Torsdagen den 27 december

Torsdagens gråhet känns trist, och nyårsafton nalkas med blöta steg.

Konstigt att vetskapen om att det har vänt får en faktiskt att må bättre. Visserligen ser man inte effekterna riktigt ännu men det kommer. Ledighet som sträcker sig in på det nya året känns underbart, och tid är ju som bekant en dyrgrip att njuta av.

Jular från för verkar i hågkomstens ljus alltid snöiga, och jag kommer ihåg lukten av bränt plast(förmodligen giftig) som vår pulka alltid spred sig, och fort gick det. Barndomens backar känns ju alltid så branta. Tolka på små miniskidor var också något vi gjorde ofta, får jag för mig.

Varför åker man så lite pulka idag?

 

Må väl

/Madde

Juldagsmorgon 2007

                                            Juldagen övergår i juldagskväll och himlen som igår kväll lovade vinterkänsla

                 

                        överskuggas av grått blidväder

  

                                                   känslor välbekanta rider jämsides

         kung Ångest plågar sin vapendragare

riddar Leda med julens budskap

                                                                                                         om ensamhet                          

 

 

 vinglaset berättar sagan om jul

röster ovan

delar med sig av rädsla

gråten

känns nära

 jag

ryser

minnen av svunna julefrider stör

ensamheten   

 

Fredagen den 20 december 2008

Fredag eftermiddag och snart är det julafton. En liten tingeling ide om en liten valp har smygit sig in i djungeln av ordmassor, och känslorna verkar blekna mot pastellers positiva färger, sakta , så sakta. 

Må väl

/Madde

 

Måndagen den 10 december

Måndag kväll är softkväll, och läste i Body att det är viktigt med planer, inte bara för framtiden utan även planering för träning, speciellt om man har lite dåligt med tid. Allt handlar väl om balans, som vi alla vet inte det lättaste att uppnå här i livet! Pepparkakor har man dispens för att äta så här i adventstider, jag kan rekommendera Lejonet&Björnens italienska vaniljglass med pepparkakor, underbart!

Kung Ångest kommer snart ridande på sin sprängsvarta titanskodda springare, och det får man tackla då, önskar jag hade köpt glass och mera peppisar! Jaja, det var ju bra ändå.

Veckans värsting är att det väntas minusgrader!! Tjohoo, kanske snö till och med?!

Paradis chokladask är okzå en värsting i juletider…..  

Må väl

/Madde

 

Söndagen den 9 december

Andra Advent lider mot sitt slut och dagens hockeymatch var skitkul! Bofors bobcats spöade Huddinge tigers med 3 – 0.

Klackarna var inte så stora till antal, ljudnivån var stor nog när lagen hejades fram. Har kommit fram till att det som är publikfriande är inte bara spelet som sådant, med all energiladdad testosteron nere på isen, utan rockmusiken som spelas på hög nivå höjer i alla fall min puls.

Något av ett antiklimax ute i stallets tystnad på kvällen, även om den charmen är stor den med. Tystnaden varar  tills prasslet av höpåsar börjar, och mumsandet innan man släcker för natten är gulligt.

Nedräkning pågår!

 

Må väl

/Madde

 

Lördagen den 8 december

Andra Advent stundas och elektriska ljus lättar upp mörkrets tristess. Ord känns överflödiga i detta regnande. Energinivån är på botten och ljusets energi känns långt borta. Tanka plus där man kan är viktigt i stunder som dessa.

Jag hade tänkt mig att ta ett härligt julstämningsfullt kort på fina Magnum som julkort, ska bara hitta julen först!!!

 

Må väl

/Madde

 

Söndagen den 2 december

Lördagen rullar vidare i dimman, och idag sov jag ganska bra. Blåstens ljud friskar upp omgivningen och jag längtar efter snö och kyla, det blir ljusare då.

December och första advent, det är pepparkakstider! Glögg med pepparkarkor och mycket russin/mandel. Underbart!

 

Må väl

/Madde

 

Den 12/11
Söndagen rullar på och jag gör inte så mycket mer än läser….och tittar på nya bilar. Man blir uppiggad av att fundera över inköp av nya saker.
Annars så kom det ju lite snö med kylan. Ljusare blir det ju, ser fint ut inifrån en varm lägenhet. Ska återgå till Skåne och Wallander.
Må väl

/Madde

Fredagen den 9/11
Ekans sidor är svärtade, och den ser ensam ut, på stranden ovan ett lugnt hav. Nyponbuskar växer bland sandiga stenar nära vattenytan. Blåklockors lyster fångar upp havets djup och jag suckar. Tänk att få vandra längs Simrishamns strand. Känna vindens bett i kinder och hår. Lukten av havets sälta som alltid för mig till vår barndoms ö.

Var livet enklare förr?

