Madeleines Arkiv 2009
och Maddes länkar
Mina Länkar Mina kontaktuppgifter:
Tillbaka till pennorna Adress Finnstastigen 68 19735 BRO
Vem är Madeleine Telefon 0760 498663
Maddes frispråkigheter E-mail mnicolaizen@hotmail.com
2009
Torsdagen den 31 december 2009
Årets sista blogg och om jag försöker att sammanfatta detta nådens år 2009 så
kan man väl säga att det har varit förändringarnas år, och inte bara fysiska
förändringar med flytt för mig och alla familjemedlemmarna. Största förändringen
har nog varit inombords ändå, och det känns riktigt bra just nu.
Projekt nyårsmiddag fortgår och det ska bli ytterlår av hjort som jag ska
tillaga på något spännande sätt.
Var ute imorse och red en sväng på snöiga vägar, och det är underbart, enda
smolket i glädjebägaren är just nu skaren, den är så jobbig för häststackarna.
Nästa år är spännande med inte bara struktur i tillvaron utan målsättningar med
mål som jag vill fullfölja. Alltså ord och mera ord så jag kommer igång med
paddans berättelse, och kanske ömhudingen har mycket mer att säga om saker och
ting.
Ha en fin Nyårsafton och vi hörs nästa år.
Må väl
Söndagen den 27 december 2009
Söndagen nalkas sitt slut och jag sitter här med datorn och försöker summera
helgens känslor, eller med andra ord fånga tankarna bakom dessa. Med varierande
resultat kan tilläggas. Idag red vi i gnistrande solkyla och grabbarna var
pigga. Spåren i snön avslöjar aktiviterna som pågår utan vår vetskap. Har
tvättat idag och det var nära att jag städade bort julen av bara farten. Det
blev så att julen får vara kvar i mitt hem ett tag till. Snart är detta år
tillända och det har ju varit ett något turbulent år för min lilla del. Snart är
det småkronorna, och såg ni matchen igår? vilket lir och vilka duktiga killar.
Heja grabbar!
Må väl
Annandag Jul den 26 december 2009
Vi hade i alla fall tur med väddret denna jul, och det är fortfarande snö kvar,
så vi håller väl tummarna för att kylan består ett tag till. Nu har det ju vänt
och vi går mot ljusare tider fastän vi inte ser skillnad ännu så hjälper snön
till att lysa upp vår tillvaro, och kanske frysa lite om tårna.
Själv så har det varit en lugn jul på alla sätt och vis, och det är inte utan
att man blir lite uttråkad av allt lugn. Igår fick jag en släng av rastlöshet
när jag skulle sova frågan är ju då, som ni väl vet vad tänkte jag då? och
infångandet av den tanken har tog sin lilla tid, men jag lyckades i alla fall
somna till slut. Jag ska inte tråka ut er med mina tråkiga tankar så vi lämnar
detta ämne och går vidare. Nästa stora äventyr är ju Nyår och det brukar vara en
tid av fasta förutsättningar på förbättringar av sin person och leverne, ni
känner säkert till den drillen lika bra som jag gör, och jag har ju i sann
mindfulness-anda beslutat mig för att jag ska verkligen försöka att vara där jag
är för stunden, en inte helt lätt sak att alltid lyckas med, inte för mig hursom
helst. Det jag märker är att så fort jag arbetar mindre med verktygen(frågorna)
så känner jag av det på en gång, Det är en verklig gränsdragare för den här
vilsna riddaren av det oroliga hjärtat. Jakten fortgår i något förminskat tempo,
kära läsare, och jag längtar till den gröna skinnsoffan, vars sköna djup skänker
sådan inspiration av ordmassa. Ord, ord och ord är melodin för det nya årets
välbefinnanderesa.
Julefrid och glädje tillönskas alla
Må väl
22 december 2009
Nyvaken, och sitter och känner hur formuleringen som dök upp i min skalle igår
bara glider undan, och det stör mig. Som jag kommer ihåg det var det en bra
mening och en viktig åsikt, för mig. Och den kommer väl igen, för är den bärande
så studsare den förhoppningsvis tillbaka. Så jag sitter här och är nyuppstigen
med sista nattens jobb kvar framför mig. Sen är det juligt ett tag.
Måldefinerandet har underlättats av T:s suveräna måltrappa, och tänker
jag tillbaka så fanns den bilden med tidigare, fast då som del av livet. Såg
igår på en blogg på Hippson en pyramid av mikromål och den var också avprickbar.
Snickrandet fortsätter på min egen trappa av mikromål och om jag skriver och
säger så tillräckligt många gånger, kanske den skriver sig själv? Så här nära
jul får man ägna sig åt önsketänkande. Tro på tomten får man också.
Ha kul i snön, kära läsare, under julledigheten.
Må väl
21 december 2009
Dopparedagen
närmar sig, och kung Bore håller sitt grepp om vår lilla värld. Snö så långt
ögat räcker. Himlen lovar mer snö, från min lilla utkikspunkt. En fundering som
infann sig var om det är försent att vara snäll och få massa julklappar. Herr
Tomte är väl ute och kollar sin lista på vem som varit snäll kontra vem som
varit stygg. Nåja, vad är väl en bal på slottet, skulle man kunna undra.
Livet går vidare som bekant och här sitter jag och skriver om just ingenting
alls.
Så sitter jag här nu igen, och leker med mina ord, och jag skriver som jag vill.
Så kul det ändå är. Imorse red jag om Mange ensamma i vinterskogen och det var
mysigt värre. Visserligen gillar jag faktiskt sällskap men det var kul ändå och
Mange fick ta det lugnt idag, och han kändes pigg och fin. Så kul att jag har en
sådan fin häst.
Som det verkar så ligger snön lite till och julen är ju nära nu, och hoppas
flingorna av vit kyla sprider mer julglädje än trafik-kaos.
Kör försiktigt i vintern.
Må väl
20 december 2009
Känslan när man rider i skogen en vinterkväll, genom snötyngd skog är en vit
renhet. Underbart är vinter kan man säga och vi får väl se hur länge vi har
vinter kvar. Kan det vara så att det blir en vit jul? Tidstrappan av mikromål är
under uppsnickring och jag funderar över rimligheten på den. Sitter här med
levande ljus vars lågor fångar min blick med sitt dansande. Piraterna känns
långt borta inatt.
