att säga inget?

 Där satt Wanja Lundby-Wedin och Ylva Törn tillsammans med några av de manliga förbunds-pamparna och försvarade sig mot journalisternas näsvisa och berättigade frågor. En chimär enighet gjorde allt för att lappa ihop den spruckna fasaden och dölja den inkompetens och girighet som tydligen LO-ledningen  besitter precis som de övriga bland näringslivets toppar.

Men fanns medlemsstödet?

Var man tvungen att låta allt bestå utan minsta förändring?

Oavsett vilket, är det en sargad institution som kommer att halta fram till nästa LO-kongress.

En journalist ställde frågan om vad Lundby-Wedins förstamajtal ska handla om. En förrädisk fråga med tanke på topparnas girighet och styrelsernas oförmåga att hindra inflationen av direktörernas bonusstorlek.

”Jag ska bara prata om det medlemmarna vill höra!”

Med ett sådant ihåligt svar, kan man fråga sig om en ordförande för LO behövs. Om en ordförande inte vågar beröra problemfrågorna och inte vill klargöra sina egna tillkortakommanden för att själv söka svaren på finanskrisens mest brännande fråga, var är då utvecklingen i en forntida framgångsrik rörelse. Ska LO efter denna fatala händelse bli helt överflödig och enbart representera en idealistisk elit av alla lönearbetare i Svedalas ankdamm.

Klarar man inte att förhandla fram ett rimligt anställningsavtal åt en blivande direktör till ett LO-ägt företag, hur ska man då få ha förtroendet att förhandla för medlemmarnas anställningsvillkor?

Återigen har vi sett ett verklighetens drama, där makteliten har trampat sig fram i gungflyets sugande frågor för att åter med maktmedel lyckats få fast mark under fötterna.

Torsdagen den 2 april 2009

Tvåtusentalets Kristallnatt

Dagligen ser vi hur litet förtroende svensken har för sina politiker och dagligen läser vi på bästa plats om extremgruppernas odemokratiska aktioner.

Natten mellan den nionde och tionde november 1938 brändes 267 synagoger ner till grunden och 7500 judiska affärer vandaliserades. Aktionen genomfördes av uniformerade män, men ingen klargjorde vem som organiserade denna vältimade landsomfattande kampanj som i historieböckerna kom att kallas för Kristallnatten.

Vad som hände sedan, vet alla!

Men varför hände detta?

Tiden efter Versailles-freden den 28 juni 1919 kännetecknades av en politisk instabilitet i Tyskland efter de extremt hårda freds-villkoren. Detta ledde till en rad av politiska mord och en utarmad befolkning, vilket sedan öppnade vägen under trettiotalets ekonomiska kris för den national-socialistiska rörelsen. Hitler manövrerade sig till den maktfullkomlighet som skulle leda till en katastrof för hela världen. Detta gjordes genom en utstuderad strategi genom löften om arbeten och hot mot mindre populära grupper, där uppenbarligen Kristallnatten var en aktion för att förstärka den makt man redan då hade.

Idag har vi samma ekonomiska kris med massarbetslöshet som följd. Vi har samma invandrarfientlighet i de breda tysta leden, de som inte bryr sig om vad som är politiskt korrekt. Vi har samma förakt för handlingsförlamade politiker, även om det sällan leder till mord.

Allt oftare ser vi våldsamma protestaktioner från gatans parlament. AFA, ND och SD skyr inga medel för att markera sin politiska ståndpunkt med starka inslag av förakt mot den demokratiska ordningen, även om deras officiella retorik förtvivlat försöker verka rumsren och politiskt korrekt.

Vår riksdags misslyckande med att kombinera det politiskt korrekta med en integration av invandrarna är uppenbar för alla. Invandrargetton med stora problem har skapats genom att låta tio eller femton personer bo i små lägenheter, vilket automatiskt skapar fuktskador, ohyresangrepp och onormalt slitage på bostadsbeståndet.

Samtidigt slåss samtliga riksdagspartier i den politiska mittfåran med sina politiskt korrekta begrepp och en retorik utan egentliga svar på kärnfrågorna om arbetslöshet och integration av redan insläppta invandrare.

Återigen upprepas historien. Alla besvärliga komponenter finns på plats för att samhällshatet ska växa sig riktigt starkt. Utan profilerade partier är dessutom spelplanen öppen för extrempartier. Vi ser redan Sverigedemokraterna närma sig de första riksdagsplatserna. Kanske redan 2010 sitter de första extremistiska riksdagsledamöterna och kontrollerar utvecklingen genom utslagsmandat.

Därför är det i sista minuten om vi ska försöka lära oss något av historien. Först och främst måste våra svenska politiker våga ta i problemen, även om vissa åtgärder kommer att betraktas om icke politiskt korrekt.

I den offentliga debatten måste dessa odemokratiska partier inbjudas och avslöjas. När dessa extremister sedan står med byxorna nere i tv-rutan eller på bästa tidningsplats, kanske den största delen av detta framtida hot är undanröjt.

I samma debatt måste man ta i invandrarproblemen och kalla saker vid dess rätta namn. Om ett område förslummas och orsaken är överutnyttjande, ska man tala om det och försöka vidta åtgärder. Om den svenska brottsligheten domineras av individer från denna förtryckta minoritet, ska man berätta detta, inte dölja det. Framför allt ska ansvariga tala om orsakerna till förslumning och brottslighet, som går hand i hand. Och öppet försöka vidta åtgärder för att dämpa denna beklagliga utveckling.