Denna vecka har allt känts lite off, och det är härligt att bara vara med vänner över en varm kopp kaffe och lätta på sin börda. Inbillad eller ej, det kan vara nog så tungt att bära runt på.
I väntan på stormen som jag hoppas lämnar lite ljus i form av nysnö.

Tisdagen den 6/11
Tisdag kväll och här sitter jag och skriver. Idag så känns det energideppigt och jag försöker att tänka om med mitt ”bekymmerstänkande”, det ska förpassas till bestämd tidpunkt varje dag. Som det är nu känner jag deras krypande över mina axlar och det är sovdags nu!

Tanken att man stänger ner hjärnan, som någon fabrik, så alla får gå hem ifrån sitt arbete. Ingen dygnetruntproduktion alltså. En tilltalande bild, och så ska vi komma ihåg att fråga oss själva vad vi är tacksamma och lyckliga för idag.

Även det mest uppenbara är ju viktigt om man känner sig tillfreds med det, och gränser har man ju ett egetansvar för, kom ihåg.

Regnet fördystrar dagen och kvällen med kall väta, och jag undrar var solens värme har tagit vägen.

Fredagen den 2/11
Vilken härlig höstdag. Ridtur i en tyst skog, och känna solens värme ovanifrån och livsglädjen vaknar i takt med skrittandet. Världens finaste häst har jag.

Annars fredag kväll och det känns skönt, kanske hittar vi kreativitetstid också.
 

Tisdagen den 30/10
Dygnsrytm rubbas så lätt när man jobbar skift, och jag sover som bäst när väckarklockan ringer på morgonen. Vet inte om det är någon höstlig minidepp som smugit sig på här utan att man märkt det, eller så kan det vara en viss tid i månaden( ny el nedan ni vet).

Kärleken är livsfarlig, man lägger sitt eget välbefinnande i någon annans händer. Citat av Alice Timander som är mitt i prick, och min tro är att man många gånger vill lägga ansvaret för sitt eget välbefinnande överallt utom i sina egna händer… farligt farligt. Upprepningen är avsedd att förstärka ordet farligt, inte någon skrivarmiss på det viset.

/Mad

Måndagen den 29/10
Jaha, nu kom jag på att jag missade mitt söndagsinlägg. Se där, min föresats haltade lite redan. Nåväl nyss uppstigen med en kopp pulverkaffe känns det rätt så skönt att få vakna i en lite lagom lullig takt. Regnet verkar aldrig sina, kanske himlen har fallit ner över våra huvuden. Har ingen lust att bege mig ut för att handla brunch men något måst man väl äta.

Vad händer när regndroppar stora som små äpplen faller på de stora svamparna i paddans skog. Total kaos, och vad gör tre busiga småflickor på vift. Hela havet stormar med vilda gäss på flykt.
/Mad

Lördagen den 27/10
Fredagsnatten avklarad, och två pass kvar. Skönt! Har dessutom upprättat lite av min ryggrad, på ett för mig jävligt jobbigt sätt. Bra, man kanske är vuxen ändå.

Det är ju inte lättare att hantera vissa saker bara för att man har tungt antal år på nacken, och enda trösten när ungdomarna gnäller på hur hårt dom har det är att det blir bara värre, haha.

Närå men vad har vi lärt oss:

Jo vi bestämmer själv hur vi mår, och man kan välja att låta sig förminskas av andra människor eller lägga det på rätt ställe.

Jag repeterar:
Det anstår mig inte att göra mig mindre än jag är.
Jag är en trist jävel som inte bara läser om bra böcker, ser om bra filmer utan jag tjatar ihjäl folk med favoritord och uttryck.

Man lär sig känna igen himlande ögon och suckar, som folk försöker att gömma.
Min lilla älskling Magnum har lite ont i ryggen och det är trist.

Lev väl
Mad

Fredagen den 26/10
Tråkigheten smakar surt, och vad ska tillsättas för att lätta upp den!

Höstens kaskader av nyanser i gult och rött cementerar vemodets intåg över sommars lättjefulla tid.

Ord, ord och åter ord, man blir så trött!

Tittade på hoppträningen på Lennartsnäs med Erik Berggren och det var roligt att se på, och han hade gjort bra övningar tycker jag. Hade varit ännu roligare om man hade varit med själv(jag och Magnum alltså)

Ha en skön helg

Torsdagen den 25/10
Massagedag idag, så skönt det ska bli. Spänningarna som landar i axlar och nacke kommer att bli behandlade av Therese sköna händer, och det kanske klarnar i mitt vilsna huvud. Sedan ska jag pyssla om lilla gubben som hade lite ryggkänning igår. Vi missade hoppträning med Fredrik B bara för den sakens skull.

Som Tomas Barth så klokt skrev i sitt coachmail, ett kinesiskt ordspråk, bland många andra kloka ord.

”Var inte rädd för det långsamma framåtskridandet,

Var bara rädd för stillaståendet.” , inte bara slut på citat utan ett mycket bra ordspråk, tycker jag.