Fjärde advent och efter en lång snöig ridtur i Lejondalsskogen känns det riktigt juligt, och så det har snöat! Kul jul! Vi pulsade i snö och galopperade bland vita träd. De vilda invånarna som bor där kändes långt borta och Mange lyssnade så gott han kunde, men idag var det ingen som ville äta upp oss. Igår var vi i ridhuset och byggde två små kryss och några bommar. Vi skuttade lite grann och Mange skötte sig bra, och jag med. Det var premiärhoppet för innevarande år och det var roligt. Han kändes pigg och fin, lilla gubben så det är väl bara att tuta och köra.
Lek varsamt den allvarliga leken, kära läsare och fundera över det sista
kapitlets inledning.
Må väl
15 december 2009
Tisdag morgon och kung Bore omfamnar oss med ett vitt täcke. Hurra vi har fått
snö.
Så ljust och fint det är nu. Önskar litegranna att jag hade köpt en termometer,
för jag undrar lite över hur kallt det är. Det blir spännande att gå utanför
dörren.
En tidstrappa med stegring av skrivartid och krav är på tapeten vid nästa
sammanskomst, kära läsare, och jag längtar till på onsdag kväll. Vems tur är det
att baka scones till våran testund denna vecka? Bergis jag, och hur var det nu
med att ha några stänk rom I degen? vem sa det? inte kommer det från rösterna I
mitt huvud?
Skoj skoj, och vi ses där, med vässade pennor.
så kul
Må väl
13 december 2009
Lucia har infallit I år igen, och jag stirrar på stearinljusets fängslande sken,
och idag ska jag åka till ridskolan och titta på hopptävlingar och kanske äta en
lussebulle eller så.
Igår red vi I snöfallet, och det var mysigt med allt det vita. Vi sände in en
anhållan om fortsatt kyla och snö, men den verkar ha fallit mellan stolar, igen.
Igår var det fint och det kan ni se på bilderna som jag tog när jag cyklade
förbi lilla Lillsjön. Det var folk ute I skogarna, även om det var tunt med
badare, vilket var förståeligt.
Vi ses I biblioteket senare ikväll, kära läsare, och då får vi diskutera vad vi
ska kalla våra sammankomster, eftersom jag har fått kännedom om att vissa av er
är obekväma med mitt språkbruk. Jag tar upp det där med despot och kontrollbehov
med vederbörande I enskilt rum.
Må väl
12 december 2009
Här sitter man en fredagkväll och skriver just ingenting, och såg I mitt förra inlägg att jag tydligen stavat lite illa. Mindfulness ska stavas just så, och inte på något annat sätt. Har haft en liten kaloridip idag och nu känner jag mig illamående, fysiskt alltså. Rätt åt mig, och det är bara att bita(haha) I det sura äpplet och ta nya tag. som så ofta infinner sig frågan om det var verkligen så gott som man inbillar sig innan man trycker I sig gottisarna? Och nej, det är ju nästan aldrig vare sig så gott eller värt denna ångest efteråt. Jaja, nu har jag hjälpt Jean Taikon med att sätta ut en annons på hans fina hästar, Buckfinder Topstar och söta Nova Heart ska flytta till nya hem, och förhoppningsvis så blir det bra för alla parter. Båda hästarna är snälla och roliga att rida på och så söta bredvid jättegrabben Mange.
Nåja, vi får se vad som händer.
Må väl
11 december 2009
Kärleksfull vänlighet, det är I mitt tycke en underbar
tanke som man enligt mindfullnes-gurun Ola Schenström kan
omsätta I verklighet. Man ska som börja med sig själv, och det verkar vettigt.
För man kan undra hur man ska orka eller för den delen kunna vara vänlig eller
kärleksfull mot någon med massa svart minus inombords.
Igår på jobbet var det julbord och lådorna man kunde
beställa var fina, och jag smakade Janssons och Ris a’la Malta, och det kära
läsare var underbart gott. Det där sötsuget, ni vet, som är en ständig
följeslagare var påträngande igår. När man slutar klockan tjugotre och cyklar
hemåt är dock det mesta stängt, och det var väl bra. Ett helt år har snart gått
och ser jag tillbaka, som man gärna gör så här års, så har det hänt rätt mycket.
Jag funderar på hur människor som är framgångsrika lyckas att fokusera och
kanalisera energi på vettiga saker, i motsats till mig
själv som eldar för mycket på fel saker. Jakten på målen pågår. Och tankarna på
stallpaddan som egentligen aldrig lämnat mig ska jag försöka att få ner på pränt,
och hur träffades busungarna och paddan? Hästar och stall spelar stor roll och
jag tänker på när jag själv kom I närmare kontakt med paddan, och Kjells tips på
skrivschema. Det säger alla författare, som är publicerade, att man måste skriva
och åter skriva. Såg Camilla Läckberg på TV häromdagen, och jag inte bara gillar
hennes böcker utan hon själv verkar väldigt trevlig som person. Hon säger I sin
författarskola att det är bara att plantera baken framför skrivmaskinen.
Sagt och gjort, mina kära läsare, tack för denna stund,
på återseende.
Må väl
8 december 2009
Jag är I skapartagen,minsann. Här ska skapas
måldokument med realistiska mål, både delmål och större övergripande mål. Efter
att jag har skrivit detta inlägg alltså, och sedan så skulle jag ju träna. Hmm,
det kanske inte hinns med något skapande idag, heller! Skämt åsido, det är
tydligen viktigt med mål och planer här I livet, titta bara på Sickan, han hade
ju jämt en plan, visserligen med varierande utgång av mer eller mindre lyckade
resultat, men det är väl våra ansträngningar som räknas.