Om dessa politiskt korrekta retoriker på Helgeandsholmen vågar öppet ta i dessa demokratins huvudfrågor, kanske vi kan undvika en Tvåtusentalets Kristallnatt med mordbränder i moskéer och vandaliseringar av pizzerior och kebabrestauranger! Mördandet av representanter för politiska extrema minoriteter och ”blattar” har ju redan börjat utan att de rättsvårdande myndigheterna tar tag i orsakerna bakom denna livsavslutande brottslighet.

Onsdagen den 1 april 2009

Den ultimata förnedringen

Jag är arbetslös.

Detta innebär att du utsätts för samhällets mest förnedrande behandling. Du behandlas som paria. Man utsätts för hot och underförstådda påståenden om lättja och ovilja. Det gränsar till det som Arbetarskyddsstyrelsen beskriver i sina anvisningar med namn Kränkande Särbehandling i Arbetslivet.

Två gånger har jag besökt denna institution som av någon underlig anledning kallas för Arbetsförmedlingen. Två gånger har jag hotats med att deras lokala medarbetare ska dra in min a-kasseersättning. Två gånger har jag erhållit instruktioner om mina skyldigheter. Två gånger har jag inte hört ett enda ord om mina rättigheter.

Jag ska söka jobb över hela Sverige, oavsett det är ett lågavlönat deltidsarbete i Karesuando 200 mil hemifrån eller en direktörstjänst på hemorten. Sannolikheten för att få ett av dessa jobb är mindre än troligheten att det växer julgranar på månen.

AF:s lokala avdelning har nu anställt en jobbcoach. Varför förstår jag inte. Att anställa någon som ska hjälpa sökande till jobb som inte finns, verkar mest vara ett statligt sätt att bygga luftslott. Men det minskar ju arbetslösheten!

När nu denna expertis finns, ska man givetvis utnyttja resursen och se om denna coach kan åstadkomma något.

Jag beställde tid.

Efter tre arbetsdagar kom det en skriftlig bekräftelse av detta möte. I denna stod det efter den inledande korrekt affärsmässiga välkomstfrasen följande:

”Är du förhindrad att komma på angiven tid är Arbetsförmedlingen skyldig enligt gällande föreskrifter att skicka en avanmälan till din arbetslöshetskassa. Detta medför att du inte får någon arbetslöshetsersättning.”

Vilket maktspråk!

Jag kände mig otroligt förolämpad av formuleringen. I hela mitt liv har jag inte utsatts för en liknande ordalydelse. Att bli förhindrad kan ju hända vem som helst. Man kan bli sjuk, man kan bli kallad till en anställningsintervju, en anhörig kan drabbas av något som fordrar min närvaro. Ja, ursäkterna kan vara många till ett ”lagligt” förhinder, som borde kunna ursäktas med en telefonanmälan om förhinder och en begäran om en ny tid.

Men icke! Lyder du inte, ska du straffas även om du uppfyller varenda liten paragraf och har betalt dina premier i ett helt liv.

I denna institution saknas totalt begreppet empati med mig och mina olyckssystrar och olycksbröder.

I trettiofem har jag lydigt betalt min a-kassa varje månad och så belönas man med detta språk. I över fyrtio år har jag arbetat och försörjt mig själv och min familj som en god undersåte till den maktfullkomliga Stockholmseliten. Som tack ska man utsättas för denna förnedring som detta översittarspråk medför. Ett språk som ska trycka ner slavarna som inte vill göra något. De lata slavarna ska drivas bort med verbala hugg och slag. De slöa onda samhällsparasiterna ska till varje pris utrotas med alla tillgängliga maktmedel.

Och allt jag vill är att få ett arbete som ger mer än den knappa överlevnadsersättningen som en a-kassa förser dig med.

Torsdagen den 26 mars 2009

En kennel med riktnummer 08

En liten flicka jag kände en gång kom ut ur badrummet med kinder och läppar så röda. Pannan var fylld med mascara liksom allt runt ögonen. Mamman såg direkt vad denne sexåring sysslat med. Bevisen för de gångna minuternas sysselsättning var övertydliga. Makeup-konstnären har missat varje mål för verksamheten med läppstift på kläder och kinder och ögonskugga långt upp i den blonda hårbottnen. Mamman kastade en blick in i badrummet och såg katastrofen. Badrumsspegeln var lika målad som dotterns ansikte. Läppstift låg utspridda över tvättställ och golv. Mascara låg helt uppblött i tvättstället tillsammans med lite ögonskugga.

– Vad har du gjort, Sara? var den självklara frågan.

– Inget!

– Det ser jag väl. Du vet ju att du inte får röra mina makeupgrejor! Nu får du städa upp efter dig och sedan ska du bada!

– Jamen, jag har ju inte gjort något!

Mamman är nu arg så det dånar.

– Gå in i badrummet och se dig i spegeln. Och så ljuger du inte för mig!

Efter en stund med koll i spegeln kommer det lakoniska svaret, med tårar rinnande på röda kinder .

– Förlåt, mamma, jag ska aldrig göra så igen!

Nu har en skärpt vuxen kvinna betett sig på samma sätt, även om svaren var lite mer formella. Ett kraftfyllt förnekande som gradvis övergår till ett nästan gråtmilt pudelsvar. Vov vov!

– Jag är fruktansvärt upprörd. Detta kände jag inte till och har inte såvitt jag kommer ihåg aldrig sett.

– Jag har hittat papper som jag aldrig sett tidigare!

– Jag har ingenting gjort! Detta ska direkt utredas!

– Jag ber så mycket om ursäkt. Det var inte min mening och det kommer aldrig att upprepas!