Tappade fokus igår när jag skrev om paddan Horse och lakritstårtan han bjöd på till eftermiddagsteet, började fundera på hur man gör en sådan, och som ni förstår fastnade jag ibland lakrits, glass och annat sockerelände. Låter inte det smaskens? Lakritstårta!

Jag skriver det igen, Lakritstårta!

Onsdagen den 24/10
Onsdagskänslor förvirrar mig, och liksom solen inte verkar veta vad den vill, undrar jag över mina valmöjligheter.

Pretentiöst när man jämställer sig med solen, antar jag men vem fan bryr sig. Min värld befolkas av så mycket underligt. Edit S skrev för länge sedan ett finfint citat, som jag härmed knycker.

Det anstår mig inte att göra mig mindre än jag är.

Man kan önska klokhet med åldern, men jag undrar i vilken affär tankar man på det kortet?

Nöjdare kan ingen vara, än det gåtfulla folket som förbryllar dig och mig. Ja i alla fall mig.

Hur vore det om jag gjorde någon nytta istället för att blabba om ingenting här på min arena av självupptagenhet?

Tisdagen den 23/10
Sovmorgon idag. Solen försökte bakom moln av tristhet, och lyckades tillslut. Funderingar kring livet har stört mig hela dagen känns det som. Visst är det konstigt hur vissa tankar inte bara fastnar utan rikoschetterar runt, och förnuftsbaserade försök att lägga tillbaks impulserna på rätt ställe är helt lönlösa.

Nåväl, mina tankar kanske kan användas till mitt romanprojekt, och jag försöker att tänka mig vrede som blandas med uppgivenhet när man hamnar i något som jag ser för mig ett hav med Inferi som Harry P och Professor Dumbledore fick ta sig över, i sitt jagande efter Voldemorts bitar av trasig själ.

Alltså ett mörker man måste ta sig över och igenom, utan att kunna se något ljus eller veta vad hotet kan bestå i.

Löpsedlar av idag verkar ju mest bestå av elände, och då kan ni läsa sexuella övergrepp som begås av människor som måste vara oerhört små inombords. Beklämmande läsning överhuvudtaget, meningslöst våld är väl knappast förortsrelaterat i varje fall, även om många storys verkar vinklas så.

Människor verkar göra fruktansvärda saker emot varandra, och ödelägger inte bara andras liv utan även sina egna i och med sådana missgärningar.

Intrycket man kan få är att det är en eländig tid att leva i. Det goda som sker på både hög och låg nivå är något som verkar gå obemärkt förbi, vilket kan vara tråkigt, min övertygelse är att det finns mycket godhet här i världen, och kan du öppna ögonen för det så släpper man in ljuset, ja en fråga så god som någon. Nu var det någon som sa något om madrassinspektion, och vips fick jag en trevlig bild,

Har inte tid just nu
Mad

En odaterad tanke
Så vaknade man med insikten om att vara vuxen, och kände sig rätt så skraj. Vem bestämde det, undrar ju jag. Hursomhelst så har det väl smält in nu och man uppför sig rätt så vuxet, visserligen efter egen bedömning och vissa aspekter utelämnas.

Visst trodde man som tjugo-nånting att så jävla trist och mossigt gammal som fyrtio bast, det blir man ju aldrig.

Nä, men nu e man ju det och det är väl bara att gilla läget antar jag.
 

Ord är så kul att leka med och man får ju skriva vad som helst, givetvis utelämnar man ju riktiga namn (om man inte är en etablerad författare). Skrämmande tanke och jag undrar när man blir av med myrorna man verkar har i hela kroppen. Till skillnad från vissa i mitt gäng av underbara pennor så har jag lite svårt för att sitta och skriva, även om det hela tiden snurrar runt tankar och idéer. Horse (stallpaddan) är underbar och han verkar ha fått någon släkting på besök på sista tiden. Vi i stallet är lite ambivalenta till padderiet, och mig höll han på att ge en hjärtattack när jag vid mockningen skulle ta upp en liten lämning från Magnum (min häst) och den skuttar av grepen!

Nåväl, djurvänlig som man kan vara lyfte jag ut honom på gödselstacken, när jag återfått andan. Han mer eller mindre hoppade iväg med en liten nick åt larviga hästägare.

Från och med idag har jag bestämt mig för att skriva i bloggen(som typ någon dagbok)

De som känner mig vet att jag bestämmer mig för något och ändrar mig i samma andetag, så jag reviderar min bestämda föresats till en strävan, och efter som det blev en liten hybris på grund av en liten kontaktmiss (inge Duracell här inte) så har jag glömt den säkert helt lysande avslutning jag hade på gång.

Det var något om att vara en tråkig jävel som oftast blir så packad när man går ut att det aldrig blir nåt kul att skvallra om (minnsju inte det jag gjort) så det blir inga rapporteringar om kändisar eller så. Med andra ord ren och skär självupptagenhet!!!

Hare gott