Som jag ser det är det största målet som liksom
spänner över hela tillvaron, att må bra, och att komma till målvikt, och inte
minst att hålla vikten. Det är en sak att gå ner I vikt, men det där med att
hålla vikten inom ett spann på några kilos flaxande är ju något som iallafall
jag hitintills inte lyckats så väldigt bra med. Då är det ju på tiden att jag
lyckas med det dårå. Nu när jag fångar tankar bakom känslor, och ändrar
förhållningssätt till både höger och vänster så kan det ju vara så att det går
bättre med det också.
Ni, kära läsare, känner säkert igen er till viss
del I det jag beklagar mig om, och nickandet med det sneda leendet säger mig att
jag inte är helt ensam om att känna såhär.
Må väl
7 december 2009
Måndagen är nyvaken och jag med den, har
filosoferat över mitt skrivande(ja, det kanske vore en ide att skriva istället
för allt jävla filosoferande?), och det handlar kanske om struktur där med. När
jag tänker på alla bra böcker som är skrivna av alla dessa fantastiska
författare så kan jag bli alldeles trött I mössan.
(håller den ursäkten?)
Tvivel på sig själv har väl alla lidit av till och från,
men tror man inte på sitt koncept eller ramstory så gör man det svårt för sig
själv. Jag har tänkt mycket på stallpaddan och jag saknar honom lite, och de
småbusiga trollungarna. Nu bor ju Mange I en gammal kvarn(ombyggd till stall
naturligtvis) och där har vi inte sett på paddan eller någon av hans släktingar.
Detta med att fånga tankar bakom invällande känslor har ju tagit mycket kraft
och tid i anspråk den senaste tiden, och nu när jag
försöker att fundera ut till exempel vad jag vill göra, och inte gör. Å andra
sidan vad gör jag som jag inte vill? Så ni ser, kära läsare, å det är så kul att
skriva så och
i mitt huvud är ni flera stycken och jag ser er flina lite
och nicka igenkännande åt mina ibland fåniga tankar. Åter till tanketråden, så
ni ser kära läsare mitt dilemma? Jag har snackat och som jag har snackat om att
jag vill skriva och tro inte att jag inte har spottar ur mig utkast med tänkbara
ideer, för det har jag, och så frågade jag mig själv här, I anslutning till
ovanstående frågeställning vill göra –gör inte kontra vill inte göra – gör, om
jag verkligen vill skriva en bok eller ens en liten snabbsaga. Min egen kraftiga
tendens till verklihetsflyende dagdrömmerier behöver inte nödvändigtvis betyda
att jag är en författare in spe. Min kärlek
till ord och språk kan ju vara gammal hederlig talträngdhet?
Och I bästa gåtlösarstil kom jag nu på att det bästa
sättet att ta reda på detta är kanske att plantera min icke oansenliga bakdel på
skrivarstolen och göra just det, skriva!
På återskrivande kära ni.( och nu nickar ni snällt och
ler åt mig, tack)
Må väl
6 december 2009
Så är det andra advent och våra hem lyses upp av levande ljus, och är det
inte fint.
Jag
själv lekte huslig I går och lagade till en vildsvinsfilé på ett sätt som jag
hoppas blir gott. Vi får väl se, ett av mina små mål för närvarande är, förutom
att strukturera tillvaron och motionera mera, är just att försöka att laga mat,
och det faller väl på något sätt under kategorin strukturera tillvaron men ändå.
Det är rätt så kul att hålla på med matlagandet, även om jag helst äter!!
Andra Advent är här och snön lyser med sin frånvaro, även om det minsann var
snöblandat regn igår eftermiddag. Sitter här och försöker att planlägga lite
framtid, och det är svårt, finns det hopp om liv efter julen?
Svar Ja. Man kanske borde veta vad man vill bli när man blir stor, gärna vid den
eminenta ålder jag har uppnått. Å andra sidan är det så mycket man borde I detta
liv, tycker ni inte det? Mina kära osynliga, och kanske inbillade läsare, kan ha
en helt annan outlook på livet som kanske gör erat liv mycket lättare att leva.
Mitt liv är lätt att leva och jag har mycket att vara tacksam för, och det kan
på något sätt få mig att tvivla på riktigheten I att vilja vara någon annanstans
och/eller göra något annat. Och vad vill jag med fina fina hästen ? Ja, just nu
är det underbart att lulla runt I våran trollskog som rätt vad det är liknar
Narnia, med ett stycke vit granskog där en trolsk dimma slöjar sig. Inte just
idag, nu är det prins Gråtrist som regerar.
Hur som helst: Jakten går vidare, mina kära läsare, och jag vet att det kan vara
ett tecken på mental ohälsa att prata med inbillade människor, jag hoppas att ni
har en mysig Adventshelg, och lyckas att fånga de små viktiga stunderna av
lycka. Gör vi så gott vi förmår så är det väl allt vi kan göra just för stunden?
Må väl
4 december 2009
Fredagen randas med molnigt löfte om slaskigare väder, och jag suckar inombords.
Min önskan om fortsatt vinterlandskap höll inte så värst länge, och vem är
förvånad över det. Sitter och filosoferar över den mänsliga naturen, och närmare
bestämt min egen märkliga figur, och ja, det är en högst självupptagen syssla,
men det får man vara som aspirerande författare, det är tydligen någon naturlag
av särskilt slag. Tanken är ett kraftigt verktyg att hantera verkligheten med
har jag förstått och det konceptet kan jag köpa.
Vi
skrittade en tur I vinterlandskapig skog, och det var mysigt. Träden är så fina
med rimfrosten och det blir så ljust. Hästarna verkade mest vilja äta på
granarna vi passerade, för dom är det inte så märkvärdigt med naturens
växlingar, utan dom gillar läget helt enkelt. Kanske något man ska ta efter.
Apropå julklappar och julefrid, så är det väl fint med allt julpyntande I hus
och hem.
Må väl
1 december 2009
Så skönt kan det vara att leva. Dagen som är
idag började med att jag vaknade tidigt och kunde inte somna om, så jag klev upp
och fikade med Killen katt. Vi språkade en smula och sedan fick jag för mig att
jag kunde cykla till jobbet och träna innan kursen började. Sagt och gjort, och
det är så skönt att ha dagen redan på plus, och jag hoppas att det kommer fler
sådana dagar. Ett av mina mål är ju att strukturera upp min tillvaro, och träna
på en mer fastslagen basis, och cykla mer. Jag vill gå ner mer I vikt, och som
alla vi tjockisar vet är det inte helt lätt att låta bli det man ska låta bli
och istället göra man bör göra. När en sådan våg dyker upp hoppar man självklart
på den.