Wanja har gjort en pudel, när bevisen blev alltför besvärande, en riktig Helgeandsholmspudel. Ryggkliargänget i hufvudstaden kan åter sjunka ner i fåtöljerna med Belugakaviaren och den bubblande änkan i glaset. Faran är över för denna gång och mediadrevet tystnar snart. En har ju naglats fast vid skampålen och de övriga har ju ingenting gjort. Mer än det som är rimligt och har godkänts av kompisarna.

Korsbefruktningen av de stora bolagsstyrelserna och den politiska toppvärlden kan återgå till sitt normala tillstånd och leta efter nya offer som kan fylla på redan överfyllda lador. Det är till och med så att några har kommit tillbaka till hufvudstaden från sina skattesubventionerade slott för styrelsemöten med dolda agendor. Möten om efterkrisens nya bonussystem måste trots allt genomföras. Huvudfrågan är självklar. Vad ska vi nu kalla extralönerna? Fallskärmar är ju bara ett samlingsnamn för alla former av tantiem. Pensionsavsättningarna måste i framtiden hållas inom rimliga gränser. Och massmedia har fått ordet bonus kvalificerat för nästa upplaga av Dagrins Stora fula ordboken. Vi måste hitta ett nytt namn för direktörsackorden.

Torsdagen den 19 mars 2009

Girighet

Vaddå? Jag uppfattar inte mig själv som girig, sade en kvinnlig fond-vd vid namn Hessius som efter ett antal månader bestämt sig för att återbetala en generös bonus trots ett totalt finansiellt misslyckande med den uppenbara följden att fattigpensionärerna ska få mindre i börsen. Trycket från massmedia fick henne att motvilligt lämna tillbaka den orättmätiga ersättningen.

Det var en ordagrann upprepning av Falkengrens patetiska försvar för sina kladdiga fingrar efter besöket i syltburken.

Deras chefer herrar styrelseordförande Wallengren och Neergaard  var inte sämre med sina personliga floskelursäkter som den ene snott av den andra.

Vi måste göra detta, för att återupprätta allmänhetens förtroende!

Vilka pudlar! I denna masshysteri gör samhällets toppar allt för att återställa det redan förbrukade förtroendet. Bankernas  och de statliga fondernas ledningar  har löpt gatlopp i massmedia och backar från sin uppenbara girighet och återbetalar sina konstiga extralöner utan prestationskrav. Hur kan man återställa något som är förbrukat? Att både äta kakan och spara den?

Det är bara ett företag som sticker ut och som stämde i bäcken. Volvo visade sitt föredöme och drog ner samtligas löner och samtidigt drogs alla gratifikationer bort innan drevet hann starta.

Nu ska vi som betalar in till dessa orimliga bonusar bara sitta ner och vänta. När krisen väl är över kommer sannolikt karusellen sakta att börja snurra igen. Styrelser kommer att på nytt betala extra till sina direktörer.

Går det dåligt och företaget visar förluster får direktörerna bonus på kostnadsminskningarna.

Går det bra och verksamheten går ihop utan nämnvärda vinster, blir det bonus på omsättningsökningen oavsett den tillkommit genom företagsköp eller genom ”organisk” tillväxt.

Går det riktigt bra och stora nettovinster landar i företagets kassakista, kan direktörerna tulla kraftigt i denna kista genom ett frikostigt bonusavtal.

Med andra ord blir det några miljoner extra oavsett resultat!

Varför inträffar detta med klockans regelbundenhet?

Kan Hessius, Neergaard, Lundby-Wedin, Wallenberg och Falkengren svara på denna enkla fråga? Ni som godkänt orimliga bonusar, ni som själva skott er på systemet, ni som samlat mer i plånboken än ni någonsin kan göra av med, ni som gång på gång förnekar er egen girighet?

Styrelsernas flathet är helt obegriplig oavsett det handlar om storföretag med otydliga ägarförhållanden eller statligt ägda företag.

Det finns egentligen bara en förklaring. Statliga och privata storföretag har inrättat ett ryggkliargäng med girigheten som främsta egenskap. När det går dåligt, skyller man på omvärldsfaktorer och stoppar fingrarna i syltburken. När det går riktigt bra, slår man sig för bröstet och stoppar hela handen i samma kladdiga burk.

Därför, Odell och Olofsson, sopa rent framför den egna dörren och inrätta ett separat avsnitt i den allmänt använda Miljöcertifieringen. Ett avsnitt om miljöetik som inte bara handlar om utsläpp och arbetsmiljö, utan även om hur direktörer och styrelser hanterar sina privata ekonomiska avtal. Givetvis ska de redogöra för sina ersättningsvillkor på årsstämmorna och låta stämman godkänna detta inför nästa år i budgetföredragningen och inte som nu i vissa företag i efterhand redovisa vad de plockat ut från syltburken.

Observera att det inte är fult att tjäna pengar, men att konstruera ersättningssystem som ger miljoner i extra ersättning oavsett resultat är ren och skär girighet!

Det ynkligaste var en debattartikel där en ung moderatska vid namn Anna König Jerlmyr försökte patetiskt försvara denna girighet med att bonusar är bra. De ökar motivationen för att driva företagen i en positiv riktning. Snälla Anna, vad skiljer direktören från inköparen och metallarbetaren som varje dag ställer upp med kompetens och energi för att hjälpa företaget framåt genom både högkonjukturer och finansiella kriser. Och du Anna, det går inte att konstruera ett bonussystem, där girigheten är bortskriven!

