Tidvatten och lite annat
Maddes länkar och kontaktuppgifter
Mina Länkar Mina kontaktuppgifter:
Tillbaka till pennorna Adress Finnstastigen 68 19735 BRO
Vem är Madeleine Telefon 0760 498663
Maddes frispråkigheter E-mail mnicolaizen@hotmail.com
Tidvatten
Stråk av mjukhet färgar
fartygets vithet vid kajen
havet rullar sakta in solnedgången
över ansiktens strävhet
flytande ensamhet viskar i kvällen
jag håller tillbaka tidvattnets hand
Ohörda faller mina ord
på hamnens staplade stenar
jag ser
under ytan veckad sand med tunna väggar
ögon glider över ögon
återspeglar ingenting
jorden skälver när vi dör
Ser du mig?
Bortom tid
En månes skärva ovan
min ensamhet
kvällens fall över betong
viskar om höst
himlen lovar mörker
bland stjärnors stillhet
Hunden nedanför
visar sina tänder
mot kättingens kyla
Om tomhet
i nattlig ångest
Jag säger ord utan mening
skuggan inuti
speglas i förvrängda ögon
vi gråter i natten
Universum skrattar när du ler
DJUP
Sitter vid vatten
smyger skymning
Om
min ensamhet
nattens andetag
Om
månens spegel
stenig sand
Om
djupets kalla yta
i enslig handflata
Gul Hund
Kullerstenar fångar kvällen
mot min hud
skymnings ensamhet vandrar
jag på gatan
Den gula hunden ser,
ser mig
för en sekund
Ensam själ känner,
känner
ensammare själ
hundens läderband utanför
Ett regnigt samtal
föll på gatan
Lycka
Kaffet i blått
stark doft av april
ensam vid hamnen
Ser solen stiga ur havet
då fångas lycka lätt
på pekfingerstopp
Kaffe med dopp!
Spegel
speglar viskar
viskar om smärtan
smärtan du känner
känner i mig
speglar gråter
gråter svarta tårar
tårar i solen
solen doftar svart
speglar sjunger
sjunger om rädsla
rädsla ovan min hud
huden du skadar
speglar stiger
stiger i kloaken
kloakens måne
måne i svart hål
speglar spräcker
spräcker mitt kött
köttet är hunger
hunger dödar
speglars död
Är du
Flickan och havet
Det var en gång en flicka. Flickan hade ett hav. Havet av känslor bodde i en själ.
Själens svarta hål fylldes av tomhet. Tomhetens vågor krossade.
Krossade vågor av skönt grön vind. Vinden isade hud. Hudens krigare trummade.
Trummorna hetsade hennes smärta.
Smärtan glasade in havet. Havets blå dans skrämde flickan.
Flickan bar havets djup. Djupt inom sand.
Sanden lägger nu sten.
Sten över flickan.
Puls
Luften smakar hetta när jag ser dig
I speglande väggar
Min puls hetsas i din
Närhets svett
Ögon söker hud
Värmen inom mig
Ökar
I din blick
Metallens ljud
Över trummors pulserande
Mellan väggar av glas
Din hud nära
Min
I spegeln och jag håller andan
Ådror expanderar
Muskler krossas
Du ler
Och
Krossar mig
Dagen
dagen som försvann
barndomens ögonblickslycka
ännu jagas den
Regn
Ekot av mina steg
sväljs av regnig kullersten
jag vandrar nerför gatan
Ensamheten
faller mellan människorna
ögon glider över ögon
En pojkes hund viftar på sin svans
jag ler
ord virvlar i luften
fångas i vindens lek
över kinders mjukhet
jag sträcker ut min hand
önskar jag kunde fånga
dagen som försvann
Ännu räcker tiden
jag blev arg
arg på dig
dig vi kallade bror
Det fanns inte tid
vi talade
talade i telefon
telefon helt kort
Det fanns inte tid
tiden vi bråkade
bråkade om vad
vad är livet
Det fanns inte tid
tid att förlåta
förlåta våra misstag
misstag i närhet
Det fanns inte tid
vi skrek
skrek ord förbi
förbi varandra
varför gjorde vi så
En liten kista
så vit
Nu finns ingen tid.
Madeleine Nicolaizen 2007