Mange gullet har ont I en framfot och en bakfot,
det är inte lätt att vara en häst alla gånger. Han får ta det lite lugnt nu, och
jag försöker att be om kyla och torrt väder. Det kanske går, man får helt enkelt
se, ibland hör Gud bön som vi vet.
Må väl
27 november 2009
Ömhudingens lever I ett land där Kung Ångest regerar med Drottning Rädsla vid
sin sida, och det parasoll av negativa tankar har passiviserat den tidigare så
muntra folket, ty Ömhudingen levde bland andra människor. Människor hon fruktade
av anledningar hon inte kunde förklara.
Annars så startade denna dag med en fin ridtur I skogen, och den har fortsatt
att vara bra.Trött har jag varit men det har sin månatliga förklaring, och det
är ju övergående så det är bara att ro båten iland, så att säga.
Lite ledsamt att vår KBT-kurs var sista gången ikväll, men det är bra att vi kommer att hålla kontakten framöver.
Blåsten
spökade till hästarna lite vid ridturen imorse och vaksamheten var på topp,
utöver det var det en mysig tur.
Så skönt kan det vara att leva.
Må väl
20 november 2009
Fredag kväll och det har varit ännu en bra dag,
om än lite seg, att sova 2 timmar efter sista natten på veckan och sedan upp för
att hovslagaren ska komma, det tar på energireserven. Nåväl, lilla gubben har
fått nya pjuck och blev så fin. Vi red ut med Nova och Mia I skogen en liten
blöt sväng, och det var mysigt. Efter att ha sovit en stund åkte vi och tränade
för att senare käka Lime Chick med ris, det var gott fast starkt, ansåg jag
iallafall.
Nu är dagen under utvärdering och ska summeras. Imorgon
kommer en annan dag.
Tisdag förmiddag och jag känner mig en smula mosig, och
det är väl okej efter första nattens dagsömn. Det har väl regnat hela dagen så
det gråa fortsätter I väntan på det kalla vita. Vi väntar på hovslagare så lilla
Gubben har fått en extra viloperiod inlagd, han och Bboy går I hagen hela dagen.
Betraktandet idag innebär liten om någon insikt alls och
vi väntar.
Må väl
16 november 2009
Grått är vädret och det känns just så, grått.
Tänk så fint det är med snö, och ser det inte häftigt ut med bilderna från
skidtävlingarna med allt det vita, ja snön alltså.
Som jag längtar efter snö, och det är så härligt
att rida I det. Det gör allt ljusare tycker jag. Idag är det en dag för
introverta betraktelser, och det är nyttigt. Om man som jag behöver öva på
detaljslipningens sköna konst, så är det en viktig stund.
Tittar på Biggest loser och det är
överväldigande viktminskningar dom gör, dom är på någon ranch av något slag och
det skulle väl vara skönt att få åka iväg och någon som tvingar en att träna och
äta rätt. Som bekant är det svårare att hålla vikten, för mig iallafall, och det
är tröttsamt med allt jojande, för att inte tala om klädkontot. Visst ska man se
det som lärandesitutioner, och från sådana är tanken att man ska lära sig
vikt(haha)iga insikter.
Så jag lär mig hela tiden.
Må väl
10 november 2009
Slöhet får mig att skriva ner flera dagars ordregnande och här sitter jag med förkylningsdepp. Vädret som är grått och vått gör ingenting direkt bättre. Det där med informationsansvar har sina fällor, och jag funderar på hur lätt det är att vi av olika skäl så lätt tar på oss ansvaret för det andra påstår och sprider vidare uppgifter många gånger utan faktaunderlag. Så tokigt det kan bli ibland.
Annars så är ju KBT min käpphäst och att försöka att fånga tanken bakom mina känsloutbrott är utmanande och faktiskt mycket givande på många olika plan.
Hösten rullar på med kaskader av gult som faller av träden i den takt som dom brukar. Idag red vi i skogen och hästarna skötte sig fint, trots mörkret och alla vilda odjur!
foto taget av Kristina Huttunen.
Ömhudingen spelar sitt lilla munspel när änglarna gråter i garderoben. Tapeterna luktade hotfullt och hon backade iväg från fönstret. Ingen brandbil ikväll heller. Tystnaden skrämde henne henne oftast och ikväll var inget undantag. En rörelse vid bageriet fångade hennes rädsla och hon smög närmare den kalla rutan mellan henne och världen utanför. Hon hade missat läkarbesöket idag. Igen. Hon visste att det inte gick för sig att missa läkarbesök, och dom skulle ringa eller göra hembesök. Känslan av isande rädsla hade gjort att hon fastnat i badrummet, med pannan mot det svala kaklet knäppande av och på taklampan. Droppandet i handfaten hade en märklig stillnade verkan på hennes rädsla och hon försökte flytta ner andningen från halsgropen till magen, det hade terapeuten sagt var en av de största störningarna i stresshanteringen. Flera andetag i takt med droppandet senare släppte hon kaklet och tvättade sig i ansiktet.
1 november 2009
Söndagseftermiddag rullar in över en trött tillvaro. Betraktar himmelskt löfte om snö och kyla, som jag ser det. Tittar på bilder på finaste hästen i världen, och blir glad när jag tänker på våran utflykt här om dagen. Se bild på Mange med tjejkompisarna Maria och Angeliqa.
foto taget av Kristina Huttunen.
Vaknaupp ritualen är att med en kopp kaffe filosofera framför akvariumet, det är så fint. Se själva :
Må väl
Madde
26 oktober 2009
Tisdag förmiddag och det är tvättstugan som gäller nu, snart ska jag och flickorna iväg och käka lunch. Försöker att komma ihåg att jag styr mina egna tankar, och andras ord och åsikter är deras egna. Respekt.