Fredagen den 6 mars 2009

Retorikens ordrika innehållslöshet

Vaknade tidigt denna dag och läste tidningarnas hemsidor. Hamnade till slut på Expressens mest meningslösa bloggsida, nämligen politikerduellen mellan Anna König Jerlmyr (M) och Luciano Astudillo (S). Där bloggpratades det i olika termer om bonusar, , SAAB-affären, arbetslöshet, återhållsamhet och industristöd.

Dessa två unga entusiaster återupprapar moderpartiernas floskler och försöker trumma in dessa som absoluta sanningar utan att för den skull tala om hela sanningen.

·         Den blå sidan pratar om skattelättnader för den arbetande medelinkomsttagaren med åtskilliga årliga tusenlappar, utan att berätta om de miljoner de redan rika tjänar på detta genidrag.

Den röda sidan påpekar just detta, men glömmer att några av dessa miljoner placeras i svenska företag med massor med jobb som följd.

·         Den blå sidan har plockat bort förmögenhetsskatten och fastighetsskatten som ersatts av en fast kommunal avgift, men undviker att tala om vem som gynnas i Djursholm, Danderyd och Lidingö med miljonbelopp i inbesparade skatter.

De röda glömmer inte detta svek mot den forna skattemodellen, men glömmer att just denna operation gör att ett antal svenska företag kan förbli svenskägda familjeföretag.

·         Den blå sidan kritiserar näringslivets bonussystem i kristider, men glömmer frikostiga bonusar inom den egna statliga sfären utan egentliga resultatkrav.

Den röda sidan kritiserar just detta faktum, men har av någon underlig anledning glömt att just dessa statliga bonusar inrättats och godkänts av sossefinansministrar. De har ju bara råkat bli ännu större under Alliansens år vid makten.

·         De blå snackar om arbetslinjen och har definierat alla arbetslösa som slöa och alla sjuka som hypokondriker, men glömmer att 550 000 svenskar ska slåss om 40 000 lediga jobb, varav 80% är deltidsjobb och semestervikariat som ingen kan försörja sig på.

De röda påpekar de blåas totala brist på empati för denna grupp, men glömmer att AMV är en sosseuppfinning vars ”underverk” Arbetsförmedlingen har knappast någonsin förmedlat ett enda arbete trots namnet och givetvis har de röda även förträngt det faktum att förtidspensionerade och  långtidssjuka ofta har blivit detta under sossetiden för att förbättra arbetslöshetsstatistiken.

Och så kan man fortsätta i oändlighet till dess att alla politiska frågor är behandlade. Retorikens tsunami av floskler står i all framtid helt obesvarade och debatten har reducerats till väl anpassade halvsanningar och nya obesvarade frågor till den ignoranta motparten.

Det enda alla är överens om är att vi nu har en finansiell kris som slår ut massor med arbetstillfällen. Men alla glömmer en sak! Bilindustrins hotande masskonkurser är en följd av att amerikanen inte längre kan låna pengar till den nya tredjebilen i monsterstorlek. En följd av den finansiella bankkrisen, som började på Wall Street.

Krisen har sitt ursprung i en sanslös karusell av bonusar i ett amerikanskt utlåningsystem som byggde på utlåning utan säkerhet och inlåning med denna utlåning som ”säkerhet”. Allt genererade sanslösa bonusar på Wall Street. Detta enorma debacle förutsåg Hubert Fromlet redan 2003. Han sade vid en ekonomisk sammankomst att den amerikanska bostadsmarknaden skulle förorsaka nästa finansiella kris! Han hade bara ett fel i sin profetia. Han trodde att denna kris skulle inträffa redan 2005.

Därför slopa allt vad bonusar heter. Den enda bonus som kan vara befogad är den som grundar sig på en verklig nettovinst.

Inte rationaliseringsvinster, inte omsättningsökningar, inte kostnadsminskningar, inte ”organisk tillväxt”,  inte finansiella genidrag, BARA VERKLIGA NETTOVINSTER!!!

Men det vågar inte herr Astudillo och fröken Jerlmyr prata om. Det vore ju att kacka i eget bo!

Lördagen den 21 februari 2009

Att sitta med Pinnochios näsa!

Vi arbetslösa hade en gång statistiklögnaren Bylund som generaldirektör i AMV. Han blev sparkad av Sven-Otto Littorin av mycket oklara skäl och ersattes av Angeles Bermudez-Svankvist av lika oklara skäl.

Har det blivit någon märkbar förändring? Knappast! Bara en förstärkning av det förakt för arbetslösa och sjuka som Alliansen försöker plantera i svenskens medvetande.

Vi har nu en av Sveriges värsta kriser inom arbetslivet, med en enorm arbetslöshet. Vad gör då detta sysselsättningsverk?

De ljuger! I alla fall far deras offentliga ansikte med mycket tillrättalagda sanningar. I en radiointervju sade nyligen den nya kvinnliga generaldirektören att ”det finns ju i alla fall 40000 lediga jobb att söka!”

Jaha, och vad ska sökas? Är det meningen att samtliga jobb ska sökas oavsett kvalifikationskraven?

Efter en kontroll av fyra orters lediga tjänster, är det bara att konstatera retorikens lögnaktiga innehåll.

Cirka 50% av lediga tjänster är sommarvikarier inom den kommunala vården och landstingsvården. Vem kan leva på ett jobb som varar en till två månader per år? Dessutom, var finns dessa arbetslösa som ska uppfylla hårda kvalifikationskrav?