Vädret är mulet och man blir själv lite grå till sinnes, i detta fisdis. Själva ordflödet styrs ju kanske av andra mekanismer.
Sålunda är det nu kväll och här sitter man framför tv:n och känner mig nöjd med dagen. I morgon ska det bli en till toppendag.
Må väl
Madde
23 oktober 2009
Diset skingrades lite av glädjen i den fina ridturen i en förtrollande skog, och visst hörde vi något mystiskt skrik därinne. Kan vara våra fläskiga vänner vildsvinen som bökar på det vis grisar gärna gör. något man får ta helt enkelt. Plus lite barr av allehanda slag. Mysigt värre och nu kan man känna sig nöjd med tillvaron. Vilket man ska kunna göra nästan jämt ju. Kanske har med egen attityd att göra, och tankens kraft är oerhörd. Annars så väntar vi på vinterkänning, och kanske bör man byta däck på bilen innan man ligger i diket. Väl värt att fundera över enligt min humbla mening.
Jag skriver som jag vill, och nu är det fredag förmiddag och jag skriver detta i oväsendet från monteringen av en säkerhetsdörr till min nya lägenhet. Det kommer bli skitbra när det är klart. Annars så har ömhudingen varit tyst på sistone. Det vart en miniflagga igår när vi hörde ordet mördat mina barn nämnas, och det är ju alltid en hemsk mening att behöva säga eller uppleva.
Varför gör vi så hemska saker mot varandra? Varför belyser vi inte mer det underbart fina vi gör, vilket jag är övertygad om är långt mer förekommande än man kan tro, av medial belysning på ovan sagda.
Kärleksfull vänlighet, det är allt jag säger.
5 oktober 2009
Brandbilen hade varit tyst länge nu, och pojkarna störde henne allra mest. Varför såg hon dom inte. Hotet smakade koppar, likt rädslan i hennes mage. Som asfalt en het sommardag, dallrar hennes inre alarm med ständig beredskap, nu har hon inte kunnat sova på en evighet känns det som.
Nåja och så är hösten på frammarsch med sina stöddiga vindar och solnyanserade färger. Visst känner du doften av vintrig försmak i luften med rönnbärs löfte om kyla.
Vi väntar
Må Väl
Madde
22 september 2009
Brandbilen hade hållit sig borta ett tag nu, och det viskade i gardiners svaga rörelser om tystnadens hot.
Och pojkarna, alltid pojkarna. Det farliga folket var för nära ömhudingen. Farligt nära. Luften stal de, de farliga pojkarna som verkade så lite sedda av övriga i hennes utmarker. Varför. Hon undrade varför, och ingen svarade. Ord uttalade i ensamhet ramlade ner på hudar av ödslighet.
Hennes blick följde nogsamt pojkarna från avstånd. Aldrig se i ögonen. Alltid beredd.
Må Väl
Madde
5 september 2009
- Måndagen andas tyngre och vi orkar inte försöka att se ljuset. hörde jag ömhudingen mumla till kylskåpet, innan blicken av polispiketen parkerad framför gården tystade orden. Hennes fladdrande inandning berättade allt jag behövde veta om det blå framför oss. Stillhet.
Mina fingrar fann de kinesiska djuren som aldrig lämnade min hals.
Ömhudingen tänkte på det farliga folket, och ljudet av hennes hjärta ekade i lägenheten. Tapeten viskade ofarliga saker och känslan av min hand mot tapeten kändes lugnande. Havet viskade om säkerhet till ömhudingen. Sandens vänliga tyngd mot min hand framför vågors saktmodiga rullande över tång.
- Fan, han har en pistol! Se upp! Mannens händer fångade batongen hans kollega flippade bakåt, under det att kollegorna till höger sökte av gruppen med ungdomar. Larmet hade kommit in strax efter midnatt, och adressen var känd sedan tidigare.
- Sitt still! Vi menar allvar! Du Monir släpper vapnet. Vid blicken av tre vapenmynningar riktade mot honom räckte han skakande upp händerna.
Övning ger färdighet sägs det, och alla ord räknas, ungefär som all motion är bra motion. Skriv lilla penna, skriv så ditt hjärta blöder….eller i alla fall så bläcket/blyertsen nästan tar slut.
Rätt så häftig egentligen det här med bloggande och Internet, och ja, jag förstår att det inte är precis en ny företeelse, men det slog mig när jag gick in på vår fina hemsida, som Kjell har snickrat ihop, att det är så kul, ju.
Ömhudingen återkommer, kanske inte i ovanstående ämne men hon återkommer.
Må Väl
Madde
31 augusti 2009
Brandbilen stör oss ännu. Ömhudingen och jag har andra planer för nattens vandring i ängslans utmarker. Farliga folket smider planer, farliga planer. De farliga ser inte konsekvensens katastrofala inteckning i deras själar, eller väljer att ignorera den. Som de oftast gör med ömhudingen och mig när vi möts på byns gator av ensam asfalt.
Framtiden som är en släkting till den skallige bedragaren Tiden smakar sakta bitterljuvhet.
Brandbilen pulserar blått hot någonstans, ömhudingen hör den, påstår hon, kanske ska jag tro på det.
Var då?
Må Väl
Madde
30 augusti 2009
Det var brandbilen.
Dess pulserande sken skrämde ömhudingen. Så var natten förstörd, och jag fick tillbringa nattens förtimmar med att lyssna till ömhudingens skrämselskrik. Dock stördes jag av stillheten runt brandbilen. Var fanns brandmännen och vad hade hänt. Vad skulle hända. Pulsen ökade där jag stod på balkongen i tystnad och betraktade det hotfulla röda.
Det gåtfulla folket som idag hade blivit det farliga folket hade intagit nattens domäner och ömhudingen vågade inte gå ut ifrån lägenheten. Oron följde mig och ömhudingen till sängs.
Mysteriet med brandbilen framför bageriet är ännu olöst.
Ömhudingen har annat att oroa sig för inatt, och timme läggs till orolig timme innan sömnen infinner sig.
Madde
29 augusti 2009
Betraktelserna ifrån sommarhagen var rofyllda av kanske solens värme eller lugnet i den lilla flocken på sex hästar, och en blivande liten hästbebis. Hästar är ju sociala varelser och efter en stunds funderande trampade dom oftast fram till mig. Mange långben först med sitt stora huvud och snälla ögon. Givet, han letade kanske mest efter mat men hans pockande mule och långa underläpp fick mig att le, och hans öron spelade när jag pratade med honom. Vapendragare Bel var inte långt efter om än inte lika påträngande. Efter en stunds blåsande på latten och muffinspapper drog han slutsatsen - inget hästgottis idag-. Märrarna släntrade fram och kollade lite, med Trasan först och mest framfusig men det viktigaste verkade vara att hålla lilla Anki på avstånd. Farbror Noffe märkte efter ett tag att han var själv längst ner så han kom upp till oss, och ville bli kliad, och han fick som han ville. När jag lämnade solstället för vidare vardagliga sysslor följde ingen efter mig, men jag vill gärna tro att Mange tittade längtansfullt efter mig.
Allt var väl i hagen och stjärnorna vakade över flocken.
Onsdag innebar ösregn och osedda stjärnor.
Slut på sommarlovet för grabbarna, nu är dom hemma på stall, om än ute på nätterna några dagar till. Så så var det med det.
Må Väl
Madde
21 augusti 2009
Så sitter man här i en blåsig fredagsförmiddags solsken, och känner höstens dofter leta sig in i vardagsrummet. Här i lilla Bro, i våran del av världen verkar solen och vinden mäta sina krafter med varandra.
Annars lunkar allt på och det är jobb i helgen, och till nästa helg så ska största grabben flytta in på stall, och det ska bli lite kul faktiskt. Vi flyttar ju till ett för oss nytt stall, och det är ett jättefint ställe.
Gunnar hund har flyttat till Kramfors, tillbaka till sina ”mammor” och lilla Milda, syrran, så det känns lite tomt härhemma. Den hunden var alltid glad och vet ni vad, man smittades alltid av hans glädje.
Det ska bli spännande att följa hans ”karriär” med Annette E ”uppfödaren” i framtiden, och vi håller tummarna för dom.
Må Väl
Madde
4 augusti 2009
Förändringens vind blåser för mig nu, och det känns något tröttsamt, samtidigt som det är ett lugn i dess rörelser? Flummigt värre men det är så det känns. Skrivarvinden rör sig lite försiktigare, och jag funderar på dess orsak och verkan.
Annars så verkar arbetsselen passa rätt så bra, skaver endast lite. Rätt kul alltså att vara tillbaka.
Må Väl
Madde
30 juli 2009
Snällhet smakar inte så mycket , desto viktigare är det. Man ska vara snäll mot varandra men också mot sig själv.
Funderingar är bra, funderingar som skapar rörelse är livsnödvändiga.
Verklighetsflykt kanske tillför tveksamhet invänder ni. Tveksamhet är besläktat med eftertänksamhet som behövs allt som oftast…
Jakten går vidare…..
Må väl
Madde
28 juli 2009
Tisdagens velande fortsätter med kvällens solstrålande. En av många planer för sommaren var att jag, syrran och Lisa skulle åkt till Öland, inte bara för att glassa, utan för att gå på en målarkurs hos Vedicart. Målning, liksom all kreativ konst är något jag beundrar, och just målning vill jag gärna utforska lite närmare.
Det får bli nästa sommars projekt. Förhandenvarande projekt är Mange som ska bli bra och stark. Vi har fått en nystart kan man säga.
Stundens nu består att omgruppering av befintliga styrkor. Sommaren går vidare, och med viss verklighetsflykt i E Gs värld, jag älskar hennes böcker. Jag håller på med Liza Marklunds böcker också.
Härliga tider
Må väl
Madde
26 juli 2009
Söndag på andra semesterveckan. Jaha. Och här sitter jag och skriver min lilla blogg, och tänk vad det kan göra skillnad att ha lite musik i öronen när man är ute och går. Jag är glad över min nya mobil/walkman.
Imorse var jag ute på promenad-innan-frukost och det var skönt. Solen verkar ha lite beslutsångest så man får passa på när hon skiner. I övrigt är allt sig likt.
Dagens tanke:
Lev i verkligheten, låter nog så enkelt men smaka på den karamellen en stund. Hursomhelst så smakar sommarkänslan fint, när den väl tittar fram.
Må väl
Madde
16 juli 2009
Sommaren är här och vi räknar halva juli månad, och var i tillvaron står vi nuförtiden? En bra fråga, anser jag. Svår att besvara, kanske. Själv har jag ramlat ner i en eremitgrop. För er som är obekanta med fenomenet så är det ett svart, svart hål med väggar av solid minus-sten, en sten som suger all energi och glädje ur ens tillvaro.
Tröttsamt är allt gnäll man ödslar tid och energi på.
Tv har svaret på alla böner ur Elon den eländiges bok, och jag skojar inte. Eskapism på glättig nivå, och med glänsade ytor och välsminkade nunor, en verklighetsflykt som ersätter ingenting. Min favorit är ändå böcker, och nu är det Elizabeth George som tillhandahåller den för mig, England är underbart, och hon skriver skööönt bra böcker.
Madde
9 juni 2009
Så sitter man här och filosoferar inför Skåneresan, och känner sig lätt om hjärtat. Jag och grabbarna ska ner och tanka sinnesfrid, vid Österlens vackra stränder.
Killen katt får bo hos morÅfar, han gillar inte att åka bil så långt. Vi saknar våran lille lurvige vän. Sol, Skåne och Sandhammaren? Kan det bli bättre?
Jaha, så är man i Skåne och har iallfall doppat tårna i havet, och det mina vänner, var kallt. Gunnars syn på saken är att en salt pinne och Löderups havsbad, det är lyckan det.
Åsynen av Simrishamns småbåtshamn med masterna som sträcker sig mot en nyckfull himmel inger en känsla av ro. Ett begrepp som har infunnit sig i min värld är sinnesfrid, och det är min tro att det är viktigt. Som så många andra saker är det ett högst personligt begrepp, och betydelsen av sinnesfrid är upp till var och en att utforska.