Cirka 30% av lediga tjänster är provisionsbaserade hemförsäljningsjobb inom klassiska områden som dammsugare, erotikprodukter, underkläder, kosmetika och patentrengöring. Vem kan leva på dessa jobb, där den anställde dessutom står för samtliga omkostnader? Guldläge för samvetslösa arbetsgivare?

Cirka 10% är utlandsjobb. Vem, som har en etablerad social grund i Sverige, kan flytta eller har råd med dubbel bosättning om anställningsvillkoren är oklara?

Återstår 10% av de ledigförklarade platserna som sökbara! Av fyrtiotusen lediga tjänster kan fyratusen ge en dräglig försörjning!

Och dessa ska nästan sexhundratusen arbetslösa svenskar slåss om tillsammans med alla långtidssjuka och förtida pensionärer, som också är lata och inte heller vill arbeta enligt den nya retoriken.

Det är hög tid för fru generaldirektör och ansvariga ministrar att inse sanningen.

Dölj inte verkligheten bakom lögnaktig statistik. Försök istället att hitta ett uns av den empati, som ni så verkningsfullt försöker dölja!

Fredagen den 13 februari 2009

När dagens datum dök upp på skärmen, så kom tankarna. Otursdagen framför alla andra. Fredagen den trettonde! De vidskepliga stannar i sängen och hoppas att dagen snabbt ska gå över och varje människa svär ve och förbannelse över varje oväntad incident och skyller på dagens datum.

Till all er vill jag bara säga en sak. Tänk på att när en människa skyller en händelse på otur, är det antagligen en annan människa som slapp denna olycksaliga händelse och därav kan man dra slutsatsen att denna mänskliga varelse hade tur denna dag. Med andra ord tur och otur jämnar faktiskt ut sig i denna orättvisa värld.

Söndagen den 8 februari 2009

Statlig Enögd Energi

Lördagen den 7 februari 2009 blev Mauddan intervjuad av Inger Arnander i Ekots Lördagsintervju.

Det var denna dags stora händelse som sedan vevades runt i varje nyhetssändning i radion. Inger, som en av de få skickliga reportrarna  i den publika ettan koncentrerade sig givetvis på kärnkraftfrågan. Synd, när vi äntligen har en radioreporter som kan ställa andra frågor än ”Vad tycker du?”

Precis som om energifrågan bara handlar om kärnkraft. Sedan pratade Maud typiskt om tre ben och spara utan att specificera något. Och försvarade sin politiska kursändring med hur viktigt det var att kompromissa. Att denna dam blivit grymt överkörd av alliansbröderna är ju uppenbart.

 Energi handlar väl inte om kärnkraften enbart! Den är otroligt viktig de närmaste åren, men resten då?

Det pratades mycket om ordet ”det förnybara” utan specifikation. Att vi behöver en otrolig massa vindkraftverk för att ersätta en reaktor, det vet varje tänkande människa. Om man inte är miljöpartist förstås.

Det behövs 500 vindmöllor för att ersätta en enda reaktor om man förutsätter att all kärnkraft ska ersättas med den vanligaste 2MW-möllan. Då vi har tio kärnkraftsreaktorer är det bara att multiplicera och sedan tänka sig hur det kommer att se ut där det blåser i miljöpartisternas framtida Sverige. Vindkraftverket funkar ju bara om det blåser och där det blåser! Dessutom har man noggrant sett till att den privata elförbrukaren inte får bygga sitt egna vindkraftverk!

Sedan pratades det mycket virrigt om transportomställningen. Men inte ett enda fakta mer än en massa luddiga procentmål, som redan sedan länge satts upp av EU!

Det viktigaste ordet är ”spara”. Om vi alla sparar på energin oavsett det handlar om drivmedel till fordon eller sänka värmen och släcka glödlamporna, så leder detta ofelbart till både en billigare energi och mindre förbrukning.

Företag och hem kan börja med att släcka ner all onödig belysning. Här kan regeringen skapa förutsättningar för en effektivare elanvändning. Vi kan även ta på oss en tröja både hemma och på arbetet och sänka temperaturen med en eller två grader. Varför ska alla gå i shorts och t-shirt inomhus i tjugofem graders värme, både på arbetet och hemma? En tröja och tjugo grader skulle spara otroliga mängder med energi och troligen tvinga elproducenterna och oljeleverantörerna att sänka priset med åtskilliga procent. Visserligen skulle stat och regering förlora lite i skatteintäkter och vinstintäkter från Vattenfall, men totalvinsten skulle vara enorm för både Sverige och medborgaren.

Sedan är det där med transportsektorn, som i dagens retorik bara handlar om personbilar och lastbilar. Varför i rödaste helvete är det så tyst om järnvägen? Har Alliansen totalt glömt sitt företag SJ och det där andra som gör att SJ kan rulla sina tåg, nämligen Banverket? Inte ett enda knyst om detta miljövänliga transportsätt av gods och folk. Idag får alla fulla tåg inte plats längre på rälsen. Här är det verkligen dags för en enorm strukturomläggning. Höghastighetstågen behöver separata spår. Lokaltrafiken behöver mer utrymme. Godstrafiken på räls behöver en bättre infrastruktur. Men inte en sekin till denna sektor pratas det om. Detta trots att insatser här skulle verka otroligt på förbrukningen av fossila drivmedel. Nej, i stället pratar man om elbilar och vätgasbilar, där det både saknas vettiga fordon och infrastrukturen för drivmedel.

Det är hög tid för våra makthavare att prata ut. Det är i Grevens tid att skapa incentiv för det privata sparandet. Det måste finnas andra medel än dessa enorma skattepålagor?

Men vem tar initiativet?

Inte är det våra politiker i alla fall.

De tycks bara satsa på att skapa fördyringar på hela energiområdet och tror blint att dessa privata pålagor kommer att verka för att de ambitiösa energimålen kommer att nås och givetvis ännu högre skatteintäkter.

Inte är det våra leverantörer av energi.

De är ju glada så länge vi förbrukar massor av olja och el till överpriser, där givetvis de enorma  procentuella skattepålagorna får regeringen att tiga. Det gäller ju att mörka varifrån de stora intäkterna kommer ifrån!

Varför inte öppna en bred debatt i stället för denna otydliga energiretorik?

Lördagen den 31 januari 2009

Vems rättvisa?

I radions klotterplank Ring P1 hörde jag i går en mycket irriterad man. Han hade inte språket och kunde inte riktigt utrycka vad han menade. Man fick läsa mellan raderna, när denna afrikan uttryckte sitt missnöje med rättvisan i världen.

Människor som kommer undan mord, ja till och med det som definieras som folkmord. Människor som inte åtalas för sina brott mot folkrätten eller inte ens ställs inför rätta för alla brott de begår med sitt lands tysta medgivande.

En man med erfarenheter från korrupta regimer i Afrika.

Denne mans slutfråga var enkel. Varför gör ni inget? Ni i media och ni med en internationell maktposition?

I ett program om Indiens tigrar på Kunskapskanalen kom samma fråga fram. En enda man stod bakom den nästan totala utrotningen av de ståtliga bengaliska tigrarna i Indien. Skinnen såldes dyrt till Tibets mongoler, benen maldes och såldes till kineserna som potens-medel. Och trots att alla visste vem som försökte utrota de små återstående tigerbestånden, så undkom denne penninghungrige man rättvisans dom i mer än femton år.

Vad är rättvisa och vems är det?

Tyvärr är det alltid maktens rättvisa som gäller. Till och med i en empatisk rättsstat som Sverige gäller denna dogm. Den lilla människan drabbas alltid av rättvisan, medan de med färdigplöjda stråk till framgång och rikedom alltid har en vidöppen genväg till frihet från rättvisans följder.

Vi ser det i Sverige, där det är viktigare att sätta fast en bilist som kört i femtiofem på en femtioväg än att sätta fast den som sugit ut ett väl fungerande företag till konkursens brant. För den som undrar kan bara Skandia Liv nämnas!

Vi ser det i Europeiska Unionen, där nästan hälften av intäkterna sköljs ut till jordbruket och hindrar därmed de fattiga livsmedels-producenterna att konkurrera på denna lockande marknad.

Vi ser det i Mellersta Östern, där religions kärleksbudskap har ersatts av maktens döda, döda, döda.

Vi ser det i Zimbabve, där en enda maktfullkomlig man gör allt för att utrota sitt eget folk genom vanstyre och en fanatisk skräck för ”vit” makt.

Så var finns rättvisan? Och vems är rättvisan?

Kanske någon borde börja med att berätta vad detta begrepp betyder!

Vad är rättvisa?

Fredagen den 23 januari 2009

Fred och vatten

Bombkrevaderna har tystnat, men för hur länge? Två maktsfärer har uttalat sina egna vapenstillestånd, men vill inte diskutera villkoren för en varaktig fred.

Kulor och raket har slutat att flyga runt en mur som skiljer två folk, som bekänner sig till två grenar av samma religiösa tro och samma kärleksbudskap.

Hamas styr på Gazaremsan med sin miljon av palestinier. En politisk fraktion som bara har ett mål, nämligen att utplåna varje jude på jorden.

Israel, som fick sin landbit efter första världskriget, har idag dryga sju miljoner innevånare. Men det är bara sjuttiofem procent som är judar! Och dessa vill givetvis döda varje Hamas-anhängare och hålla varje palestinier bakom muren!

Två folk med stark religiös tro vill bara döda, döda och åter döda. Var tog deras gemensamma kärleksbudskap vägen?

Vem har rätt och vem har fel i denna sextioåriga konflikt utan vettig lösning? Är det palestinierna som berövades sin mark och sina hem genom ett FN-beslut? Är det judarna, som på ett mycket militant sätt hävdat sin rätt till marken genom det luddiga begrepp, som kallas kristendomens vagga. Vad i så fall är det som säger att islam inte har samma vagga för sin religion, som i mångt och mycket har så mycket gemensamt med kristendomen?

Finns det kanske en dold agenda för denna konflikt?

En starkt växande befolkning som lider av brist på färskvatten? Råvaruresurser som tryter för att kunna ge alla barn överlevnadsvillkor? Avundsjuka och egen fattigdom bäddar för hat hos palestinierna. Ett hat som är den perfekta grogrunden för militanta rörelser med ett enda mål, nämligen att utplåna fienden och ta över alla dessa resurser som skiner i ögonen på alla de som stängts in bakom en mur.

Och på andra sidan muren finns de som bara vill skydda allt de byggt upp utan minsta tanke på den fattigdom som deras egoism skapat.

När ska dessa människor inse att deras religioner har samma budskap och samma inställning till broderfolk?

När ska en fredsprocess börja diskutera vad de har gemensamt i stället för att döda för skillnaderna!

När ska dessa makthavare inse att man har ett gemensamt problem att lösa, i stället för att kanalisera ut all aggression mot en fiktiv motståndare som består av medmänniskor?

Torsdagen den 15 januari 2009

Floskelfabriken har haft sammanträde

Så har tre timmars radiosändning kommit till vägs ände och partiledardebatten är slut.