För mig är det en fråga om gränsdragningar och ett accepterande av sakers tillstånd, att vänta ut läget helt enkelt.
Må väl
Madde
31 maj 2009
Idag är dagen innan Elitloppet! Vi var inne på Solvalla o h spanade in alla fina hästar. Det är en häftig stämning måste jag säga. Och det är minsann så att man ryser när man ser starten med dessa vackra och taggade hästar.
Varmt var det och inte spelade man ihop till en ny häst, inte ens en dalahäst, fast kul var det.
Sedan hämtade vi Mange och tog honom till Snyggboda för en liten övernattning innan betessläppet imorgon. Det känns lite kul att killen är hemma igen.
Söndag morgon och Mange sprang lite i hagen, och när han släpptes ihop med Bel så gick de lugnt till, och han kommer att trivas bra på Snyggboda efter betet. Det var lite spring ibland hästarna vid betes-släpp och farbor Noffe, 30år, ville inte riktigt släppa Mange eller Bel i närheten av stona. Men det förekom inga sparkar vad vi såg och man kan ju hoppas att det förblir så. Bra tillfälle att kolla in deras språk, så man lär sig att kommunicera med hästarna.
Vädret har ju hållit medelhavstemperatur hela helgen och det har varit underbart.
Så nu är det ordnat, grabben är med sin flock på bete och han ser finfin ut.
Må väl
Madde
23 april 2009
Onsdag eftermiddag och nu ska Gunnar och jag ta en innan frukostpromenad.
Det var en trevlig promenad i vårat elljusspår, och nu ikväll har Gunnar fått sina höftleder och armbågar röntgade. Han var jätteduktig och plåtarna skickas in till SKK för avläsning.
Vi håller tummarna för att det blir ett bra resultat, även om veterinären (och jag) tyckte att dom såg bra ut så är det skönt att få det officiellt.
Imorgon ska jag hälsa på lillkillen hos Åsa, kanske blir tävling på lördag. Det är Pay ’ n Jump på Runsten och det är ju lovat toppenväder!!
Håller på att läsa Elizabeth George:s bok om att skriva och hennes approach är väldigt strikt fokuserad, tror jag ska försöka mig på detta. Vilket betyder att lägga energi och tid på att strukturera intrig och idéer.
Alltså skriv, skriv och skriv. Blir tjatigt, jag vet.
Allt för denna gång
Lev Väl
Madde
20 april 2009
Som jag längtar, som jag längtar, efter vad kan någon vänlig själ kanske berätta för mig?
Solen skiner och det är grönt lite varstans och knoppar är på väg både här och där. Sitter och funderar över livet, och varför verkar alla andra människor ha så glasklara planer för sina liv och levernen?
Jag känner mig vilse i pannkakan och med tanke på att jag har känt mig mer eller mindre vilsen i ganska många år, måste det ju vara en jättepannkaka?!?
Inte särskilt kul men sant på något bisarrt sätt. Nu ska jag och lillasyster ut och promenera i solen.
Allt för denna gång
Lev Väl
Madde
19 april 2009
Rapport från ett soligt Sälen.
Så har sista dagen kommit och solen strålar idag med, och jag och Gunnar kollar in Världscupen i hoppning(såklart) från Las Vegas.
Vilka fina hästar, och duktiga ryttare.
Själv så är man ju för tillfället hästlös, och det känns skönt faktiskt. Nu ska Helena L hoppa med Madick, och det gick väl inte helt strålande, men det är ett duktigt ekipage.
Inte så många tankar just nu, kan bero på att jag skriver samtidigt som jag tittar på hoppning, ja ni förstår ju själva.
Allt för denna gång
Lev Väl
Madde
17 april 2009
Rapport från ett soligt Sälen.
Idag så är jag och Gunnar ensamma, övriga i vårat kollektiv är ute och pimplar. Alltså en form av fiske och det är en tävling som pågår hela veckan. För de eventuella fiskarentusiaster som läser dessa ord vet direkt vad jag menar, vi andra får försöka att förstå ändå.
Så i vår ensamhet har vi promenerat till en backe och konstaterat att det hade varit bra läge för skidåkning, lite folk i backarna och strålande sol. Inte så dumt att spana in det från håll heller.
Gunnar har helkul i snön och leker utterfreestyle, ser rätt skönt ut, men så är han ju en skön lirare, som vi vet.
Vi ska prata målsättningar var det någon som sade till mig, och jag som är en uppmärksamhetstörstande individ lystrade direkt, visst är det märkligt att man kan känna så? Eller är det bara jag, att man blir verklighetsgjord i en annan människas uppmärksammande av ens person.
Hur som helst så är väl målsättningar bra att ha, och någon form av plan för sin tillvaro ska man kanske ha, både i stort som i smått.
Arbetar med detta för tillfället, och en övergripande plan, bortsett från att bli vuxen, är att må bra.
Enkelt men inte lätt alla gånger!!
Allt för denna gång
Lev Väl
Madde
16 april 2009
Sitter i Sälen med mina älsklingar och väntar på solen. Det är mindre snö än förra året, dock full aktivitet i backarna. De som var här över påskhelgen har ju haft kanonväder.
Försöker hitta ordlig inspiration i ett glas merlot, närmare bestämt Trio. Vet inte om det går så bra men gott är det, och lite lyxigt.
Annars så tycker Gunnar att det är hur kul som helst med all snö, och han ser för kul ut när han leker utter i snön.
Jakten på solen går vidare.
Lev Väl
Madde
13 april 2009
Mitten av april snart och påskhelgen har varit en strålande försmak av sommarkänsla, och jag har varit dunderförkyld. Straffet för att man är för snabb med att ta av sig kläderna så fort solen tittar fram? Hur som helst så är det lite disigt idag och jag sitter här och velar framför datorn, velar alltså inombords kan man säga.
En av fördelarna med flytten till Bro är att vi nu bor nära Bro Hof, den jättefina golfbanan som är relativt nyanlagd. Det finns ett nätverk av asfalterade gångstigar, antagligen för alla små golfbilar sen, och det är en underbar miljö att promenera runt på. Fågelreservatet finns ju kvar och golfbanan är jättestor, under uppbyggnad ännu, så Gunnar och jag är nöjda.