Befriande kanske, när dessa retoriska experters ord är som narkotika för mig. Jag har lyssnat på varje ord. Vad de sade, vad de inte sade, hur de uttryckte sin politik och hur de undvek motståndarnas fällor med försåtliga motfrågor genom att inte svara.

Det kom inga överraskningar! Inte en enda nyhet eller inte ett enda löfte med substans hördes från riksdagens talarstol!

Det är tyvärr bara att konstatera att man fortfarande är osäker och allt mer lutar åt en blankröst vid nästa riksdagsval.

Den enda som lyste igenom var den samlade Rödgröna Röran som har en klar strategi för att angripa Alliansen. Arbetsmarknadspolitikens och Sjukvårdspolitikens problem med utslagning bäddar för regeringsskifte 2010, då allt talar för att över en miljon väljare kommer att slås ut under det närmaste året. Sannolikt har du, Mona, hittat det vinnande konceptet här. Men du har tyvärr många hål att täppa igen innan du och dina partners har det som krävs för att leda snattrande skocken på Holmen i den svenska ankdammen.

Den enda som stack ut var Göran Hägglund med sin humoristiska liknelse mellan den Rödgröna Röran och Let´s Dance. Han var så rolig att Lars Ohly föreslog regeringen att inrätta en rolighetsminister.

I övrigt var det som vanligt. Partiernas talskrivare hade trummat in tillräckligt med floskler för att det skulle vara i tre timmar.

Maud Olofsson pratade om ”vi ska satsa på välfärden” och ”vi sätter in kraftfulla åtgärder!” utan att närmare klargöra vad hon menade. Jag hörde inte ett ord om vems välfärd hon menade eller vilka kraftfulla åtgärder hon avsåg. Men jag har några misstankar!

Lars Ohly orerade om att föra judiska militära ledare inför krigsrätt med en åsnas envishet i frågor till samtliga alliansledare. Hur har denne röde man tänkt att detta skulle kunna genomföras innan vi har ett hållbart vapenstillestånd och klara nationella företrädare att förhandla med? Jag ser bilden framför mig. Röde Lars står framför stridsvagnens kanonrör och skriker mot den vita sexuddiga stjärnan: Du är arresterad för brott mot folkrätten!

Inifrån det rullande stålfortet hörs svaret och ett klick: Vad sade du?

Fredrik Rheinfeldt fortsatte med flosklerna om arbetslinjen utan att orda om alla de som efter en kortare tid tvingas överleva på kommunernas socialbidrag på grund av att arbetslinjen inte talar om var jobben finns. Ett problem som helt har sopats under mattan, eller rättare sagt sopats över till kommunernas golv!, när 500000 arbetslösa ska slåss om 15000 jobb.

Peter Eriksson snackade vagt om miljömål, så vagt att jag inte ens uppfattade vad han ville. Dessutom pratade han om att ”i kris tar man ett steg framåt!” Gäller det även när man står på yttersta klippkanten inför ett fall på flera hundra meter? Då tar nog inte ens Peter ett steg! Eller tror han att Red Bullvingarna ska bära honom? Han kanske lever i sin egen fantasivärld och tror att han har mellannamnet Pan. Peter Pan Eriksson, med rätt att flyga!

Jan Björklund koncentrerade sig på att tala om motståndarnas skillnader i deras ekonomiska politiska manifest, trots att dessa partier knappast har kommit överens om något annat än sitt maktbegär! Givetvis skröt även Björklund om den lyckade arbetsmarknadspolitiken och talade om hur många fler som var i arbete innan krisen satte in med full effekt. Och så skällde Jan på Mona för att Lars nu får vara med och leka i sandlådan.

Göran Hägglund försvarade allianspolitiken genom att prata om Solidaritet, vilket då innebär att man sparkar ytterligare på arbetslösa och sjuka som redan ligger ner.

Kort sagt undrar jag över den egentliga meningen med denna partiledardebatt. Tre timmars verbal tsunami utan i stort sett ett enda vettigt ord, utan bara floskelupprepningar och inga reella svar på initierade frågor.

 Det är bara att konstatera att valrörelsen har startat och alla skjuter från höften med samma usla resultat. Träffbilden ligger fel och inte en enda tia. Bara en skottavla som skjuter tillbaka med samma usla precision. Det står helt klart för den intresserade lyssnaren att bibehålla eller ta över makten står över alla andra mål för både regering och opposition!

Ska man rösta idag, står man inför ett enormt problem.

Alliansen? Som står för en sund och ansvarsfull nationalekonomisk politik, men ignorerar helt de utslagnas möjligheter till ett liv?

De Rödgröna? Som klart inte är intresserade av nationalekonomi och bara vill värva rösterna från alla de som ignoreras av Alliansen genom återinförande av en överbudspolitik med nationell skuldsättning som följd?

Måndagen den 12 januari 2009

Religionens gränser

Dagligen läser vi om oroligheterna i Mellanöstern och det låsta läget som inte tycks ha en enda väg ut ur hat och fientlighet mellan två folk. Ett krig mellan palestinier och judar, ett hatisk döda, döda och åter döda mellan islamister och judar. Två folk som idag skiljs med en fem meter hög betongmur, som ska stänga ute de nödlidande Hamasanhängarna från Israels lockande välstånd.

Fredsmäklarna kämpar i motvind. Representanter för det sekulariserade väst försöker hitta nålsögat till fred och den islamska världens arabländer är starkt oeniga om de ska stödja eller förkasta Hamas aggressiva agerande på Gaza-remsan.

Då orsakerna till Israels intervention är klargjord, har de forna PLO-anhängarna vaknat och skriker ut sitt hat mot Israel i demonstration efter demonstration. Hamas-raketerna är väl inget att orda om enligt dessa militanta protester. Det handlar bara om israeliternas över-våld. De pro-israelska grupperingarna protesterar lite lamt och pratar om rätten att försvara sina liv och sin egendom mot regnet av raketer.

Problemet verkar vara olösligt då Hamas är något så konstigt som en demokratiskt vald terrororganisation som gömmer sina militanta grupperingar bakom barn och sjuka, innan de slår till med raketer och gevär. Något som självklart är mot folkrätten. Att sedan Hamas-ledarna vägrar att ta emot sjukhushjälp från Egypten är mycket talande för hur dessa ledare tänker. Man offrar helt enkelt sina egna medborgare för att uppnå sina syften. Med sin relativa svaga militära styrka gömmer man sig bland civilbefolkningen för att sedan kunna slå till och döda så många som möjligt. Under tiden låter man de skadade avlida för att skaffa sympatier från arabvärlden och kanske även från så många EU-länder som möjligt.

Hur ska Israels politiska och militära ledning hantera detta? Deras uppenbara och aggressiva mål är att utplåna Hamas anhängare oavsett hur många civila muslimer som styrker med, samtidigt som Hamas fortsätter med sin målsättning att utplåna Israels befolkning från jordens yta.

Två religiösa samfund i två landområden, där medborgarna har rätten att leva i fred, försöker att utplåna varandra. Två religioner, som båda har kärleksbudskapet som grund, gör allt för att döda varandra. Här hjälper inga politiska lösningar. Här måste någon ta tag i konfliktens grunder och skapa förutsättningar för två religioner att leva i fred intill varandra!

Därför måste jag avsluta med den islamske experten som vågade säga följande:

”Det är egentligen ingen skillnad mellan kristendomen och islam. Vi har bara olika namn på samma företeelser. Den enda verkliga skillnaden är att vi muslimer kan fira en dag mer, nämligen profetens Mohammeds födelsedag. Det kan inte ni kristna.”

Torsdagen den 8 januari 2009

Stackars Region Skåne

Det är synd om Region Skåne. Denna ärevördiga institution drabbas av både det ena och det andra!

Först hade vi sjukhussjukan. Men den har det varit tyst om länge!

Sedan kom de resistenta virusen som följd av för hög förskrivning av antibiotika. Men det pratar man inte om, då tydligen den har sitt ursprung i frikostiga läkare!

Och nu?

Utslagning av både Superbakterien och datavirus. Två företeelser som hotar vår sjukvård. Har nu Regionen anställt någon datadoktor?

Torsdagen den 1 januari 2009

Nyårsdagen 2009

Jaha, då var det över. Detta firande med vin, sprit, smällare med lite mat. Det blev som vanligt en underlig kväll, inte vidunderlig men underlig. Sannolikt med mina egna erfarenheter i botten så har de flesta börjat med drink, fortsatt med öl och snaps för att sedan avsluta med vinets skål i all oändlighet. Allt har beledsagats med lagom portioner av mat.

Småttingarna skulle givetvis bara ha tyckt att allt var äckligt och därför köpts fria med lassvis av smällare och raketer. Dessa fjortisar begav sig därför ut på stan eller bygden för att smälla. Ju högre smäll desto häftigare. Att det står på etiketten att man måste vara arton för att både köpa och få lov att tända på stubinen, det bryr sig inte en underårig om. Bara det smäller högt. Och ansvarsfulla föräldrar kunde dricka i lugn och ro utan att någon minderårig gnällde vid bordet.

Att en och en annan stackars hund blir ett nervvrak är förmodligen hundägarnas eget fel. Denna effekt tänker antagligen ingen av dessa supande och smällande firare av det nya året på. Eller så vet dessa ljudmarodörer, men bryr sig inte.

Förresten, kan någon tala om för mig varför smällandet startar redan på Annandag Jul? Är det då man startar försäljningen av dessa pyrotekniska produkter?

När det var dags att ta ut en nu lugn hund på morgonpromenad, då såg jag följderna av detta underliga festande. I varenda gatukorsning låg färggranna rester och pinnar från raketer, lådor med papptuber från seriesmällarna eller bomber som det kallas nu.

 Givetvis återspeglas detta i nyårsdagens nyhetssändningar.

Några ungdomar hade precis som vanligt denna dag blivit av med eller bränt någon kroppsdel. Sedan kommer den uppseendeväckande nyheten om att polisen har haft det besvärligt på ett antal ställen under gårdagskvällen med fyllebråk misshandel och till och med ett knivmord i fyllan.

Det var bara i Skåne det har varit lugnt, eller som riksradioreportern sa:

”I Skåne var det lugnt. Bara lite misshandel och fylleri, ingen allvarlig brottslighet med andra ord.”

Men inte ett enda ord om nyheterna jag ville höra.

Polisen har gripit en trettioåtta årig man som smällt raketer i tättbebyggt område utan tillstånd.

Eller

Fyra fjortonåriga pojkar har omhändertagits efter att på offentlig plats bränt av raketer och smällare med krav på artonårsgränsen. Tändstickor, tändare och raketer hade beslagtagits vid tillfället.

Nyårslöftet jag gav mig själv denna dag var självklart.

Jag ska göra allt jag kan, för att få våra lagstiftande församlingar att bara stifta lagar som myndigheterna kan kontrollera efterlevnaden av. Och kanske till och med tänker lagföra de som bryter mot dessa lagar.

Annars, Beatrice Ask, är det väl ingen vits med en lagstiftning, eller hur?