Lille Magnumkillen har flyttat till Åsa T, och hon rider honom så fint. Vi får väl se vart han hamnar sedan. Stalltjejerna har frågat om jag funderar på ny häst, och då har jag faktiskt sagt att innan Magnum är avklarad ska jag inte ta beslut om någonting i den vägen. Sen att tankarna slirar är en annan sak, och det är kanske inte helt fel att tänka innan man agerar, något jag inte alltid gör.
Jag har läst mycket och jag kommer att läsa mer av Camilla Läckberg, helt klart, men på tur står först två Stephen King, och det ska smaka, minsann.
Råden som alla författare är eniga om är att man måste skriva, skriva och åter skriva. Klistra bakdelen framför datan och skriv! Förutsatt att man har en story man tror på vill säga.
Lev Väl
Madde
7 februari 2009
Februari rullar på och det packas lite smått inför vår flytt till Bro.
Annars så är det ju dimma ute och inne och inte mycket flyter
Madde
30 Januari 2009
Allt flyter
Floden av liv inte bara flyter utan den väller fram och trots att det känns stillastående ibland, flyter vi också, ibland flyter vi ovanpå, andra gånger med näsan just över vattenytan och andra gånger flyter vi med.
Oflyt känns ju som ett jobbigt läge, men allt går över, och allt flyter..
Nu har besöket från Karlskoga anlänt!
Kul!!
Må väl
Madde
29 Januari 2009
Tänker att jag ska skriva vettiga saker här på min lilla bloggyta, och då sticker ju frågan fram, vem bestämmer vad som är vettigt?
Idag känns det som orden är långt borta. Tror jag nöjer mig såhär.
Allt flyter
Må väl
Madde
25 Januari 2009
Eskapism är något jag grunnar på såhär
framåt småtimmarna, och nödvändigheten av densamma för så många av oss. Ofta
läser vi om vikten av att fånga nuet eller leva i dagen, för dagen. Vem
bestämmer hastigheten varmed vi förflyttar oss mellan livets olika skeenden?
Tankens kraft är oerhörd och visionens betydelse väger tungt.
Ord, ord och åter ord som är svåra att fånga och omvandla till våra egna, och i ansträngningen av att jaga dessa kanske vi tappar våra hjärtans ledstjärnor. Det kan ju vara som så att vi helt enkelt gör det för svårt för oss med allt grunnande, och när jag skriver oss och/eller vi så menar jag naturligtvis mig själv, men för att inte sjunka fullständigt i egoismens kärr så försöker jag med sådana omskrivningar, som såklart inte fungerar särskilt bra, kan jag tro, och än sen då, det är ju min blogg och jag skriver ju vad jag vill, eller stoppar upp handen bakom en tapet på jakt efter lite kletig smet!
Föregående natt var första natten sedan smällen förra torsdags, och det gick faktiskt bra. Kände mig lite klen faktiskt men nu efter att ha sovit så känns det bättre i ärret, och det ska bli skönt att ta stygnen å måndag.
Mange har fått gå med på Anna P:s lektioner och så har Cassandra ridit ut varannan dag, och idag så har han fått vila. Jag ska åka ut innan jobbet och mocka och fixa lite höpåsar. Jag har hållit lite distans tills stygnen är borta, för att inte riskera att slå upp såret igen, med tanke på mina små färdigheter i självskade området så verkade det vara bäst.
Sandens korn väger min handflata
Månens sken lättar
Framför mig
Alltid framför
mig
Må väl
Madde
22 Januari 2009
Märkvärdigt hur lätt man blir beroende av den här fyrkanten av underhållning vi har i våra hem. Man skulle ju kunna tycka att det borde vara lätt att omvandla mina perioder av sömnlöshet till flöden av ord, och tro inte att jag inte tänker på det, ofta, men de här avsnitten av CSI är hur fängslande som helst. Annars så gillar jag ju scrubs och 2 ½ män, eller dylika såpor.
Min stygn kliar och det är väl bra, det betyder väl att läkning pågår. Magnumstackarn får bli ompysslad av andra, själv håller jag lite distans i alla fall tills stygnen är borttagna, och man har landat i sig själv.
Må väl
Madde
15 Januari 2009
Jaha, så har man känt på att hästskallar kan vara hårda och att det svider rätt bra att bli knypplad i, trots att man har fått bedövning (känns rätt bra också).
Vilken jävla smäll!
Lille Magnum blev rädd och hoppade åt sidan (förmodligen lurade ett mördarvildsvin ute i mörkret), och av någon outgrundlig anledning befann sig min skalle i hans flyktväg. Snacka om att se stjärnor, och det blödde utav bara helskotta...
Så nu är man tillbaka från akuten med en jävla blåtira under uppbyggnad och det gör ont utav bara helskotta där mitt jack fanns.
Inget jag rekommenderar att ni ska pröva på.
Må väl
Madde
4 Januari 2009
Årets första blogg av en fullständigt seriös liten lallare som undertecknad vill jag inleda med ett HURRA för Småkronorna och heja Kalle Gustavsson, ja och Markström, Tedenby och Pääjäärvi. Så skönt att kolla på, och vi håller tummarna för er i finalen!!
Annars så har ju Kung Bore parkerat sin släde av kyla och vithet och det är skönt tycke i alla fall jag. Midvinterståndet har ju kommit och gått så nu är vi på väg mot ljusare tider, och visst kan man märka det redan…
På måndag är man tillbaka i selen igen, och detta nyår tillbringades i någon konstig variant av influensa/magkatarr-tillstånd med påföljd av tappad matlust(alltid rätt) och febertoppar med smärtor i mellangärdet, ingenting kom vare sig ut uppe eller nere?! Hårfint eller hur?!
Nu känns det bra, och ska försöka att rida vidare på den vågen med minimal matlust, nåja, minimal och minimal kanske är att ta i men ändå.
Positiva sidan av lilla hjärnan, enligt de lärde den vänstra vill jag öva upp igen, känns som man har tappat pluspolerna här i tillvaron på sistone.
Må väl
Madde